Stannade hemma idag

Jag är i princip aldrig sjuk.

Men idag fick jag minsann stanna hemma. Kollar jag mina tweets förstår jag varför. 

15 november, kl 14.59:

"Hmm. Nu händer något i min mage. Hela havet stormar därinne. Slagverket i magorkestern går bananas och dirigenten är frånvarande. Crescendo!"

kl 16.31:

"Nu har magen hårdkört ett slagverkssolo med martellando och allmän fortissimo, för att avslutas i ett vattnigt, explosivt finito. Inga applåder."

kl 17.42:

"Min slagverkskonsert i magen kan vara biverkningar av Losec, som jag tar mot slagverkskonserter i magen. Känns som pest eller kolera. El magsår."

kl 21.47:

"Man kan sitta frisk i veckor utan att någon vill träffas. Sen får man rännskita o migrän som väntas hålla över helgen och då vill alla ses!"

kl. 23.26:

"1 immodium hemma. Ingen resorb. Och jag som har så svårt att dricka vatten. Det här blir en rolig natt."

kl. 06.56

"Vaknar 04.20 av kraftig huvudvärk. Upp, tabletter, värmekudde, somna. Känner mig helt slut i huvudet idag. Trögt att tänka. Vill vara hemma."

Verdict: stannade hemma. 

Tankspridd paus

Jag tar faktiskt en liten paus just nu. Tycker jag förtjänar det. Ska förbereda morgondagens lektion och om jag är effektiv (troligen inte idag) kanske tom torsdagens lektion också. Sortera in alla dessa högar med papper och rätta arbeten borde jag nog också. Det finns ju massor att välja mellan, så jag vet inte var jag ska börja. Ett välkänt fenomen.

Men idag är det meningen att jag ska utkämpa mitt första slagfält på gymmet! Och så skriva på uppsatsen (för i helvete!!!!!!!!!!!!!). Så vi får väl se hur det går ikväll, och hur invalid jag kommer vara på torsdag morgon (min träningsvärk kommer alltid två dagar efter träningstillfället så jag alltid lurar mig själv och tror att jag är superfit för att jag känner mig så bra och mjuk dagen efter och sen kommer jag knappt ur sängen dag nr 2).

Jag lyssnar på hård och peppande musik hela dagen för att hålla känslan vid liv!

Framtiden

Alright.
Jag har ju planer, det har alla.
Jag har planer för min närmaste framtid, och planer för framtiden om något år.
Planerna för min framtid ut ur ett långt perspektiv är en karamell jag suger på ett tag till, det kommer sannerligen att bli allmäna nedräkningar, ångest, förväntan och hysteri inför det så småningom, men för att ens nå dit måste jag klättra upp för det första stora berget, vilket är att slutföra min uppsats. Det berget är sjukt stort eftersom jag jobbar heltid samtidigt och aldrig finner ro att slå mig ned och läsa in mig på det jag ska. Men man kan alltid börja med att strukturera upp den kommande veckan.

Måndag:
-Omdömen klara.
-Säckpipan klar.
-Boka tågbiljett till lördag.
Tisdag:
-Träna! Yay, 1:a gången på nya gymet! #Note to self: ta inte livet av dig i maskinerna! Långsamt tempo!!
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!!!
Onsdag:
-Tvätta kläder.
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!!
Torsdag:
-Kanske en powerwalk på morgonen, om jag orkar...
-Föredrag hundar, kommer ta hela kvällen. Måste förberett lektionen till fredag långt innan detta, annars blir det till att sitta uppe till 02 igen. Och det vill jag inte. Jag är gammal nu.
Fredag:
-Dö i soffan. Inte svara i telefon. Vara lite asocial. Duscha i 30 minuter. Gud så skönt!
Lördag:
-Bröllop i Västerås, och det sista för i år. Sen ska jag inte gå på bröllop på minst 5 år till.
Söndag:
-Hem igen och kanske, kanske gymma?
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!
Saker som borde göras under veckans gång (men som antagligen inte kommer hinnas med som jag tänker mig, vilket kommer göra mig stressad):
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!
-Planera lektionerna för veckan, innan de faktiskt börjar. Är trött på tröskelpedagogik!
-Rätta alla arbeten så att omdömena faktiskt kan få vara omdömen -på riktigt.
-Pimpa bilen innan försäljning. Hm, när ska jag hinna med det?
-Beställa biljett till Australien? Tiden går, tiden går... Jag vill åka NU och bara strunta i allt annat.
Tänk om man kunde göra så. Hur underbart hade inte det varit?

Så nu får jag ta ett djupt andetag och vänta in halvhysteriska vecka 45.
Here we go!

Jag har äntligen vaknat!

Just nu genomgår jag en livskris, eller det har jag gjort i flera år nu fast min livskris är uppdelad i små delar. Jag vet inte om jag är på väg att lösa den eller inte.
Jag har insett att jag har tappat mig själv för ett par år sedan pga en rad oförutsedda händelser som jag inte var beredd på, och nu försöker jag komma ikapp och hitta mig själv igen. Jag har förändrats rätt så mycket av livet och nu vet jag inte riktigt vem jag är. Men jag tror jag gillar den jag är.
Det är en jävla process som tar lång tid och jag är en otålig människa och vill att det ska lösas NU!
Jag vill ha ett facit som säger åt mig om jag är rätt eller fel. Om jag är på rätt eller fel väg. Eller snarare ett facit som säger vad jag gör för fel.

Men jag är också en långsam människa, eller seg kanske är ett bättre ord.
Jag är sist med allting, och det har tagit ett tag för mig att acceptera det. Eftersom jag är otålig så gillar jag det inte. Men någon måste väl vara sist med allting också, antar jag. Alla andra i min omgivning börjar med sådant som förväntas av en människa i min ålder. Jag är glad å deras vägnar, men ibland blir det lite för mycket att ta in för en person som jag. Som inte lyckas med det som alla andra lyckas med. Jag ser inte mig själv som ett misslyckande, inte än. Jag väljer att se det positiva med att vara friare än alla andra. Det tråkiga är att jag är rätt så ensam på den nivån just nu.

