tisdag, maj 22, 2012

Kolmården

Nu var det nog ett antal år sen jag var på Kolmården senast. När kan det ha varit? Försöker memorera från min privata dators bildbibliotek och har ett vagt minne av att mappen med djurbilder heter Kolmården 07. Det betyder att det var 5 år sen jag var här sist. Nu är vi här med våra elever och det är spännande och roligt att se Kolmården backstage. Idag var vi inne i djurstallarna och jag blev helt förälskad i en alldeles ENORM Watussi-tjur som hette Mojje. Han ville bli kliad på halsen, och jag ville ta med honom hem... :)
Klia däääääär!

Vi åkte också linbanan och ibland gav de höga elstängslen och den lilla linbanevagnen starka Jurassic Park-liknande känslor. Men det var smidigt och vackert fixat, mycket bättre än när man var tvungen att köra genom parken, vänta i evigheter i slussarna och inte se djuren eftersom de gömde sig i skuggan.

Nu börjar kvällen och jag är trött men har asmycket jobb kvar. Att vara lärare på heltid är verkligen vad det låter som.

söndag, maj 20, 2012

Fotfolket

Idag fick vi preliminärt besked på de kurser vi ska undervisa i nästa år. Jag fick i princip ingenting av det jag önskat. Det känns ju sådär. Det är visserligen kurser jag hållit i förut, så året skulle bli rätt enkelt, men jag blir lite ledsen över att jag inte fick något av det jag faktiskt är utbildad i. Det har lite med prestige att göra också. Varför gick jag i högskola i 5 år när jag inte får jobba med det jag kan? Varför söker de en lärare i de ämnen som jag redan är utbildad i? Och varför hamnar jag med de kurser som anses lägst i rang? Jag kommer aldrig bli geografi- och biologiläraren, jag kommer alltid vara "djurläraren". Och "djurlärare" får allra lägst betalt. Varför anses jag mindre värd än de andra lärarna? Medan andra höjs till skyarna och får toppositioner som de inte heller är utbildade för? Är det inte lustigt?

Vi sitter i samma sits, men jag hamnar längst ned, och du hamnar högst upp...

Jag kommer alltid tillhöra fotfolket. Stå och stampa i frustration längst ned. Utmaningen för mig blir inte att använda de kunskaper jag har, utan att orka traggla igenom kurser som jag inte har utbildning för.
Ibland funderar jag på om lärare ens är rätta yrket för mig. Jag har ju gått med dessa tankar ett tag. Blir jag ens en bra lärare om jag undervisar i sånt jag inte tycker är så roligt? Min motivation försvann rätt drastiskt. Det är också ett väldigt slitsamt yrke, det tar all min kraft och energi för jag ger mig in i det till 150 %. Det kanske även är därför jag lever ensam? Jag har ingen ork kvar när jag kommer hem att engagera mig i att hålla mig vacker eller träffa andra.

Jag vet inte.
Jag vet inte vad som är rätt för mig längre.
Jag kommer ingenstans.
Jag utvecklas ingenting längre.
Jag står stilla igen.

fredag, maj 18, 2012

Senil

Jag kom på något jättebra alldeles för en stund sen som jag skulle skriva om här på bloggen. Men nu har jag glömt vad det var. Det är kört nu. Jag är senil.
Ska snart ut och äta sushi på Medis med en kompis, ska bli kul och gott! I morgon kväll ska jag träffa en annan kompis och titta på hennes nya lägenhet. Hon verkar inte ha så mycket prylar som jag, så hennes lägenhet verkar redan färdig. Min är kaos. Fortfarande. *ångest.*
Men resten av helgen måste jag hänga lite med min hund, hon har varit så himla ensam den här veckan. I morgon kanske jag ska åka ut under dagen i skogen med henne och mysa lite. <3

måndag, maj 14, 2012

Gracenotes tills jag spyr

Jag övar på min pipa, och vi har som uppgift att öva en skala med gracenotes. G-gracenotes, vilket dessutom är den "lättaste" gracenoten, men jag får inte till det. Jag fastnar alltid på E, vilket driver mig till vansinne! Och varför, VARFÖR börjar jag alltid, ALLTID att öva halv nio på kvällen, när mitt goda samvete säger åt mig att inte spela efter kl. 21 så att eventuella barn i byggnaden ska kunna få sova? För man kan inte sova till mitt spelande, den saken är säker... Och jag borde ha övat mer under veckan, men var tog denna vecka vägen (igen)?


söndag, maj 13, 2012

Sköna söndag!

När jag var liten fanns ett program på TV som hette "Sköna söndag". De inslag jag mest kommer ihåg var  Bertil Svensson som hade hand om trädgårdsbiten (som Robert Gustavsson gjort träffande parodi på), ett inslag om mode med massa modeller på catwalk och Ingrid Schrewelius som kommenterade huruvida de bar tunt chiffong eller krossat sammet. Och så något inslag med ett hånglande par i en bubbelpool, som antagligen skulle stå för den romantiska delen av programmet där Malena Ivarsson kom med tips och råd.
Sköna söndag...

