Materiellt samhälle

Ok, det närmar sig jul. Det innebär många saker i mitt lilla liv.

För det första innebär det att strax efter jul är det snart ett år sedan min mamma dog. Det är alldeles fruktansvärt, jag har bävat för denna dag länge. Detta år som har passerat väldigt fort har jag hållit mig sysselsatt, mest för att inte bli galen och tänka för mycket, sjunka för mycket under ytan. Jag har pluggat klart (förutom mitt jävla x-jobb), vickat som lärare och jobbat extra vid sidan om. Jag har haft två besök från utlandet, jag har upplevt ett bröllop, en nykomling till familjen, en syster som valde om bana helt i livet, en midsommar, en mors födelsedag, en morsdag och snart en jul utan min mamma.

Jag har medvetet trängt bort alla tankar på sjukhustiden, den var så jobbig så den tillåter jag mig inte att komma ihåg. Jag har förbjudit mig att tänka på morgonen då jag ensam och helt oförberedd klev in i sjukhusrummet för att ta farväl av min mamma som låg där.

Jag orkar inte.

Minnena kommer oftast när jag ska somna, när det är tyst och stilla och ingen som är där som kan trösta. Jag vill inte tänka på dessa minnen, inte nu. Jag vet att dom måste komma, men inte nu. Det är inte så att minnena försvinner eller inte finns där, det är tvärtom. De är som om jag upplevde dem för en minut sen. Så starka, att det blir jobbigt att tackla ensam. Och jag kommer aldrig att glömma dem heller. Men med tiden kanske jag kan lära mig tänka igenom dem igen utan att det gör så otroligt ont.

Så fram tills hennes dödsdag kör jag som om inget har hänt. Vi ska fira jul hos min syster, och fokuserar på att göra det till en fin jul för barnen! Jag har som vanligt inga pengar, de kommer dagen innan julafton, så den 23:e blir det till att köra runt halva Stockholm i snöyran och slåss med resten av alla fattiga Stockholmare som otåligt har fått vänta på sina pengar.

Jag kan bli lite sur på julen. Det ska vara en fridfull tid, full med stunder för familj och vänner. Men för att det ska bli tid, måste man hinna med att pynta, bjuda, köpa alt. baka bjudmat. ALLT kostar pengar. Tid kostar. Mat kostar. Att andas kommer snart att kosta. Det är extremt enerverande och stressigt att ha dålig ekonomi, och jag är så eländigt trött på att inte ha några pengar. Jag köper ju inget till mig själv, men häst och bensin har tagit allt. Det är så skönt att hästeriet är över, även för det mentala. Jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa, och folk kör med mig hur som helst. Jag har börjat sätta ned foten nu, på gott och ont, men jag har iaf gjort ett statement.

Men julen är så materiell. Leksaker är sjukt dyra idag, vad kommer hända med dessa barn? Vad förväntar de sig som tonåringar? Idag ska det vara så dyrt och tekniskt som det bara går. Flashigaste mobilen. Största platt-TV:n. Surroundsystem och hur många kanaler som helst på TV:n. Jag har inget av det där. Jag har inte ens en DVD. Jag har ingen platt TV. Min mobil tar kassa bilder, men den kan man ringa och fota med iaf. Ibland blir jag bara så trött på alltihop. Om jag någonsin får barn, vilket inte är så troligt längre eftersom tiden går, så ska jag banne mig lära dom att uppskatta det kulturella arvet. Jag är inte rik på pengar, men jag är rik på kultur och upplevelser och vänner och sociala sammanhang. Jag är rik på minnen, och dom kan inga pengar köpa. De är ovärderliga.

Det ska jag lära mina barn.

Jag en mental önskelista för mina vänner nu i jul. Jag önskar sådant som man inte kan ge bort, men om man kunde det skulle jag ha gjort det.

Så mina vänner, här är en önskning för var och en av er som jag ständigt går och tänker på:

Jag önskar dig, vare sig du vill vara min vän eller inte, att du blir mor.

Jag önskar dig, vare sig vi hinner ses eller inte, att du får energi och ordning på vardagen.

Jag önskar dig, vare sig det är dags eller inte, att din kära tar sig i kragen och gör något snart.

Jag önskar dig, vare sig jag känner dig eller inte, att du finner ro och slipper vara rastlös i livet.

Jag önskar dig, vare sig vägen dit är jobbig eller inte, att den du vill ha, vill ha dig tillbaka.

Jag önskar dig, vare sig det blir idag eller imorgon, att du hittar någon att fortsätta med.

Jag önskar dig, vare sig det är det 30:e försöket eller inte, att han är din rätta.

Jag önskar dig, vare sig det är motigt eller inte, att du klarar alla uppgifter.

Jag önskar dig, vare sig du visar det eller inte, att du kan gå vidare med glädje i livet.

Jag önskar dig, vare sig du är sol eller regn, att du hittar dig själv mitt i kaoset.

Jag önskar dig, vare sig det var en vit lögn eller inte, att du hittar tillbaka till ditt ex.

Och tillsist en önskning till mig själv:

Jag vill ha hela kitet. Och blå blommor i trädgården. Och kanske några miljoner hade underlättat livet, så jag kan betala tillbaka alla skulder.