Åh, det blev en alldeles suverän 31-årsdag!
Alldeles suverän, jag hade inte tänkt mig att den skulle bli så bra!
Det blev kramar på jobbet, jag var på jätteglatt humör, folk ringde, skickade sms, grattade på fb (typ 84 st! Geez...), solen sken nästan hela dagen och kvällen avslutades med att jag och två arbetskamrater gick och åt på nya favvostället Judit och Bertil på söder!
Jag beställde chevréost inrullade i proscuttioskinka, vilket var huuuur gott som helst, men det tråkiga var att det bara var två rullar, så det var lite väl lite mat för att det skulle räcka för mig.
Men umgänget var mycket trevligt och sen kom en kompis och droppade in halvtimmen innan jag åkte hemåt. Jag kände mig allt annat än ensam!
Igår var jag ute och sprang med Russin, jag tror det blev runt 3 km, kanske tom 3,5. Första löprundan innan Vårruset. Det var inte så jobbigt som jag tänkte mig faktiskt. Jag verkar ha lite kondis kvar ändå. Dock blev jag rätt rosslig i lungorna dagen efter, det är en del som måste upp och ur min kropp efter den sega vintern. Vi råkade hamna i Rissne centrum under joggingturen, en lördagkväll vid 22-tiden. Det kändes sådär för Rissne kan vara lite ruffigt, men det var lugnt ute. Och jag är ju inte så värst rädd av mig heller. Och så hade jag ju min livsfarliga, respektingivande killerdvärgpinscher med mig så det var ingen fara... ;)
Just nu känns det faktiskt rätt bra. Jag älskar lägenheten, det går jättejättelångsamt för mig att packa upp kartongerna men det skiter jag faktiskt i. Det är mitt hem. Och idag provmålade jag också i vardagsrummet, ljust grön och ljust lila och jag kan fortfarande inte bestämma mig. Men det lutar åt den gröna. Fast jag tycker den lila har fel nyans (lite för rosa) så jag kanske bör måla om igen med en annan nyans först innan jag bestämmer mig?
Jag måste få grunna lite på det där ett tag... grönt eller lila, grönt eller lila, grönt eller lila?
söndag, april 29, 2012
måndag, april 23, 2012
31
Jag borde egentligen sova nu, men jag har legat i sängen med hunden vid mina fötter och tittat på TV.
Hon är ett bra sällskap, och det enda sällskap jag har.
Min helg har varit väldigt bra, så jag ska inte klaga. Vill inte jobba i morgon fastän stämningen är mycket bra nu på senaste tiden. Tyvärr kommer det bli sjukt stressigt inför betygsättning och student, men som någon sorts skyddsmekanism för att undvika alla former av magsår så väljer jag att bara inte alls tänka på det just nu. Det man inte "vet om" (jag kan låtsas) mår man inte dåligt av. (Egentligen hatar jag det uttrycket, det känns som ett uttryck för idioter som är otrogna mot sin partner och väljer att inte säga något sen).
På onsdag, tråkigaste dagen i veckan efter tisdagen (slår alla tråkighetsrekord) så fyller jag 31.
Jag hatar det.
Det är inte roligt alls att fylla 31.
Inte någonstans.
Det är bara ren ångest.
Vad i helvete har jag åstadkommit i mitt 31-åriga liv? Hur har jag förbättrat världen? Vad är syftet med mig? Jag har fortfarande inte kommit på det.
Jag kommer ihåg förra året eftersom det var 30 år, strecket som säger att man är vuxen och borde ha kommit någonvart. Året där man borde uppfyllt alla de drömmar man haft och de normer som finns.
Och så tänker jag på året som har gått, och inser att ingenting har hänt. Flytten är det bästa ever, men det är ju strax innan min födelsedag som det hände, jag borde ha flyttat tidigare.
Och jag tänker på vad som hänt alla andra. Alla jävla barn som sprutar ur folk till höger och vänster, alla glimmande förlovningsringar/bröllopsringar, alla fantastiskt rymliga asdyra och prettoinredda hus och alla dessa jävla soliga resor till alla länder med foton som man ska sitta och avundas. Det är ungefär vad alla andra har lyckats med detta år. Grattis. Ni har lyckats med normen.
Och min pappa har åkt till sitt andra hem i utlandet och min syster hinner inte träffa mig på onsdag. Jag har inga som helst möjligheter att bjuda hem folk på fika; dels är lägenheten en oreda och dels måste jag spara pengar då det gått _väldigt_mycket i april månad (födelsedagar, AW, bensin, utflyttnings/inflyttningsprylar, snabbmat, ansökan till olika bostadsföreningar, etc etc) så jag kan inte köpa värsta maten till någon som skulle orka sig hit. Vilket då innebär att jag inte heller har råd att gå ut och äta på onsdag.
Så det blir till att sitta ensam hemma med hunden. Jag är så less på att vara ensam hela tiden. Det är inte bra för mig, jag är inte gjord för att vara ensam för länge. Just nu känner jag mig ensammast i världen. Ibland känns det som om jag kommer vara ensam i hela mitt liv. Och det värsta är att jag börjar inse att det faktiskt är ett autentiskt alternativ, inte bara någon fantasi-farhåga.
Jag kommer baka en liten kaka till mig själv på min födelsedag. Sitta och blåsa ut det lilla ljuset till födelsedagssången jag sjunger själv. Precis så som dom gör parodier på i alla filmer.
Och det är ungefär så jag känner mig i min aktningsfulla ålder av 31 år.
Som en jävla parodi.
Hon är ett bra sällskap, och det enda sällskap jag har.