Jag har påbörjat processen med att acceptera att mitt liv inte alls blev, och antagligen inte alls blir, vad jag hade hoppats och tänkt mig. Jag står inför ett helt öppet hav och utan varken segel eller roder och vet inte vad som väntar när jag simmar i. Min framtid är därför helt osynlig, vilket både är väldigt lockande men också skrämmande. Jag har en plan, men eftersom inget någonsin blir vad jag tänkt mig, så undrar jag över hur den planen kommer att bli? Kommer det äntligen bli rätt? Eller tom bättre än jag tänkt mig? Kommer jag känna mig "hemma"? Kommer jag känna mig "rätt"? Kommer jag känna att jag tillhör det livet på riktigt?

Jag vet inte heller om jag ska kämpa mig blodig med mina framtidsplaner eller om jag borde låta tiden bara gå. Jag har låtit tiden bara gå nu i ett par år med inställningen att "händer det så händer det" och insett att det inte händer ett jävla skit. Det som hänt är tack vare min bångstyrighet och vilja.
Så det blir till att kämpa mig blodig.
Som en jävla tjur.
Jag ska krossa er alla!

Fattiglapp

Jag brukar verkligen inte slösa pengar. Jag har alltid haft lite pengar på ett sparkonto. Ifall att. Jag kanske lever över mina tillgångar såtillvida att jag har kör och äger en bil när jag kan åka kommunalt, eller att jag lägger ut över 2000 kr på att någon kommer hem till mig och rastar hunden eftersom jag inte kan ha henne på jobbet. Och tittar man på mina bankuttag så säger 90% av dom bensinpengar eller matkostnader. Ingenting annat. Inte detta halvår.

Däremot har det varit en galen sommar med bröllop och möhippor var och varannan helg. Sådant är inte billigt ska ni veta. Det är resor och boenden och presenter och aktiviteter. Det har varit inbrott i min bil i somras som kostade mig ännu mer pengar. Så september månad har nog varit den absolut värsta månaden ekonomiskt för mig på flera år. Jag har fått tömma alla mina sparkonton, jag är skyldig min far pengar och jag har fått sälja mina värdepapper. Och det enda jag betalat för har varit- mat. Att leva.
Jag har avsagt mig alla hobbies, alla aktiviteter som kostar något (föriutom bröllopen för dom går jag på om jag så måste sälja min kropp). Jag har tömt alla mina skåp på soppor och hårt bröd. Och jag längar fruktansvärt mycket efter tisdag när lönen kommer! Jag har nog inte längtat efter en lön såhär mycket sedan jag var fattig student!
Det skulle bara vara så fruktansvärt skönt om jag fick ett tillskott i min budget så jag är ikapp igen. Jag hatar att ligga back ekonomiskt, det är en av de största stressmomenten jag har svårast att klara av.
En Triss kanske? En sisådär 100 000 kr i månaden i 25 år? Tja, varför inte?!

Oslo

Yep. Så har man varit på sin första Sensation White i Oslo.
Det var roligt att bli av med den oskulden!
Det var fantastiskt med alla vitklädda människor!
Det var succé att jag bar en vit peruk!

Dock var det tre saker jag irriterade mig lite på:
1) Det var vårt gäng, och resten var 18 år.
2) 18-åringar kan inte hantera alkohol. Jag hann se tre stycken spy redan utanför arenan vid 19-tiden innan vi ens blivit insläppta. Inne så kom 18-åriga killar vinglandes fram och försökte klämma en på brösten och magen i hopp om att man skulle börja hångla med dom. Dom fick käftsmällar istället.
3) Jag hade nog väntat mig mer show. Introt var ascoolt, sen avtog det lite under kvällen. Några fyrverkerier avfyrades här och var för att hotta upp stämningen lite. Men det hela slutade vid halv tre på natten med att DJ:n säger: "We started early and we finish early, that's how they do it in Oslo. Thank you and good night." Sen tände de i taket och vi alla fick överrumplade gå hemåt.

För övrigt är Oslo en vacker stad, jag tyckte mycket om den. Men de är lite lustiga allt, de där norrmännen. De tog inte Visa-kort på kortautomaterna för de specialabbonerade bussarna (för turister) utan bara norska bankomatkort. Hur ofta har en turist ett norskt bankomatkort?
De sa inte till att vi satt på "fel" taxistation under kall nattetid. Det kom dom på efter en halvtimme och sa till då. Great, tack. De hade bara sett oss vänta där och hört oss ringa taxi och fråga om bilar.
Och så är det dyrt. Nej, det är dyrare än dyrt! På arenan kostade två par öronproppar 90 NKR!
Likaså en smörgås! EN smörgås! Och skåp kostade 100 NKR!
Om jag träffar en norrman kommer jag nog inte att bo i Oslo iaf.

Degen

Ja. Det är min mage jag talar om. Den där degiga. Vad hände sen sommaren? My god, jag måste börja röra lite på mig. Jag som var så fin i somras.

Jag fick ledigt över jul. Detta innebär att jag har möjlighet att åka till Australien på semester. Dock har jag inga pengar att åka för, så det känns ju lite trist. Det är det enda som hindrar mig just nu. Om, OM jag åker vill jag vara lite mer tränad. De har ju sommar där, jag måste alltså vandra runt i bikini och degig mage. Suck.

Hösten

Alltså, jag som älskar att skriva, men inte har tiden... :(
Jag gillar den här bloggen och jag måste bättra mig!
Jag behöver skriva av mig för jag har så många planer inför framtiden nu så jag måste strukturera upp mig och rita mindmaps för att få ordning och kunna planera i mitt överbelastade lilla huvud.
Jag måste erkänna att mina framtidsplaner är en enorm morot och att jag egentligen inte vill något annat än att strunta i allt jag har här och bara göra det jag har som plan, typ NU, men det kan jag inte. Men att veta vad man vill göra i framtiden, iaf den närmaste framtiden (1-5 år) ger mig ett enormt lugn och en lättnadskänsla som genererar massor av energi! Jag tänker inte låta mig slås ned av arbetsstress och mörka höstkvällar i en ostädad lägenhet, jag ska framåt och utåt i livet (ännu mer). Jag vet precis vad jag vill göra, nu är det bara tre saker som hindrar mig från att nå mitt mål:

1) Måste göra klart uppsatsen    -working on it!
2) Måste skaffa mig pengar     -den där är ju knepig...
3) Måste tillgodogöra mig mer tid     -den där är ännu värre men jag har bättrat mig något.

