Kapad msn, vilken julklapp...

Jag har haft lite problem att komma in på min msn de senaste dagarna. Jag har också haft fullt upp, haft julmyskväll hemma, varit på 30-årsfest osv, så jag har inte heller hunnit reflektera så mycket över att den inte fungerar. Men nu när jag försökt i två dagar och verkligen inte kan koppla upp alls, och övriga internet för en gångs skull inte är ur funktion, så började jag undra om det var något fel på riktigt. Och det var det. Felkoden säger att min msn är spärrad, för att någon på min msn-lista är spammare eller har brutit mot någon lag. Olustigt indeed. Jag har nu skickat felrapport och hoppas att dom fixar det snart. Jag har nästan lite lätt abstinens, även om de flesta inte säger så mycket på msn ändå. Denna julen verkar inte vara i teknikens tecken...

Överslagshandling

Vi människor är verkligen djur. De flesta djur kan utföra något som kallas överslagshandling. När ett djur utför ett sådant beteende så är det för att det finns två alternativ att välja mellan, och när djuret inte kan välja så gör det helt enkelt en tredje, helt ovidkommande handling- en överslagshandling.
Ett exempel är en hund som får välja mellan att komma till en ropande rolig matte med godis, eller välja en matskål full med mat, men istället börjar jaga sin egen svans helt hysteriskt. Att sitta och skriva det här, är som att jag skulle jaga min egen svans. Jag har så jävla mycket att göra, det är dels att jobba lite hemma, jag tänkte skriva ett rim som tal till jobbets julbord i morgon, ringa och höra att pappsen mår bra, allmän städning i lägenheten, sy upp mina byxor till lördagens 30-årsfest med maskeradtema, duscha och så sova. Meeeeennnnn, istället fixade jag iordning mat till fåglarna på balkongen (fast det är bra, för då kommer jag till himmelen), surfar på facebook som inte är så värst produktivt, och skriver detta. Bra va! Sådär funkar jag ibland. Blir det för mycket, gör man något som verkligen inte behövs göras just nu. Nej, nu måste jag sätta igång med något. Bäst att gå och äta lite godis...

Jag kan skaffa min egna jävla motorvärmare

Ok, först vill jag bara säga att Lucia-kryssen var grymt rolig! Det var alldeles fantastiskt bra musik, på kvällen dansade jag från 23-06 i sträck, och sen från 14-17 dagen efter, vilket resulterar i 10 timmars stampande på dansgolvet. Och jag är aktiv i min dans, så jag tror jag tappade ca 1,5 kg på den resan. Jag kan nästan känna mig lite slimmare, om man nu med min banjo-liknande kroppsform kan prata om slim. Men jag har ont i mina "pekfinger"-tår, för de är längre och trycker alltid mot skorna.

Jag träffade på player, det kändes rätt ok. Han är ju ytligt trevlig, men ett litet svin. Jag fattar inte riktigt vad det var jag tyckte var så fantastiskt förut, han har verkligen tappat all sin glans. Och han är faktiskt inte så smart heller. Fast det är elakt att säga, så jag skriver det istället. ;) Snygg, men that's about it. Om ens det längre. Jag såg också Redhead, hånglandes framför mig med en nyvunnen kärlek på dansgolvet. Vad har man tur i, om man inte har tur i varken spel eller kärlek?

Strunt samma, jag blev kär i mina knallorange lösögonfransar och kände mig extremt välmatchad och cool. Jag fick beröm för min dansstil igen, sådana komplimanger kan jag leva på huuur länge som helst. Jag vet att jag dansar bra, det är iaf en trygghet jag har. Jag brukar stå där på golvet och tänka: "Dance for me, suckers!" Men det är den kärlek jag får nöja mig med. Min kropp är inte till för beröring längre, den är bara till för att bära mig. Gärna i rytm till trance på ett dansgolv då.

