Fattiglapp

Jag brukar verkligen inte slösa pengar. Jag har alltid haft lite pengar på ett sparkonto. Ifall att. Jag kanske lever över mina tillgångar såtillvida att jag har kör och äger en bil när jag kan åka kommunalt, eller att jag lägger ut över 2000 kr på att någon kommer hem till mig och rastar hunden eftersom jag inte kan ha henne på jobbet. Och tittar man på mina bankuttag så säger 90% av dom bensinpengar eller matkostnader. Ingenting annat. Inte detta halvår.

Däremot har det varit en galen sommar med bröllop och möhippor var och varannan helg. Sådant är inte billigt ska ni veta. Det är resor och boenden och presenter och aktiviteter. Det har varit inbrott i min bil i somras som kostade mig ännu mer pengar. Så september månad har nog varit den absolut värsta månaden ekonomiskt för mig på flera år. Jag har fått tömma alla mina sparkonton, jag är skyldig min far pengar och jag har fått sälja mina värdepapper. Och det enda jag betalat för har varit- mat. Att leva.
Jag har avsagt mig alla hobbies, alla aktiviteter som kostar något (föriutom bröllopen för dom går jag på om jag så måste sälja min kropp). Jag har tömt alla mina skåp på soppor och hårt bröd. Och jag längar fruktansvärt mycket efter tisdag när lönen kommer! Jag har nog inte längtat efter en lön såhär mycket sedan jag var fattig student!
Det skulle bara vara så fruktansvärt skönt om jag fick ett tillskott i min budget så jag är ikapp igen. Jag hatar att ligga back ekonomiskt, det är en av de största stressmomenten jag har svårast att klara av.
En Triss kanske? En sisådär 100 000 kr i månaden i 25 år? Tja, varför inte?!

Oslo

Yep. Så har man varit på sin första Sensation White i Oslo.
Det var roligt att bli av med den oskulden!
Det var fantastiskt med alla vitklädda människor!
Det var succé att jag bar en vit peruk!

Dock var det tre saker jag irriterade mig lite på:
1) Det var vårt gäng, och resten var 18 år.
2) 18-åringar kan inte hantera alkohol. Jag hann se tre stycken spy redan utanför arenan vid 19-tiden innan vi ens blivit insläppta. Inne så kom 18-åriga killar vinglandes fram och försökte klämma en på brösten och magen i hopp om att man skulle börja hångla med dom. Dom fick käftsmällar istället.
3) Jag hade nog väntat mig mer show. Introt var ascoolt, sen avtog det lite under kvällen. Några fyrverkerier avfyrades här och var för att hotta upp stämningen lite. Men det hela slutade vid halv tre på natten med att DJ:n säger: "We started early and we finish early, that's how they do it in Oslo. Thank you and good night." Sen tände de i taket och vi alla fick överrumplade gå hemåt.

För övrigt är Oslo en vacker stad, jag tyckte mycket om den. Men de är lite lustiga allt, de där norrmännen. De tog inte Visa-kort på kortautomaterna för de specialabbonerade bussarna (för turister) utan bara norska bankomatkort. Hur ofta har en turist ett norskt bankomatkort?
De sa inte till att vi satt på "fel" taxistation under kall nattetid. Det kom dom på efter en halvtimme och sa till då. Great, tack. De hade bara sett oss vänta där och hört oss ringa taxi och fråga om bilar.
Och så är det dyrt. Nej, det är dyrare än dyrt! På arenan kostade två par öronproppar 90 NKR!
Likaså en smörgås! EN smörgås! Och skåp kostade 100 NKR!
Om jag träffar en norrman kommer jag nog inte att bo i Oslo iaf.

Degen

Ja. Det är min mage jag talar om. Den där degiga. Vad hände sen sommaren? My god, jag måste börja röra lite på mig. Jag som var så fin i somras.

Jag fick ledigt över jul. Detta innebär att jag har möjlighet att åka till Australien på semester. Dock har jag inga pengar att åka för, så det känns ju lite trist. Det är det enda som hindrar mig just nu. Om, OM jag åker vill jag vara lite mer tränad. De har ju sommar där, jag måste alltså vandra runt i bikini och degig mage. Suck.

Hösten

Alltså, jag som älskar att skriva, men inte har tiden... :(
Jag gillar den här bloggen och jag måste bättra mig!
Jag behöver skriva av mig för jag har så många planer inför framtiden nu så jag måste strukturera upp mig och rita mindmaps för att få ordning och kunna planera i mitt överbelastade lilla huvud.
Jag måste erkänna att mina framtidsplaner är en enorm morot och att jag egentligen inte vill något annat än att strunta i allt jag har här och bara göra det jag har som plan, typ NU, men det kan jag inte. Men att veta vad man vill göra i framtiden, iaf den närmaste framtiden (1-5 år) ger mig ett enormt lugn och en lättnadskänsla som genererar massor av energi! Jag tänker inte låta mig slås ned av arbetsstress och mörka höstkvällar i en ostädad lägenhet, jag ska framåt och utåt i livet (ännu mer). Jag vet precis vad jag vill göra, nu är det bara tre saker som hindrar mig från att nå mitt mål:

1) Måste göra klart uppsatsen    -working on it!
2) Måste skaffa mig pengar     -den där är ju knepig...
3) Måste tillgodogöra mig mer tid     -den där är ännu värre men jag har bättrat mig något.

Hm. Svårt i dagens samhälle när man pusslar ihop vardagen efter hysteriska krav och förväntningar, inte minst från mig själv. Men jag har ingått en helig pakt med mig själv att hålla gott mod hela vägen tills jag når mitt mål. Säga nej mer än ja denna termin. Inse att man inte kan göra mer än sitt bästa och att folk helt enkelt får ta det. Jag behöver pepp och glad musik och sömn och LJUS och massor av choklad. I'm getting there!
Har massor att skriva av mig om men det får bli en annan gång. Jag hinner ju inte nu... (here we go again...)