Hm. Svårt i dagens samhälle när man pusslar ihop vardagen efter hysteriska krav och förväntningar, inte minst från mig själv. Men jag har ingått en helig pakt med mig själv att hålla gott mod hela vägen tills jag når mitt mål. Säga nej mer än ja denna termin. Inse att man inte kan göra mer än sitt bästa och att folk helt enkelt får ta det. Jag behöver pepp och glad musik och sömn och LJUS och massor av choklad. I'm getting there!
Har massor att skriva av mig om men det får bli en annan gång. Jag hinner ju inte nu... (here we go again...)

Mina vackra vänner!

Idag åt jag ute med två av mina söta vänner!
De har i princip allt, de är snygga, de har jobb, boende, tar ansvar, är trevliga och roliga. Och de är singlar och har sån otur med killar. Vi är egentligen alla tre i samma sits. Vi träffar bara svin, män som beter sig svinigt, män som vill ha kakan och äta den, eller så har man bara vanlig förbannad otur.
Jag blir bara så ledsen av att se dem så ledsna. Jag önskar att jag kunde säga eller göra något som tröstar, men jag kan/vet inte vad.

Jag kan inte hjälpa till genom att säga att det händer något på den fronten snart, för det har inte hänt mig och jag tror inte på det själv. "Det händer när du minst anar det" är den absolut värsta, falska och skittråkiga klyschan man kan säga till tjejer som vi, och det är alltid, alltid den man får höra. "Det händer när du anar det" kan ta sig i arslet. Dock har jag efter denna sommar hamnat i en fantastisk sommarflow i huvudet och självkänslan är mestadels på topp, så jag tänker inte på männen lika mycket som mina söta vänner. Jag skiter i vilket nu, jag har andra planer för framtiden och det ger mig en enorm styrka! Och vilja! Jag vill att de också ska hamna i den här flowen och få må lite bättre. Men det går ju inte riktigt, men jag önskar att de inte var så ledsna.

Min sommar!

Det var länge sen jag skrev här, så nu är det dags igen.
Det är ju trots allt någon som läser detta någon gång.

Jag har haft den bästa sommaren på säkert 5 år!
Jag har inte planerat morgondagen alls!
Jag har inte brytt mig om jobbet en sekund!
Jag har inte brytt mig om vad som hänt i världen!
Jag har druckit, sjungit och festat nästan varje kväll!
Jag har dansat skiten ur mig själv och njutit av musiken!
Jag har fått uppmärksamhet och komplimanger!
Jag har känt mig vacker!
Jag har fått sova på mornarna!
Jag har solat och badat och åkt med båten!
Jag har badat varje dag i varmt, salt hav!
Jag har betett mig som 24 igen!
Jag har hittat mig själv och min plan för framtiden!
Och jag ville inte hem.

Kanelmandlar

Den här helgen är den första på länge som jag är helt ledig! Det finns ju alltid saker att göra (packa bort kartonger, rensa bort kläder, köra till återvinningen, dammsuga, montera ihop soffan, skriva på uppsatsen...), men denna helg har jag medvetet struntat i att göra något. Jag har haft sovmorgon båda dagarna (LYX!) och har verkligen sovit!
Idag är det som om jag aldrig vaknade ordentligt. Jag sitter nu i köket i underkläderna och är släpigt trött och nästan lite snurrig, men jag är lugn eftersom jag inte behöver göra något och ingen behöver se mig (vilken tur!). Idag har jag gått ut med hunden, duschat och sen sovit igen några timmar på soffan. Alltså, jag har inte gjort ett jävla skit. Och det är så jävla skönt!!!
Jag orkar inte ens ha ågren över att inte ha gjort något.

Ikväll, för den kommer snart, ska jag göra kanelmandlar för första gången. Jag blev fullkomligt kär i Granits kanelmandlar (extremt beroendeframkallande) men jag vet inte om det är choklad eller nougat runt deras mandlar. Jag kör iaf ett vedertaget recept som innefattar nougat (svindyrt men svingott) så får vi se hur det smakar sen. Det är nog egentligen ett julgodis, men varför ska man följa normen? Jag äter ju kräftor och sill året om.

Knuten i magen

Idag fick jag reda på att jag är den 4:e sämst betalda på mitt jobb. Jag är således också en av fyra som jobbat här längst och som har en 5-årig högskoleutbildning i ryggen.
Det kändes onekligen alldeles fruktansvärt förjävligt.

Och snart ska en person komma hit för att söka en lärartjänst, hon har ingen lärarutbildning eller särskild erfarenhet av arbete i skola och kommer med stor sannolikhet att få samma lön som jag, fick jag reda på idag. Om inte mer. Varför är jag inte värd  mer? Vad är det som de andra (flera utan utbildning och erfarenhet) har som är värt 2000-4000 kr mer i lön än jag? Jag sliter röv på det här stället. Mitt jobb tar hela mitt liv.
Det känns onekligen ännu mer förjävligt.

Jag har också talat i förtroende med folk om våra löner, men fick veta idag att de inte talat sanning om sina löner. Att de ligger högre än de sagt. När jag har varit ärlig i mitt svar.
Det känns onekligen överjävligt.

Jag får en knut i magen av det här. Jag mår inte alls bra av denna sortens orättvisa. Det tär extremt mycket på mig. Det känns onekligen förjävligt och jag måste göra något drastiskt åt detta innan jag tappar all tro på mig själv.

Halvfart

Nu är det banne mig sommarlov! Fast bara för eleverna. Vi andra har ju semestertjänst, så vi får jobba vidare, men jag måste erkänna att det är skönt att vara elevfria för en liten stund. Och dessutom vara ute i god tid för en gångs skull. Jag kommer inte hinna allt jag tänkt mig, eftersom min kropp och mitt sinne automatiskt gått ned på halvfart sen den sista eleven gick ut genom dörren, men jag kommer hinna med betydligt mer denna termin än jag gjort tidigare och det känns onekligen bra! Vi har bra koll inför nästa år, även om det är ännu fler nya elever och nya lärare som tillkommer. Lite spännande är det allt!
Och idag bokade och betalade jag resan till Kroatien i sommar. Har dessutom två dagar i Sverige innan jag åker, så jag kommer hinna pyssla lite hemma. Kanske måla om då? Jag är full av framtidsplaner nu gällande lägenheten. :) Det känns inte bara onekligen bra, utan jävligt bra. Och nu har nedräkningen börjat, nu är det bara två arbetsveckor kvaaaaaaar! Wiiee!