I morse försov jag mig, jag väcktes av att min arbetskamrat ringde för att säga att hon var sen, haha! Jag tog mig till skolan, nydsuchad och klar på 45 min, så klockan nio gled jag in för att precis hinna se det lilla Luciatåget som hade arrangerats. När jag åkte hemifrån i morse var jag tvungen att springa på min pensionärs-lillpolis-granne, som är den nyfiknaste människan i denna stadsdel. Fan vad han ska ha reda på saker hela tiden. Det tog ett tag innan jag insåg att han bara ville ta reda på saker för att han är nyfiken, men numera är jag en expert på att svara utan att egentligen svara något. Som politiker, ungefär.
Vilket fall som så skulle han prompt hjälpa mig att skrapa mina bilrutor och passade på att säga att han tyckte att min pappa skulle fixa mig en motorvärmare minsann. Va fan. Visserligen är det jättebra att min pappa kan hjälpa till med sådana saker, och det vill han säkert, men jag kan väl skaffa min egna jävla motorvärmare!? Måste man ha en karl till det? Det irriterar mig att min granne anser att jag inte kan göra det själv. Och vad har min granne med det att göra överhuvudtaget? *suck*
För övrigt så hade jag kört genom hela stan igår med en fastfrusen isskrapa på biltaket. Där gör det ju verkligen ingen nytta... hmm.

I kväll åkte jag förbi en gammal vän, en vän som inte är riktigt som andra, men som jag ändå fortfarande håller när, och lade en present på hennes farstu, för hon fyller år idag! :)

MB Lucia cruise 2010

Jag är så jävla glad! :D Jag och en arbetskamrat ska åka på årets Luciakryssning med Monday Bar i morgon! Lycka, ren, sann lycka! Det var egentligen inte meningen att jag skulle åka, då alla mina raveare är upptagna/panka/nykära/bortresta. Men sen hakade en arbetskamrat på, vilket gav mig hopp, men vi hade svårt att hitta biljetter. Så jag gav upp och bokade upp mig på en julfest istället. Sen fick jag ett sms om att julfesten var inställd, och när jag kom till jobbet hade min arbetskamrat två biljetter över till kryssningen, så det var helt enkelt meningen att jag skulle åka! :D Hon är dock helt ovetandes vad hon ger sig in på, hihi! ;)
Jag får agera guide, och spana efter Redhead såklart. Nu är jag taggad som fan och går runt och studsar på jobbet! Here we go!

Ville bara säga att jag tycker illa om...

CAPS LOCK. Denna KNapp Kan GÖRA mig GALEn!!!

December är fullt upp!

Det är lite lustigt tycker jag att alla får lite panik innan jul. Det är inte den ekonomiska paniken jag syftar på, eller paniken över att ordna stora släktjulträffen eller att hinna köpa alla (svindyra och materialistiska) julklappar. Utan det är den där paniken då alla måste hinna ses och fika och träffas och umgås. Innan jul, inte annars. Innan jul måste det ske. Hela oktober och november brukar passera utan några vidare livstecken från folk, men sen i slutet av november säger det bara BANG och så hör alla av sig (vilket självklart är alldeles underbart och ska inte klagas på, det gör jag inte heller). Men det är lustigt. "Vi måste ses innan jul, för sen hinner jag inte...". Jag känner snarare att "det är snart jul, nu hinner jag inte!" Vi har sjukt mycket att göra på jobbet, jag ligger grymt efter med rättningsarbeten och tiden finns inte. Det jag inte hinner under vardagarna eller vardagskvällarna, måste göras på helgerna. Så dom försvinner rätt fort också.

Däremot gör jag ju en hel del roliga saker, annars hade jag aldrig orkat. Och det finns några som hört av sig tidigare än "innan jul", och där är det snarare jag själv som inte hunnit (och har självklart dåligt samvete för detta). Hur ska jag hinna med alla människor jag vill träffa? Tiden finns inte, den räcker inte till.
Och allra sist, om den ens existerar, finns den lilla del av tid som som alltid hamnar längst ned på listan eller stryks helt, den där delen av tid då jag borde ägna mig åt mig själv, den där delen som kallas egentid.