Jag har en egen skön söndag, fast jag känner frustration över att jag inte blir klar med inredningen hemma. Det är bara så förbannat mycket att släpa ned till källaren. Men en vacker dag ska även jag få det fint hemma så jag kan bjuda hem lite folk! :)

fredag, maj 11, 2012

Träningsvärk

Ligger i sängen och så fort jag tänker röra på mig så påminner min mage mig om att den fick träna väldigt hårt fysiskt igår och att den helst inte vill röra på sig alls. Det kallas visst träningsvärk har jag hört. Det kommer nog bli värst i morgon när jag ska jobba på skolan. Stå där och dölja smärtan... haha!

PS- Nackdelen med förstärkta naglar är att om man väl råkar böja dom i ett slag mot något så gör det inte bara ont, utan så in i helvete ont!! -DS

torsdag, maj 10, 2012

Min hud, min hud

Ooh, jag har inte hunnit träna förra veckan alls. Tog inte igen någon träning under helgen, och har inte heller hunnit springa någonting inför Vårruset 2012, så det blev ett hårt pass idag på träningen!
Jag har misshandlat mina lår med friktion, så att sitta på plasttoasitsen var fan en plåga. Min hud, min hud, min stackars hud! Och mina armars hud är så gniden att det känns i varje hårstrå när de nuddar bordet jag lutar dem mot. Nä, nu är det nog dags att gå och duscha varmt och bli mjuk och len och sen sova! Men musklerna kom fram idag och sa hej iaf! Alltid något gott med det (fysiskt) onda!

söndag, maj 06, 2012

Söndag 05.40

Igår blev en rolig men kort dag! Det startade med kosläppet i Kårsta, för att följas upp av en sen lunch på restaurang Piren vid Kungsholmen med vänner för att fira Kalle och Matts som sprungit Kungsholmen runt. Sen när jag kom hem blev jag sjukligt trött och gjorde en klassiker. Jag "skulle bara sova en timme eller två", så jag somnade vid 18 och vaknade upp 05.40 i morse...
12 timmars sömn. Jag missade alltså den fantastiska månen som alla skulle titta på i natt, Russin fick ingen middag och ingen kvällspromenad heller, och jag vaknade således i morse med kläder på och linser i ögonen (inte nådigt grusigt). Pigg som en lärka blev det till att ta en morgonpromenad med en rätt så kisssnödig hund. Vi styrde vår kosa mot Lötsjön.
Morgontimmar vid Lötsjön
Den lilla ån vid Lötsjön









Soluppgång i Kroatien

Och det var alldeles otroligt vackert! Jag älskar tidiga mornar, om de inte var så tidiga... Orkar sällan stiga upp så tidigt, men det är så fint innan allt vaknar. Så tyst och stilla. Man hinner rensa huvudet och tänka. På somrarna i Kroatien vaknar jag ofta tidigt, tidigt. Det kanske beror på värmen, men där är det alldeles underbart att vandra runt i stan innan alla vaknar. Det enda man har som sällskap är det tuffande ljudet av någon fiskebåt, och solen som börjar stiga mellan bergen för att kasta sitt guldiga ljus över staden.

Morgontimmarna i Sundbyberg är dock fåglarnas tid. Det var bara jag och Russin och hundratals fåglar. Längs golfängarna hade gässen flockats för att sova, och en morgontufsig andhane som vaknade av mig och Russin (som f.ö. ville äta varenda fågel) vankade långsamt fram till sin sovande andhona för att väcka henne. Det var bara så himla fint!

torsdag, maj 03, 2012

Där på bryggan

Det är konstigt ibland hur hjärnan fungerar.
Jag sitter i mitt ljusa kök, äter middag och mår allmänt bra.
Men så pluppar minnen upp. Från ingenstans.
Minnen som jag med flit har stängt in och trängt bort.

Jag är ensam på bryggan. Det är mitt i natten, några dagar efter att du lämnade oss.
Det är öde, svart och tyst. Hela naturen sover.
Vattnet är fruset, himmelen är glasklar. Det kunde ha varit en alldeles underbar vinternatt.
Stjärnorna lyser starkt och tryggt, de försvinner inte, inte så som du gjorde.
Det skär i min själ. Det brinner inombords. Hela jag brinner.
Det gör så ont att jag inte kan andas.
Jag gråter hejdlöst, jag vet inte om jag skriker.
Jag tror iaf att jag viskar, men jag får inte ut några ord.
Det är hur många minusgrader som helst, men jag känner inte det.
Jag vet inte hur länge jag sitter där, ihopsjunken på bryggan.
Känslan är nästan bedövande, det är nog hjärnan som stänger av.
Känslan är obeskrivlig.
Det är känslan av sorg.