Rosé

Är inte det lite överskattat? Jag vet inte. På Tjärnö, när vi var 11 flickor och 3 män, när solen sken och havet skimrade, när saltvattnet stänkte och måsarna skriade, när vår ledare Johan -som f.ö. var född för att vara i våtdräkt- spelade gitarr på altanen, då smakade rosévinet fantastiskt!
Men nu smakar det mestadels lite surt. Min kompis hade en gång ett rosévin som var rätt gammalt, och smakade hur gott som helst! Det var sött och ganska starkt. Man kanske borde lagra rosévin?

Hrvatska!

Jag skriver alltid om stress och jobb, men mitt liv består faktiskt av annat också. Idag hann jag rensa lite kartonger och tjuvlyssnade på matchen mellan Kroatien och Irland (såklart). Och Kroatien vann! Tjihoooo!

Rusar

Tiden rusar, den rusar så fort!
Ibland känns det som om jag står i mitten av en karusell, och livet och tiden är det som snurrar runt mig. Fortare och fortare. Finns ingen broms. Nu har maj månad gått sjukt fort, en tredjedel av juni har redan passerat, våra treor har tagit studenten, idag gick resten av eleverna på sommarlov och jag sitter i soffan och undrar vad som hände...?
Och så gjorde jag fransk manikyr, men mina förstärkningar på naglarna börjar bli slitna så det blev inte så fint. Jag måste göra om naglarna snart. För första gången. Så feminint av mig. Jag gjorde en nödlösning nu med beigerosa nagellack, men det ser ut som rökskadade naglar så det blev inte så fint det heller. Men jag orkar fan inte ta bort det. Det får vara beigerosarökmissfärgade naglar.
Godnatt.

Kolmården

Nu var det nog ett antal år sen jag var på Kolmården senast. När kan det ha varit? Försöker memorera från min privata dators bildbibliotek och har ett vagt minne av att mappen med djurbilder heter Kolmården 07. Det betyder att det var 5 år sen jag var här sist. Nu är vi här med våra elever och det är spännande och roligt att se Kolmården backstage. Idag var vi inne i djurstallarna och jag blev helt förälskad i en alldeles ENORM Watussi-tjur som hette Mojje. Han ville bli kliad på halsen, och jag ville ta med honom hem... :)

Klia däääääär!

Vi åkte också linbanan och ibland gav de höga elstängslen och den lilla linbanevagnen starka Jurassic Park-liknande känslor. Men det var smidigt och vackert fixat, mycket bättre än när man var tvungen att köra genom parken, vänta i evigheter i slussarna och inte se djuren eftersom de gömde sig i skuggan.

Nu börjar kvällen och jag är trött men har asmycket jobb kvar. Att vara lärare på heltid är verkligen vad det låter som.

Fotfolket

Idag fick vi preliminärt besked på de kurser vi ska undervisa i nästa år. Jag fick i princip ingenting av det jag önskat. Det känns ju sådär. Det är visserligen kurser jag hållit i förut, så året skulle bli rätt enkelt, men jag blir lite ledsen över att jag inte fick något av det jag faktiskt är utbildad i. Det har lite med prestige att göra också. Varför gick jag i högskola i 5 år när jag inte får jobba med det jag kan? Varför söker de en lärare i de ämnen som jag redan är utbildad i? Och varför hamnar jag med de kurser som anses lägst i rang? Jag kommer aldrig bli geografi- och biologiläraren, jag kommer alltid vara "djurläraren". Och "djurlärare" får allra lägst betalt. Varför anses jag mindre värd än de andra lärarna? Medan andra höjs till skyarna och får toppositioner som de inte heller är utbildade för? Är det inte lustigt?

Vi sitter i samma sits, men jag hamnar längst ned, och du hamnar högst upp...

Jag kommer alltid tillhöra fotfolket. Stå och stampa i frustration längst ned. Utmaningen för mig blir inte att använda de kunskaper jag har, utan att orka traggla igenom kurser som jag inte har utbildning för.
Ibland funderar jag på om lärare ens är rätta yrket för mig. Jag har ju gått med dessa tankar ett tag. Blir jag ens en bra lärare om jag undervisar i sånt jag inte tycker är så roligt? Min motivation försvann rätt drastiskt. Det är också ett väldigt slitsamt yrke, det tar all min kraft och energi för jag ger mig in i det till 150 %. Det kanske även är därför jag lever ensam? Jag har ingen ork kvar när jag kommer hem att engagera mig i att hålla mig vacker eller träffa andra.

Jag vet inte.
Jag vet inte vad som är rätt för mig längre.
Jag kommer ingenstans.
Jag utvecklas ingenting längre.
Jag står stilla igen.

Senil

Jag kom på något jättebra alldeles för en stund sen som jag skulle skriva om här på bloggen. Men nu har jag glömt vad det var. Det är kört nu. Jag är senil.
Ska snart ut och äta sushi på Medis med en kompis, ska bli kul och gott! I morgon kväll ska jag träffa en annan kompis och titta på hennes nya lägenhet. Hon verkar inte ha så mycket prylar som jag, så hennes lägenhet verkar redan färdig. Min är kaos. Fortfarande. *ångest.*
Men resten av helgen måste jag hänga lite med min hund, hon har varit så himla ensam den här veckan. I morgon kanske jag ska åka ut under dagen i skogen med henne och mysa lite. <3

Gracenotes tills jag spyr

Jag övar på min pipa, och vi har som uppgift att öva en skala med gracenotes. G-gracenotes, vilket dessutom är den "lättaste" gracenoten, men jag får inte till det. Jag fastnar alltid på E, vilket driver mig till vansinne! Och varför, VARFÖR börjar jag alltid, ALLTID att öva halv nio på kvällen, när mitt goda samvete säger åt mig att inte spela efter kl. 21 så att eventuella barn i byggnaden ska kunna få sova? För man kan inte sova till mitt spelande, den saken är säker... Och jag borde ha övat mer under veckan, men var tog denna vecka vägen (igen)?

Sköna söndag!

