En av mina bästa vänner förlorade sin pappa för några veckor sen. Även om det var väntat var det hemskt att få beskedet, för alla mina egna minnesbilder som fanns gömda någonstans långt och djupt nere i mitt minne forsade fram liksom en damm som brast. Jag har själv kommit vidare, men jag vet vad som väntar min vän och hennes familj. :( Jag vet hur svårt och ensamt det kommer bli för hennes mamma, jag vet hur många tankar och funderingar som "om" och "varför" som kommer att snurra utan stopp, jag vet hur ont min vän kommer att ha i sitt hjärta. Och det gör ont i mig, detta unnar jag ingen människa på denna jord. Mina tankar är hos dom, mina tankar är hos hennes pappa som funnit frid i en värld som vi inte kommer åt.
Jag har sagt upp mig från mitt extrajobb. Jag orkar/hinner inte mer. I 5 år har jag jobbat som personlig assistent till en flicka med en mental funktionsnedsättning (som det numera kallas). Uppsägningen var med blandade känslor. Det är skönt på ett sätt, nu finns mer tid över till mitt väntande x-jobb (*ångest*) och mig själv (faktiskt, lite ego måste jag få vara någon gång också). Men det är också lite sorgligt. Som personlig assistent växer man in i brukarens vardagsliv, det är en konst att inte bli personligt berörd av saker som sker i brukarens liv. Självklart är det svårt att komma hem och bara skaka av sig vad som hänt, om det hänt något.
Med risk för att låta en smula schizofren så har jag faktiskt ibland svårt att dra gränser mellan mina roller; yrkes-Sara och personliga Sara, och fest-Sara och samhälls-Sara blir ibland en enda Sara, och det är inte alltid optimalt. Det är också skälet till att jag tillslut valde att inte utbilda mig till psykolog... ;)
Jag var ute på Münchenbryggeriet och dansade trance för ett tag sen. Det var så grymt roligt!!! Jag är såld, folk får säga vad dom vill! Jag gillar at dansa till trance. Det finns så många fördomar, jag vet om dom, men jag har själv sett att även motsatsen till allt illa man hör också finns. Jag gillar så mycket musik, och i så olika genre, och jag ger alltid 150% på allt jag provar, så nu när det är trance eller synth blir det spektakulära outfits! Och det är sjukt kul! Sist på München sydde jag fast vita bomullsbollar på min kjol för att synas i UV-ljuset, men tji fick jag, för de lös inte alls. Vilken jäkla besvikelse!!! Dock så var min outfit originell, så jag var rätt nöjd iaf! :) Snart ska jag till Saturn return och köpa byxor, och kanske någon snygg topp på c.u.m. Fast smakar det så kostar det...
Jag måste också bara reagera över den totala oljekatastrof som sker just nu i USA. Fy fan, vad hemskt! Hur löser man ett problem i denna omfattning?
De bränner oljan för att förhindra den att komma till kusten. Dvs. att de bidrar ännu mer till den globala uppvärmningen. Men samtidigt är det problematiskt om de inte hindrar oljebandet (som sägs vara 8 mil långt!), för när det når deras kust kommer många biologiska biotoper att slås ut, fisket kommer påverkas, vilket i sin tur påverkar resten av landet (och då också resten av världen eftersom allt tyvärr verkar påverkas av vad USA sysslar med) och en hel lång kedja av katastrofala händelser kommer skapa en ohållbar situation. Pest eller kolera? Yikes. What to do, what to do???
Nej, nu ska jag äta lunch och jobba vidare, för nu har jag ventilerat mig tillräckligt för idag.
So long!
PS- Jag kanske borde definiera om mitt uttalande om att ingenting händer mig i mitt liv... -DS
