Pepparkaka med gorgonzolaost!

Tips, det är ju så sjukt gott! :) Trevlig advent allihopa!

Det där om drömmar...

Jag är inne i en drömperiod just nu, och det är intensivt. Jag har drömt att min bästa vän var gravid (och det var inte positivt), att jag träffade Redhead som hade ett party-företag i Münchenbryggeriets övergivna lokaler, att en gammal arbetskamrat gifte sig katolskt och hade värsta ceremonin som vi var med på. Jag blev kliad i håret av en person på bröllopet och det är det som är det läskiga, att det i drömmen kändes så fruktansvärt verkligt. Jag är ofta lite halvvaken när det händer, och det är som om det händer på riktigt. Samma känsla hade jag när jag här om dagen drömde om en orm som skulle bita mig i ansiktet, men istället luktade på ansiktet med tungan. Vid det tillfället var jag halvvaken, och det kittlade verkligen i mitt ansikte. Jag vet inte om det var något hårstrå som kittlade, eller om det var en insekt som kröp på ansiktet, men känslorna är så autentiska så det börjar kännas lite läskigt.

Sova!

Att sova är nog det bästa som finns! Eller snarare känslan av att vakna och inte behöva stiga upp, att märka att vädret utanför är hemskt och att det inte finns några vidare planer för dagen. Det finns inget skönare än att lägga ned huvudet på kudden igen, bulla upp täcket och bara krypa ned i den varma sängen och slumra om! På andra plats kommer nog att bli kliad på ryggen och efter det kommer choklad. :)

Igår när jag kom hem efter att ha slaggat hos syster tog jag chansen att sova under dagen. Det var länge sen jag kunde det, men det slutade med att jag sov nästan hela dagen. Bevisligen behövde jag det! Inflyttningsfesten jag skulle till blev inställd och jag hann inte till den andra festen, så det blev en hemmakväll med sen kväll eftersom jag sovit hela dagen (ja, där kommer nackdelen fram). Idag skulle jag till en kompis men hon kände sig lite krasslig och jag var alldeles seg så vi sköt på det till framtiden. Vilket innebar att jag kunde sova ännu mer. :) Så jag steg upp vid 13 och nu äter jag min brunch och gör ingenting produktivt överhuvudtaget och det är jätteskönt! Ikväll ska jag fika med en Gävlekompis jag inte sett på evigheter och sen hem till far för att hämta mat och bilen. Och sen blir det nog till att åka hem och... ja just det... sova!!!

Soave il vento

Ja, jag vet. I love it. Senaste favoriten vas Casta diva, från operan Norma av Bellini, men nu är det Soave il vento som gäller. Det är bara så vackert, trion och ackompanjemanget bakom. De gamla kompositörerna var underbarn i mina ögon! Det är sorgligt att det inte görs musik på samma sätt längre.

http://www.youtube.com/watch?v=gMY3Ou9L5xE&feature=related

Hello young Lady

Igår var jag ute med min syster och kusin, det var jätteroligt! :) De går inte ut så ofta, så det behövdes nog för dom. Jag blev raggad på av en glappkäftad engelsman, vilket jag tyckte var ganska roligt! Han var ju för gammal och för mycket player för att det skulle bli seriöst, men jag tycker det är kul när de vågar käfta tillbaka, även om min syster var säker på att han hade placerat en bomb vid hennes barstol och att han skulle sno våra plånböcker. :) Vi var på en bar för att kolla en kille som hade en spelning i barens skumma lilla källarlokal, och jag som börjat nischa in mig på lite... låt oss kalla det tyngre musik, tyckte det var spännande att vara på ny lokal med lite mjukare pop. Fast det är inte lika mycket ögongodis om på Monday Bar, muahaha.

Ny morgon!

Igår var jag liten. Jag var ledsen och sårbar och jag saknade min mamma otroligt mycket! Det var natt och jag skulle egentligen behövt sova, men man kan inte alltid stoppa känslorna när dom kommer så plötsligt. Ibland undrar jag om hon hör mig när jag pratar till henne. Kan man känna frustration i livet efter döden? Det måste vara otroligt frustrerande för en mor att se sitt gråtande barn och inte kunna göra något. Det är i allafall väldigt frustrerande att vara ett gråtande barn och inte kunna nå sin mor.

-

Andras lycka är min luft, men samtidigt dödlig för min själ.

Dag 2

Nu blir det kanske t.o.m. dag 2 som jag lägger mig vid 22.00. Hoppas, hoppas det fungerar att vända på dygnet! Jag som tänkte stänga av datorn ikväll och ägna mig åt en bok kanske... Jag erkänner, jag är beroende! Jag måste börja mitt nya, nyttiga liv (den har jag aldrig hört förut) som innefattar tidiga kvällar, datorfria timmar, äta frukost, lite bättre middagar, lite mindre socker och mer motion. Allt detta är uppnåeligt, så det är bara att börja. Så godnatt då! :)

Drömmar!!!