När jag var liten fanns ett program på TV som hette "Sköna söndag". De inslag jag mest kommer ihåg var  Bertil Svensson som hade hand om trädgårdsbiten (som Robert Gustavsson gjort träffande parodi på), ett inslag om mode med massa modeller på catwalk och Ingrid Schrewelius som kommenterade huruvida de bar tunt chiffong eller krossat sammet. Och så något inslag med ett hånglande par i en bubbelpool, som antagligen skulle stå för den romantiska delen av programmet där Malena Ivarsson kom med tips och råd.
Sköna söndag...

Jag har en egen skön söndag, fast jag känner frustration över att jag inte blir klar med inredningen hemma. Det är bara så förbannat mycket att släpa ned till källaren. Men en vacker dag ska även jag få det fint hemma så jag kan bjuda hem lite folk! :)

Träningsvärk

Ligger i sängen och så fort jag tänker röra på mig så påminner min mage mig om att den fick träna väldigt hårt fysiskt igår och att den helst inte vill röra på sig alls. Det kallas visst träningsvärk har jag hört. Det kommer nog bli värst i morgon när jag ska jobba på skolan. Stå där och dölja smärtan... haha!

PS- Nackdelen med förstärkta naglar är att om man väl råkar böja dom i ett slag mot något så gör det inte bara ont, utan så in i helvete ont!! -DS

Min hud, min hud

Ooh, jag har inte hunnit träna förra veckan alls. Tog inte igen någon träning under helgen, och har inte heller hunnit springa någonting inför Vårruset 2012, så det blev ett hårt pass idag på träningen!
Jag har misshandlat mina lår med friktion, så att sitta på plasttoasitsen var fan en plåga. Min hud, min hud, min stackars hud! Och mina armars hud är så gniden att det känns i varje hårstrå när de nuddar bordet jag lutar dem mot. Nä, nu är det nog dags att gå och duscha varmt och bli mjuk och len och sen sova! Men musklerna kom fram idag och sa hej iaf! Alltid något gott med det (fysiskt) onda!

Söndag 05.40

Igår blev en rolig men kort dag! Det startade med kosläppet i Kårsta, för att följas upp av en sen lunch på restaurang Piren vid Kungsholmen med vänner för att fira Kalle och Matts som sprungit Kungsholmen runt. Sen när jag kom hem blev jag sjukligt trött och gjorde en klassiker. Jag "skulle bara sova en timme eller två", så jag somnade vid 18 och vaknade upp 05.40 i morse...
12 timmars sömn. Jag missade alltså den fantastiska månen som alla skulle titta på i natt, Russin fick ingen middag och ingen kvällspromenad heller, och jag vaknade således i morse med kläder på och linser i ögonen (inte nådigt grusigt). Pigg som en lärka blev det till att ta en morgonpromenad med en rätt så kisssnödig hund. Vi styrde vår kosa mot Lötsjön.

Morgontimmar vid Lötsjön

Den lilla ån vid Lötsjön

Soluppgång i Kroatien

Och det var alldeles otroligt vackert! Jag älskar tidiga mornar, om de inte var så tidiga... Orkar sällan stiga upp så tidigt, men det är så fint innan allt vaknar. Så tyst och stilla. Man hinner rensa huvudet och tänka. På somrarna i Kroatien vaknar jag ofta tidigt, tidigt. Det kanske beror på värmen, men där är det alldeles underbart att vandra runt i stan innan alla vaknar. Det enda man har som sällskap är det tuffande ljudet av någon fiskebåt, och solen som börjar stiga mellan bergen för att kasta sitt guldiga ljus över staden.

Morgontimmarna i Sundbyberg är dock fåglarnas tid. Det var bara jag och Russin och hundratals fåglar. Längs golfängarna hade gässen flockats för att sova, och en morgontufsig andhane som vaknade av mig och Russin (som f.ö. ville äta varenda fågel) vankade långsamt fram till sin sovande andhona för att väcka henne. Det var bara så himla fint!

Där på bryggan

Det är konstigt ibland hur hjärnan fungerar.
Jag sitter i mitt ljusa kök, äter middag och mår allmänt bra.
Men så pluppar minnen upp. Från ingenstans.
Minnen som jag med flit har stängt in och trängt bort.

Jag är ensam på bryggan. Det är mitt i natten, några dagar efter att du lämnade oss.
Det är öde, svart och tyst. Hela naturen sover.
Vattnet är fruset, himmelen är glasklar. Det kunde ha varit en alldeles underbar vinternatt.
Stjärnorna lyser starkt och tryggt, de försvinner inte, inte så som du gjorde.
Det skär i min själ. Det brinner inombords. Hela jag brinner.
Det gör så ont att jag inte kan andas.
Jag gråter hejdlöst, jag vet inte om jag skriker.
Jag tror iaf att jag viskar, men jag får inte ut några ord.

Det är hur många minusgrader som helst, men jag känner inte det.

Jag vet inte hur länge jag sitter där, ihopsjunken på bryggan.
Känslan är nästan bedövande, det är nog hjärnan som stänger av.
Känslan är obeskrivlig.
Det är känslan av sorg.

31 med glans, och grönt eller lila?

Åh, det blev en alldeles suverän 31-årsdag!
Alldeles suverän, jag hade inte tänkt mig att den skulle bli så bra!
Det blev kramar på jobbet, jag var på jätteglatt humör, folk ringde, skickade sms, grattade på fb (typ 84 st! Geez...), solen sken nästan hela dagen och kvällen avslutades med att jag och två arbetskamrater gick och åt på nya favvostället Judit och Bertil på söder!
Jag beställde chevréost inrullade i proscuttioskinka, vilket var huuuur gott som helst, men det tråkiga var att det bara var två rullar, så det var lite väl lite mat för att det skulle räcka för mig.
Men umgänget var mycket trevligt och sen kom en kompis och droppade in halvtimmen innan jag åkte hemåt. Jag kände mig allt annat än ensam!

