Rensning pågår!

Jag har för ett tag sen påbörjat min masterplan för framtiden. Det finns ohyggligt mycket att göra för att komma dit men en av sakerna är iaf att rensa rent. Rensa allt egentligen. Hela pappas förråd står fullt med våra prylar och saker efter mamma. Men nu måste jag rensa i lägenheten. Framför allt papper och kläder.

Jag är en person som inte är så moderiktig, jag har ingen särskild stil utan använder de kläder jag tycker om. Jag är inte jättemån om att alltid se asbra ut, min make up-tid på morgonen är ca 5 minuter och jag köper inte det senaste modet. (Men jag är en jävel på att matcha med örhängen och nagellack!). Jag har ett par projekt i min garderob som jag tänkt sy om "när jag hinner". Men jag hinner aldrig. Min walk-in closet har blivit en throw-in closet för allt möjligt. Så nu har jag bestämt att göra mig av med sådana projekt. Jag kommer inte hinna göra dem och jag kommer inte heller ha användning för dem sen.

Men holy crap vad jag har mycket kläder! Och jag använder kanske 3/10 av det. Mycket vill jag ha kvar för att jag tycker om dom! Men nu ska det rensas! Så ikväll har jag dragit fram massor och åter massor av klädkassar i lägenheten. Klockan är redan 21.22 så jag kommer hinna kanske två påsar, men det är iaf ett steg på vägen.! Man ska se det positivt! Jag är på väg!
Tjihoo! :)

Fatzo i repris

Åh, by the way, jag måste börja träna lite mer ordentligt nu för nu har jag gått upp i vikt igen. Jag var så fin i Australien men sen hände något när jag kom hem igen. Det är inget som syns och ingen annan som verkar märka viktuppgången förutom jag och jag trivs inte i det.
När jag joggade förra sommaren så rasade kilona, eller åtminstone lite grann, så det ska jag börja med när det är varmare ute. Det jobbiga är att jag är så rosslig i lungorna hela tiden och att det kommer upp så mycket slem när jag börjar röra på mig. Och så kloggar det igen så fort jag sitter stilla. Har jag cystisk fibros eller vad är det frågan om? *kanske borde kolla upp...*

Jag tror faktiskt inte...

...att jag kommer gifta mig i mitt liv.
Jag tror inte heller jag kommer hinna få biologiska barn innan jag blir för gammal.
Jag tror inte jag kommer ha råd med det där fina huset vid havet som jag vill ha.
Jag tar alldeles för lång tid på mig.

Ibland har jag visioner om mitt liv. Eller det kanske bara är drömmar och förhoppningar, vad vet jag.
Jag tar tid på mig, det gäller det mesta. Vardagsmässigt går allt fort, tempot är plattan i mattan, jobbet tar all min tid och energi, det snurrar i hjärnan och tankarna rusar och ofta känner jag behov av att bara göra ingenting för att landa och reflektera. Men för att skapa starka band med mig och släppas in i mitt inre tar tid. Lång tid. Få om någon orkar vänta.
Jag är nog ingen tjej man blir kär i. Det händer i princip aldrig. Jag vet nog inte någon som varit kär i mig förutom mitt ex, och jag är inte ens säker på att han var så himla kär i mig med tanke på att han nu är tillbaka med sitt tidigare ex igen.

Jag är inte så jätteung längre. Känslorna varierar, det är dagsformen som gäller. Vissa dagar känner jag mig fortfarande ung och har hela världen kvar att upptäcka. Andra dagar känner jag mig så gammal. Och som en leftover. Mina visioner kommer nog inte uppfyllas. Det tar lite tid att vänja sig vid den tanken. Jag som tar sådan tid på mig kommer inte hinna få det jag önskade, det jag hoppades på och det jag drömde om. Jag är redan lite för gammal. Det finns bara två visioner kvar som jag kan uppfylla och de jobbar jag på. Att hitta en livspartner ingår tyvärr inte i någon av dem.
Jag har hört att mina händer är vackra. Ibland när de kommit med på foto brukar jag titta på dom och undra om en ring någonsin kommer pryda det där vänstra ringfingret. Antagligen inte. De får förbli vackra, osmyckade händer.