Jaaa! Det är sant! Jag har börjat skaffa mig drömmar igen! Efter allt jobbigt och bittert hade jag lagt så gott som alla drömmar på hyllan. Men nu är dom tillbaka, fast inte samma drömmar som för 2-3 år sen. Och det är ett sådant himla gott tecken! Jag har plötsligt massa planer, inte ens en tredjedel av dem är uppnåeliga men det gör ingenting. Man måste ha drömmar, det är det som driver mig framåt i livet. Tänk vilken trist människa man skulle ha varit utan ambitioner och visioner!?
Jag måste själv medge att det är lite splittrat, allt från att skriva klart mitt förbannade x-jobb (vilket jag, hör och häpna, ibland t.o.m. känner mig sugen på) eller skaffa två mindre båtar (en hemma och en i Kroatien såklart) bastutunna, vedeldad badtunna samt en grilltipi på min asstora sjönära villatomt som jag såklart kommer ha i framtiden, till att klara klass VIII-certifikat, starta ett eller två familjeföretag och hjälpa till med seglingskurser i Kroatien. Och mitt i alla dessa drömmar sitter jag och vet inte var jag ska börja. Kanske jag borde ta och beta av lite av mitt faktiska, verklighetsbaserade jobb som också väntar... ;)

Janes död

Fan också, hon klarade sig inte, den lilla söta leopardgeckon Jane. :( Hon verkade rätt pigg i morse och hade t.o.m tömt tarmen, det gick bra att tvångsmata henne och hon fick i sig en del krossade larver, men när jag skulle gå hem (det händer alltid när man vill hem) så hittade jag henne död. Lilla pluttan, jag blev faktiskt ledsen nu. Det blir lite mer personligt när man kämpar med all tvångsmatning och pipetter och oljor. Känns inte så kul att berätta för eleverna i morgon, de tycker ju att det är deras fel fastän jag är så noga med att säga att så inte är fallet. Vi har ju åtminstone gjort allt vi kunnat denna gång. Men tråkigt är det.
Idag hade jag en tuff start med skolans stökklass, de är ju gulliga människor innerst inne men ibland känner man bara att de är bortskämda, curlade snorvalpar som inte har en aning om livet. Men de kommer få smaka på livet, det är något jag kan lova. Det gäller bara att finnas där för dom fram tills dess, men det tar mycket energi. All min energi idag gick åt att vara uppfostrare.
Hade iaf ett medarbetarsamtal idag med min chef och fick bara lovord så jag kände mig bäst när jag skulle gå hem (och upptäckte ödlan, så det tog ju bort en del av min glädje). Men det känns jätteskönt att veta att man är bra och gör ett bra jobb, även om det kan vara kämpigt och motvind och död.
Jag älskar iaf mitt jobb, den saken är klar!

Sjuka djur

Som jag kämpar med dessa djur! Hela karusellen började med mjölksnoken som inte ville äta, och som dog bara efter en vecka hos oss. För att vara ärlig tror jag den var sjuk redan innan den kom till dit. Sen dog skorpionen förra helgen, vilket är jättekonstigt då den varit pigg hela tiden. Nu mår ena leopardgeckon dåligt, den är förstoppad och måste behandlas genom att tvångsmatas med liten spruta fylld med paraffinolja och larvinälvor. Vi var med den till veterinären idag, ett besök som kostade skolan 1600 kr (en summa som vi kunde fått typ 5 nya geckos på...) Vi vet inte om den överlever, men vi hoppas på det bästa nu. Grejen är att man måste räkna med lite svinn när man har många djur. Och speciellt när det är djur som dessa, som inte är så lätta att se om de mår dåligt förrän det är försent. Vi har bara haft dom i ca 6-7 veckor. Reptiler och amfibier fungerar så, de håller masken tills de verkligen inte kan och då har det oftast gått så långt att de dör.

Mina arbetskamrater skojar såklart om detta, och det var roligt de första gångerna, men nu börjar jag tycka det är lite trist att höra kommentarer som "vilka djur har dött idag då?", när det faktiskt bara är två av alla våra djur som har strukit med. Jag har redan dåligt samvete, även om jag självklart gör allt i min makt för att djuren ska må bra. Jag jobbar över nästan dagligen med dessa små individer, jag har lagt ut en del egna pengar på saker som de behöver. Jag är ingen supermänniska och jag gör det jag ska. De har rätt klimat, de får rätt belysning, de får rätt mat, mer än så kan jag inte påverka. Dessutom är det ju tråkigt för eleverna när djuren inte överlever, för det tar bort deras självkänsla även om det ingår att lära sig om livets lotteri. De flesta som inte jobbat med djur eller har "känsla" för djur har lätt att droppa en och annan kommentar, men nu börjar jag tröttna. Kanske dom ska prova själv att hålla reda på allting ett tag, så får vi se hur många djur som överlever den behandlingen (eller avsaknaden av behandling...)?