Igår var jag ute och sprang med Russin, jag tror det blev runt 3 km, kanske tom 3,5. Första löprundan innan Vårruset. Det var inte så jobbigt som jag tänkte mig faktiskt. Jag verkar ha lite kondis kvar ändå. Dock blev jag rätt rosslig i lungorna dagen efter, det är en del som måste upp och ur min kropp efter den sega vintern. Vi råkade hamna i Rissne centrum under joggingturen, en lördagkväll vid 22-tiden. Det kändes sådär för Rissne kan vara lite ruffigt, men det var lugnt ute. Och jag är ju inte så värst rädd av mig heller. Och så hade jag ju min livsfarliga, respektingivande killerdvärgpinscher med mig så det var ingen fara... ;)

Just nu känns det faktiskt rätt bra. Jag älskar lägenheten, det går jättejättelångsamt för mig att packa upp kartongerna men det skiter jag faktiskt i. Det är mitt hem. Och idag provmålade jag också i vardagsrummet, ljust grön och ljust lila och jag kan fortfarande inte bestämma mig. Men det lutar åt den gröna. Fast jag tycker den lila har fel nyans (lite för rosa) så jag kanske bör måla om igen med en annan nyans först innan jag bestämmer mig?
Jag måste få grunna lite på det där ett tag... grönt eller lila, grönt eller lila, grönt eller lila?

31

Jag borde egentligen sova nu, men jag har legat i sängen med hunden vid mina fötter och tittat på TV.
Hon är ett bra sällskap, och det enda sällskap jag har.

Min helg har varit väldigt bra, så jag ska inte klaga. Vill inte jobba i morgon fastän stämningen är mycket bra nu på senaste tiden. Tyvärr kommer det bli sjukt stressigt inför betygsättning och student, men som någon sorts skyddsmekanism för att undvika alla former av magsår så väljer jag att bara inte alls tänka på det just nu. Det man inte "vet om" (jag kan låtsas) mår man inte dåligt av. (Egentligen hatar jag det uttrycket, det känns som ett uttryck för idioter som är otrogna mot sin partner och väljer att inte säga något sen).

På onsdag, tråkigaste dagen i veckan efter tisdagen (slår alla tråkighetsrekord) så fyller jag 31.
Jag hatar det.
Det är inte roligt alls att fylla 31.
Inte någonstans.
Det är bara ren ångest.
Vad i helvete har jag åstadkommit i mitt 31-åriga liv? Hur har jag förbättrat världen? Vad är syftet med mig? Jag har fortfarande inte kommit på det.

Jag kommer ihåg förra året eftersom det var 30 år, strecket som säger att man är vuxen och borde ha kommit någonvart. Året där man borde uppfyllt alla de drömmar man haft och de normer som finns.
Och så tänker jag på året som har gått, och inser att ingenting har hänt. Flytten är det bästa ever, men det är ju strax innan min födelsedag som det hände, jag borde ha flyttat tidigare.
Och jag tänker på vad som hänt alla andra. Alla jävla barn som sprutar ur folk till höger och vänster, alla glimmande förlovningsringar/bröllopsringar, alla fantastiskt rymliga asdyra och prettoinredda hus och alla dessa jävla soliga resor till alla länder med foton som man ska sitta och avundas. Det är ungefär vad alla andra har lyckats med detta år. Grattis. Ni har lyckats med normen.

Och min pappa har åkt till sitt andra hem i utlandet och min syster hinner inte träffa mig på onsdag. Jag har inga som helst möjligheter att bjuda hem folk på fika; dels är lägenheten en oreda och dels måste jag spara pengar då det gått _väldigt_mycket i april månad (födelsedagar, AW, bensin, utflyttnings/inflyttningsprylar, snabbmat, ansökan till olika bostadsföreningar, etc etc) så jag kan inte köpa värsta maten till någon som skulle orka sig hit. Vilket då innebär att jag inte heller har råd att gå ut och äta på onsdag.

Så det blir till att sitta ensam hemma med hunden. Jag är så less på att vara ensam hela tiden. Det är inte bra för mig, jag är inte gjord för att vara ensam för länge. Just nu känner jag mig ensammast i världen. Ibland känns det som om jag kommer vara ensam i hela mitt liv. Och det värsta är att jag börjar inse att det faktiskt är ett autentiskt alternativ, inte bara någon fantasi-farhåga.

Jag kommer baka en liten kaka till mig själv på min födelsedag. Sitta och blåsa ut det lilla ljuset till födelsedagssången jag sjunger själv. Precis så som dom gör parodier på i alla filmer.
Och det är ungefär så jag känner mig i min aktningsfulla ålder av 31 år.
Som en jävla parodi.

Bland blå blommor

I förrigår snurrade jag runt i evighet i Bromma blocks. My god! Det stället är HUGE! Dom har ju i princip allt, jag har inte varit inne i gallerian men jag har minsann sett hela jävla industriområdet sen gårdagens körning (omöjligt att hitta, så jag var verkligen överallt), men idag var min syster i gallerian där och blev tydligen frälst, så jag måste också dit. Jag skulle hitta ÖoB och Plantagen, jag hittade ÖoB så det uppdraget blev ju iaf slutfört.

Men idag åkte jag, syster och far i allafall till Plantagen i Bromma blocks. Jag skulle kunna gå där i timmar! När jag var liten hette det Växus, och vissa affärer hette Weibulls. Det fanns en stor butik i Åkeshov dit jag brukade åka med min mamma. Hon tittade på blommor till rabatten, medan jag strövade omkring och luktade på jorden, tittade på alla hundra sorters fröer med färgglada förpackningar och drömde mig bort bland hammockar och trädgårdsredskap. Växus är ett fint barnminne och det kanske är därför jag älskar det? Tänk om man jobbade där... Undrar om det inte är väldigt bra för själen att se blommor och gröna växter dagligen? Lukta på goda dofter och andas sjukt mycket och ren syre?

När jag blir stor ska jag köpa ett hus med en trädgård. Där ska jag ha solrosor och mina älskade blå blommor, och en hammock vänd mot solen!

Hej igen min gamle blogg!

Hej igen min blogg!
Jag har verkligen inte skrivit på länge, det är nästan en månad sen. Den här bloggen skulle ju vara min terapi. Iaf har det hänt mycket. På jobbet har gamla chefen slutat, vi har hankat fram utan, och nu har det kommit en tf chef (jag gillar henne). På privata fronten har jag flyttat. Jag har senaste månaden jobbat heltid dagtid, flyttpackat kvällstid och flyttstädat nattetid. Så jag är sliten. Men jag älskar min nya lägenhet! Det är lycka i mig just nu.

Igår var jag ute och dansade rave på Kolingsborg. Det var sjukt bra musik! Riktigt, riktigt bra! Själv var jag rätt trött efter flytt och jobb och allt därtill, så jag kunde inte ösa lika mycket fysiskt som jag brukar, men det fanns så många fina män att titta på där, musiken var grym, stämningen på topp och lokalen fullproppad med folk, så jag var euforisk! Lyckorus på dansgolvet, det var ett tag sen jag kände exakt såhär! Folk såg så bra ut, folk dansade så bra! Jag vill tillägga att jag var spiknykter, så det var inget mer än lycka som berusade mina omdömen.

Det finns många fina sötnosar där som tyvärr är upptagna, varför är det alltid så? Och nej, jag ser inte bara dom som är upptagna för att dom är upptagna, men de som inte är upptagna kanske inte ser mig?
Blev också lite trött på min situation (hej emotionella berg- och dalbana där mitt på dansgolvet), jag börjar faktiskt tycka att jag är fin och bra, men jag blir aldrig vald. På riktigt. Det känns bara så jävla illa ibland. Jag är så trött på det. Men, men, sånt är livet, mitt syfte verkar vara något annat än att hitta min livs kärlek. Jag får titta på sötnosarna istället och drömma, min fantasi har aldrig varit dålig (tvärtom) och det är den som räddat mig många gånger i den grå vardagen.

Nåväl, idag är det skit-aprilväder med snö och mulet, men det enda som står på schemat är att packa upp kartonger, äta påskmiddag med familjen och bara slappa. Det låter inte helt illa, va! Och sovmorgon i morgon! Wiiieee! (Men nu blev jag astrött så jag kanske borde sova någon timme?)

Vår

Det här blir allt en vår att minnas!
Stormigt på jobbet, en magisteruppsats som aldrig blir klar (eller aldrig jobbas på, för tiden finns inte och universitetet står och stampar irriterat) och så en flytt mitt i det.

Det mest fantastiska med flytten är att jag ska flytta ut och in samma dag. Överskrivningarna sker med en timmes mellanrum, och jag har ett piano att flytta med firma så jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Det känns spretigt nu, jag har trådar överallt och en jättesäck att knyta ihop.

Jag är aldrig ledig under året. Reser aldrig förutom på semestern. Så jag lägger ALLT krut på sommaren och att få vila upp mig efter det jobbiga året. I år kommer det bli en skön, efterlängtad semester! (Så säger jag dock varje år, och så förstörs semestern av olika skäl och man är inte ett dugg utvilad när man kommer hem). Men i år är allt som är ledigt värt hur mycket som helst! (Och nej, jag är tyvärr inte ledig på loven fastän jag är lärare för vi har semestertjänst som alla andra).

Morgondagen kommer bli jobbig med en konflikt som måste lösas, men jag lägger allt mitt fokus på torsdagen denna vecka. Då ska jag iväg på Monday Bar Spring break cruise, och fyyyy faaaaaan vad skönt det kommer att bli! Släppa allt annat! Inte kunna bli nådd av någon och bara vara med mina vänner och dansa! Kan det bli bättre?

Jagad av stress

Det känns aldrig som om jag är ledig på riktigt. Är det inte jobb så är det uppsatsen, eller föreningsjobb, eller nu flytt (fast det är kul!) eller något annat. Jag måste jobba hemma nu, men jag kommer mig inte för. Orkar inte men måste. Jag kan inte skjuta upp det, för då ligger det på högen av allt annat jag måste bli klar med. Och mina hobbies blir till måsten, för jag hinner inte öva och känner stress över att komma dit oförberedd. Och jag har sträckt en muskel i axeln, jag tror jag har sovit snett. Det hade varit så skönt med en ordentlig massage. Jag är helt felbelastad i mina axlar, det ser helt knasigt ut om man tittar ordentligt. Jag är nog lite knasig hela jag. Inte alls i balans.

När jag

När jag är arg vibrerar själen.

När jag är ledsen gråter hjärtat.

När jag är glad skrattar livet!

Weird dröm igen

De timmar mellan att jag försökte stiga upp i morse till det att en arbetskamrat ringde med en fråga från jobbet vid 12, så hann jag drömma så himla konstigt. Jag drömde att det var något i stil med medeltidsvecka i Stockholm, fast man inte skulle klä sig i medeltidskläder utan i folkdräkter. Allmän folkfest ute på stan.
Jag hade besök av min mäklare som hade en folkdräkt på sig och jag berättade om min mormors folkdräkt som ligger i min garderob någonstans och som är en västerbottensdräkt. I verkligheten har den en tillhörande mössa någonstans som är blå, men jag vet inte var den är. I drömmen kommer jag ihåg hur min mäklare tyckte att de kornblå hattarna var så sjukt snygga till folkdräkterna och jag bannade mig för att jag inte hade hatten och dräkten framme. Jag ville så gärna visa henne mormors dräkt eftersom det är så få människor som vet eller kan något om folkdräkter men jag kunde verkligen inte hitta den. Sen när hon gått så hittade jag den och skulle ta ett foto på den med mobilen och skicka den till henne.

Sen visade det sig att min mäklare ringde mig i verkligheten under tiden jag sov och bad mig ringa upp henne. Det var så himla nära att jag frågade henne om hon sett fotot på folkdräkten än, men kom på mig själv att det bara var en dröm innan jag hann säga något. Phew.
Vad är verklighet? Vad är dröm?
Sjuka hjärna.

Hemma idag

Det blev till att bli hemma idag. Igår kände jag mig ganska stabil, men det var när jag låg stilla i soffan och tog mig därifrån direkt till sängen och inte rörde så mycket på mig. I morse när jag reste mig upp efter väckarklockans ringande så tumlade det runt i magen och jag började må illa på en gång. Men inget kräk, inget löst. Bara illamående. Känner mig illamående även när jag äter, vilket gör att jag inte vill äta heller, fastän jag är alldeles sjukt hungrig. Jag är så sugen på pommes frittes, men då skulle min mage slå helt bakut.
Mmm, bearnaisesås... fan.

Igår handlade jag apoteksprylar för nästan 400 kr, bl.a. köpte jag mjölksyrebakterier som jag äter nu för att bli mer stabil. Men det känns som det inte hjälper, för det är inte det som är felet.
Jag undrar om felet kan vara i att jag ständigt ligger efter på jobbet där det fö. är turbulent med strukturer, jag har en uppsats som ska vara halvklar denna månad och som jag inte ens har börjat på samt att jag ska ha visning av min lägenhet om 3 veckor??