Om ett djur börjar bete sig annorlunda kan det vara ett tecken på att det mår dåligt. Nu tycker jag plötsligt att alla våra djur börjar bete sig underligt. Jag tror t.ex. att vår Pacman-groda mår dåligt. Eller börjar jag bli paranoid? Jag hoppas iaf att ormen kommer ömsa utan svårigheter snart, det är bara en fråga om tid...

Förresten så misslyckades min syrsodling. Jag blötte oasisen alldeles för mycket så den började mögla. Trial and error, jag ska prova igen. Skam den som ger sig!

"I embrace the redheads!"

Yes, I do. Och sist vi var ute såg jag honom, originalredhead, han stod t.o.m bakom mig i entrékön och tyckte jag var fin med mina glowsticks i håret. Och jag hade värsta chansen (igen!) men tog den inte (igen!). Ibland är jag bara så dum i huvudet!!! Vad är det för fel på mig? Vad har jag att förlora? Jag brukar ju bumsa in i honom på dansgolvet ändå. Han brukar gå till samma ställen som jag. Nästa gång, då jävlar. Fast han är nog upptagen eller bög. Men jag måste ju ta reda på det ändå. New mission started. To be continued...

Alla helgona

Det var en tanke som slog mig när jag väntade på bussen till kyrkogården i morse. Där stod jag tillsammans med några andra, väldigt mycket äldre människor. Precis bredvid stationen fanns en antikaffär, med några 50-talsstolar ståendes utanför. Jag tänkte att det måste vara jobbigt att bli så gammal och se de stolar som var som mest poppis när man var ung, stå i en antikaffär! Snacka om att känna att ens tid är ute! Att nya generationer tar över. Kommer det bli likadant när vi blir gamla? Kommer Billy bokhylla eller någon futuristisk plaststol stå i anikaffärerna, för att sticka oss i ögonen och verkligen påminna oss hur gamla vi är? De möbler som i ungdomens glada dagar var det mest hippa, inne som man kunde hitta i affärerna? Alla ting har sin tid i historien. Jag bävar för känslan när "min" tid anses vara ute.

Idag var en bra dag, fast den kunde ha blivit precis tvärtom. Familjen och moster åkte iväg till mammas grav för att lägga blommor och tända ljus. Det blev så himla vackert! Det var jättejobbigt för pappa, och själv stod jag och grät. Det är inte allt för långt kvar till hennes dödsdag, men jag har lyckats skapa en förmåga att skjuta undan de tankar och känslor som är förknippade med hennes död. Det är min överlevnadsstrategi. Tiden går vidare, men ibland kommer det ju ikapp, alla känslor och tankar. Det var ett tag sen jag kraschade, men jag vet att den dagen kommer. Det är egentligen bara en tidsfråga. Dom kommer lite titt som tätt, de där krascharna av sorg som slår sönder själen i spillror för en liten stund. Det är bara att sjunka då, tillåta sig vara fruktansvärt ledsen, gråta och vara arg. Sen är det bara att lyfta upp sig själv igen, borsta av sig och gå vidare. Det är väldigt ensamt dessa stunder när man inte har någon, men dessa stunder stärker mig även. Jag vet att man kan vara två som bär en sorg, men denna sorg är min och den måste jag orka bära själv. Ensam är stark. Oftast, såklart, en kram vill man ju alltid ha, men vissa privilegier i livet är inte till för alla.

 Men jag saknar henne, jag saknar henne varje dag. Det blir extra påtagligt dels på somrarna i Kroatien men också på hösten. Hon fanns alltid där när man kom och hälsade på, satt i sitt lilla myshörn med någon stickning i famnen eller ett korsord. Så mycket som jag hatade de där korsorden, för jag tyckte dom tog all hennes tid. Det gjorde dom också, men hur mycket skulle jag inte ge för att se henne en endaste gång till sitta där och lösa sina korsord... Det är så mycket vi tar för givet i livet. Det finns mycket att ångra sen när det är försent. Man får inte heller glömma de lyckliga stunderna, de som var bra och skimrande i guld!
Denna kväll tänker jag tända ljus och tänka på min fina mamma!

GI again

Jag tänkte att jag skulle börja med lite GI igen. Eller iaf försöka gå efter veckomatsedeln igen. Eller åtminstone börja äta frukost på riktigt. Fast då måste jag lägga mig tidigare så jag orkar upp lite tidigare på morgonen, för måste jag välja mellan att äta frukost eller sova vinner sova alla gånger om.

Kyckling med sallad och egengjord hummus! Så jäkla gott! :)

Är det verkligen så illa att säga att man inte har råd?

Idag blev det ett aerobicspass, så jag är stolt över mig själv! I morgon är jag ledig, så jag sitter här hemma och dricker vin, äter gott och tittar på Lyxfällan. Jag blir så irriterad på folk. Hur tänker på dom egentligen? Inte för att jag är den mest ekonomiska människan i världen, men är folk dumma i huvudet? Är det verkligen så fruktansvärt illa att säga att man inte har råd? Det säger jag jämt. Jag bryr mig inte om auktoriteter särskilt mycket, och inte heller om folks rikedomar. Jag är rik på andra sätt, vi alla skiter, gråter och blir bakis oberoende av hur mycket pengar vi har! Det jag inte fattar är hur de kan äventyra sin familj, speciellt om de har barn?!!

Jag vill också, bara som en liten parentes, säga att jag anser att vara ekonomisk inte är samma sak som att vara snål, även om jag vet att det uttrycket numera är vedertaget som en synonym till just snål.
I min värld är man snål då man är beräknande och lägger inte ut ett öre extra eller kan bjuda på något. Man ser pengar som föremål som ägs och inte skall spenderas. Är man ekonomisk däremot så tänker man efter före, men man bjuder fortfarande och kan unna sig lite övrig lyx även om man kanske inte borde. Ibland är det för lite i slutet av månaden, ibland lite extra. Man ser pengar som en investering. Är man slösa så har man ingen förmåga att se framtiden alls. Man ser inte värdet i pengar. Lustigt hur olika man är, kan det bero på den uppfostran man har? Hur var den ekonomiska situationen under uppväxten, och hur mycket påverkar det ens sätt att se pengar? Hur skulle man förändras om man plötsligt en dag blev snuskigt rik? Tja, jag skulle inte ha något emot att testa den sista frågeställningen... ;)

Jag har fått årets första julbok! Det är lite lycka för mig, det sitter i sen "Den stora julboken" som vi hade när jag var liten (jag har fortfarande kvar den). Det är lite magiskt att bläddra i dom! :) Bra torsdagskväll med andra ord!

Konferens

Kommer till jobbet måndag morgon och inser att bananflugorna har rymt och är överallt, vår skorpion har dött (han mådde bra i fredags) och ena leopardgeckon var tvungen att tvångsmatas eftersom den matvägrar. Stress, och en tid att passa i Kolmården. Nåväl.
Vi kom till Kolmården och jag insåg snabbt att det här är ett roligt företag med mycket folk i min egen ålder. Great! Bådar kanske gott i framtiden, vad vet jag... ;) Sedan fick vi lyssna på ett rätt så betydelselöst seminarium, kändes mest som slöseri med tid. Det var inte lätt att hålla sig med Andreas sittandes bakom mig, läggandes små kommentarer om föreläsarna. Själv satt han och filade på något annat på datorn, så det är väl rätt målande hur fängslande föredraget var...

Det blev sedemera dags för middag med tävling om att skriva olika uppdrag (barnsång, psalm, snapsvisa etc.) med företagets ledord. Vi hade blivit skickligt fördelade så att ingen från samma arbetsplats hamnade vid samma bord. Jag hamnade vid det mest högljudda bordet (jag tror att någras fördrinkar bidrog till detta) och vi hade sjukt roligt! Maten var inte den bästa men vinet gick ned utan problem. Extremt ösiga och sociala människor vid ett och samma bord kan bara bli en lyckad kombination! :) Vi kommer självklart vinna tävlingen med vår barnsång, eftersom vi fick med minst 20 värdeord + ett  bonusord.
Sen blev det party med dans hela natten! Jag fick beröm av mentorn från Göteborg som tyckte min dansstil var helskön :) och Mårten har tydligen överöst beröm över mig hos min chef. Han sa att han pratat mycket med mig men det har han inte så jag vet inte riktigt vad han fick det ifrån... Eftersom vi är tre Saror så antog jag att det var ett misstag, men jag blev tydligen fysiskt utpekad, så jag är väl lite förvånad. Folk säger så mycket i fyllan.

Det känns lite trist att halva jobbet fick åka hem och enbart ämneslärarna stannar kvar, så jag är här själv på mitt hotellrum (dock med en alldeles fantastistk utsikt över Bråviken!) och ska sova lite innan det blir förfest hos oss som är kvar och sen middag.