Herregud vad jag längtar till 15-17 mars, då är det Monday Bars Spring break cruise (jag tror aldrig jag varit på Spring break, bara de andra, så det kommer bli så jävla kul!) och då ska jag bara dansa 2 dygn i streck och strunta i allt vad "måste" betyder!

Magsår?

Har inte skrivit på länge nu. Det ger mig lite ångest, jag som gillar att skriva av mig...
Nu har jag gått längre än en vecka med konstant illamående. Det känns ungefär som när man druckit för mycket alkohol och magen protesterar. Fast utan att jag druckit något alls. Så det finns fem olika scenarion:

1. Vinterkräksjukan.
Sannolikhet: 30%
Analys: Har haft vinterkräksjukan på jobbet. Hade jag haft den dock, hade jag sannolikt varit sängliggande vid detta laget och åkt Gustavsbergsbussen för flera dagar sen.

2. Ätit något dåligt.
Sannolikhet: 10%
Analys: Alltså, jag har ju skitit ett antal gånger på en vecka, så det borde passerat ut för ett bra tag sen. Och jag äter mest bara mina smörgåsar då jag inte hinner laga något annat, och den maten är ju ändå rätt safe.

3. Laktosintolerans.
Sannolikhet: 15%
Analys: Jag älskar, ÄLSKAR mjölk! Jag kan inte leva utan mjölk! Och man blir tydligen gasig och lös i magen vid laktorintolerans, och det lider jag inte av. Det är inte det.  Det får inte vara det. När jag blir tant kommer jag kunna meja ned Chuck Norris med mina bara ben.

4. Gravid.
Sannolikhet: -100%
Analys: Jag vet inte ens vad ordet betyder längre. No further discussions.

5. Magsår.
Sannolikhet: 90%
Analys: Det finns i släkten. Det tog min mamma. Jag sover för lite, jag äter för oregelbundet, jag stressar extremt mycket på jobbet. Jag kan inte koppla bort jobbet hemma. Det finns alltid något som jag borde gjort/göra som ständigt piskar mig.

Så jag måste ringa doktorn. De kommer troligtvis avfärda det som analkande magsjuka och hypokondri. Sen kommer jag tvinga till mig en undersökning efter någon mildare gråthistoria, och de kommer få bedöva min esophagus och köra ned en kamera i matstrupen på mig.
Live.
Man får inte sova under undersökningen, det har något med reflexerna att göra. Efteråt får man inte äta eller dricka, eftersom struplocket är helt bedövat. Så jag får inte trilla i en pool eller sörpla soppa, för då drunkar jag och dör.

Jag har gjort något liknande när de körde upp en kamera i mina näsgångar. De böjde in kameran i mina bihålor och varnade mig strängt och tydligt att jag absolut inte fick nysa under några omständigheter som helst. Dels kunde jag förstöra kameran (för ett x antal tusen kronor, vill inte ens veta priset), dels kunde jag också spränga hela konstruktionen i näsgångarna då kameran skulle slitas loss av nysningens tryck. Hur lätt är det att inte nysa när något kallt, metalliskt kittlar dig grovt i näsan och du VET att du inte får nysa, för då kommer du se ut som Woldemort?
Nåväl, jag klarade mig bra, men det var fan inte skönt.

Jag tror att detta är enda gången jag önskar att illamåendet faktiskt "bara" var magsjuka. Och i och med att jag sagt detta (allt negativt jag brukar säga brukar också slår in) så vet jag vad som kommer komma som ett brev på posten...
Stay away. Burp!

Gör det som är roligt!

Jag tror jag genomgår någon 30-årskris. Det är många tankar och mycket idéer i denna överbelastade hjärna. Jag vill ju flytta nu, jag vill ha kommit längre i mitt 30-åriga liv än att bo i en liten etta, överbelamrad med saker (jag älskar min lägenhet men den passar nog bättre för någon som vill bo litet och har mindre prylar). Jag vill så mycket. Jag vill hitta mannen i mitt liv, jag vill ha jättelångt eller jättekort hår, jag vill orka motionera lite mer, jag vill lägga mig tidigare på kvällarna, jag vill ha samma lön som mina arbetskamrater där några presterar mindre än jag men får mer pengar för det (rättvisa?), jag vill slippa jobba hemma för att man inte hinner på arbetstid, jag vill ha ett rättvist samhälle. Jag tänker fortsätta med dansen, för den är väldigt rolig! Jag tänker fortsätta knyppla, för det är min terapi. Jag tänker fortsätta träna min lilla hund (hon kan nya tricks nu!) och sen stod det mellan att köpa ett årskort på Friskis och svettis som jag inte kommer att använda, eller börja spela ett nytt instrument som jag gått och funderat på väldigt, väldigt länge. Jag resonerade så att det inte är fysiskt gynnande med ett nytt instrument, men psykiskt. Och det är ju alltid något. Så idag, alldeles nyss, så skickade jag en förfrågan om att börja spela säckpipa!!!
Det har jag velat behärska huuur länge som helst.
Så nu kommer jag göra något fysiskt, något psykiskt och något terapeutiskt gynnande varje vecka!
Man ska göra det som är roligt!!
Vem vet, vi kan dö när som helst, och det hade ju varit roligt att ha gjort detta innan det är försent. Och jag vill inte ligga där på min dödsbädd vid 94 års ålder och gräma mig över att jag aldrig provade.
Do it!

Mintgrön

Förra året hade jag dille på en färg och det var turkos. Jag ville ha allt i turkost; kläder, smycken, accesoarer... Året innan var det färgen korall och orange. Men i år är det en ny färg. I år är det mintgrön jag har fått dille på. När jag var liten fanns mintkulor som godis, de var rosa, vita och mintgröna. Den mintgröna färgen är den jag vill ha!

SOL!

Ja, det är SOL ute idag! Det kanske är den tredje dagen på hela vintern som det varit SOL ute! Varför bor man i ett land utan sol? Jag kanske borde flytta till Kalifornien och sluta klaga på det depressiva, självmordsbenägna folket i mörka Skandinavien...