Min helg har varit väldigt bra, så jag ska inte klaga. Vill inte jobba i morgon fastän stämningen är mycket bra nu på senaste tiden. Tyvärr kommer det bli sjukt stressigt inför betygsättning och student, men som någon sorts skyddsmekanism för att undvika alla former av magsår så väljer jag att bara inte alls tänka på det just nu. Det man inte "vet om" (jag kan låtsas) mår man inte dåligt av. (Egentligen hatar jag det uttrycket, det känns som ett uttryck för idioter som är otrogna mot sin partner och väljer att inte säga något sen).
På onsdag, tråkigaste dagen i veckan efter tisdagen (slår alla tråkighetsrekord) så fyller jag 31.
Jag hatar det.
Det är inte roligt alls att fylla 31.
Inte någonstans.
Det är bara ren ångest.
Vad i helvete har jag åstadkommit i mitt 31-åriga liv? Hur har jag förbättrat världen? Vad är syftet med mig? Jag har fortfarande inte kommit på det.
Jag kommer ihåg förra året eftersom det var 30 år, strecket som säger att man är vuxen och borde ha kommit någonvart. Året där man borde uppfyllt alla de drömmar man haft och de normer som finns.
Och så tänker jag på året som har gått, och inser att ingenting har hänt. Flytten är det bästa ever, men det är ju strax innan min födelsedag som det hände, jag borde ha flyttat tidigare.
Och jag tänker på vad som hänt alla andra. Alla jävla barn som sprutar ur folk till höger och vänster, alla glimmande förlovningsringar/bröllopsringar, alla fantastiskt rymliga asdyra och prettoinredda hus och alla dessa jävla soliga resor till alla länder med foton som man ska sitta och avundas. Det är ungefär vad alla andra har lyckats med detta år. Grattis. Ni har lyckats med normen.
Och min pappa har åkt till sitt andra hem i utlandet och min syster hinner inte träffa mig på onsdag. Jag har inga som helst möjligheter att bjuda hem folk på fika; dels är lägenheten en oreda och dels måste jag spara pengar då det gått _väldigt_mycket i april månad (födelsedagar, AW, bensin, utflyttnings/inflyttningsprylar, snabbmat, ansökan till olika bostadsföreningar, etc etc) så jag kan inte köpa värsta maten till någon som skulle orka sig hit. Vilket då innebär att jag inte heller har råd att gå ut och äta på onsdag.
Så det blir till att sitta ensam hemma med hunden. Jag är så less på att vara ensam hela tiden. Det är inte bra för mig, jag är inte gjord för att vara ensam för länge. Just nu känner jag mig ensammast i världen. Ibland känns det som om jag kommer vara ensam i hela mitt liv. Och det värsta är att jag börjar inse att det faktiskt är ett autentiskt alternativ, inte bara någon fantasi-farhåga.
Jag kommer baka en liten kaka till mig själv på min födelsedag. Sitta och blåsa ut det lilla ljuset till födelsedagssången jag sjunger själv. Precis så som dom gör parodier på i alla filmer.
Och det är ungefär så jag känner mig i min aktningsfulla ålder av 31 år.
Som en jävla parodi.
lördag, april 07, 2012
Bland blå blommor
I förrigår snurrade jag runt i evighet i Bromma blocks. My god! Det stället är HUGE! Dom har ju i princip allt, jag har inte varit inne i gallerian men jag har minsann sett hela jävla industriområdet sen gårdagens körning (omöjligt att hitta, så jag var verkligen överallt), men idag var min syster i gallerian där och blev tydligen frälst, så jag måste också dit. Jag skulle hitta ÖoB och Plantagen, jag hittade ÖoB så det uppdraget blev ju iaf slutfört.
Men idag åkte jag, syster och far i allafall till Plantagen i Bromma blocks. Jag skulle kunna gå där i timmar! När jag var liten hette det Växus, och vissa affärer hette Weibulls. Det fanns en stor butik i Åkeshov dit jag brukade åka med min mamma. Hon tittade på blommor till rabatten, medan jag strövade omkring och luktade på jorden, tittade på alla hundra sorters fröer med färgglada förpackningar och drömde mig bort bland hammockar och trädgårdsredskap. Växus är ett fint barnminne och det kanske är därför jag älskar det? Tänk om man jobbade där... Undrar om det inte är väldigt bra för själen att se blommor och gröna växter dagligen? Lukta på goda dofter och andas sjukt mycket och ren syre?
När jag blir stor ska jag köpa ett hus med en trädgård. Där ska jag ha solrosor och mina älskade blå blommor, och en hammock vänd mot solen!
Men idag åkte jag, syster och far i allafall till Plantagen i Bromma blocks. Jag skulle kunna gå där i timmar! När jag var liten hette det Växus, och vissa affärer hette Weibulls. Det fanns en stor butik i Åkeshov dit jag brukade åka med min mamma. Hon tittade på blommor till rabatten, medan jag strövade omkring och luktade på jorden, tittade på alla hundra sorters fröer med färgglada förpackningar och drömde mig bort bland hammockar och trädgårdsredskap. Växus är ett fint barnminne och det kanske är därför jag älskar det? Tänk om man jobbade där... Undrar om det inte är väldigt bra för själen att se blommor och gröna växter dagligen? Lukta på goda dofter och andas sjukt mycket och ren syre?
När jag blir stor ska jag köpa ett hus med en trädgård. Där ska jag ha solrosor och mina älskade blå blommor, och en hammock vänd mot solen!
fredag, april 06, 2012
Hej igen min gamle blogg!
Hej igen min blogg!
Jag har verkligen inte skrivit på länge, det är nästan en månad sen. Den här bloggen skulle ju vara min terapi. Iaf har det hänt mycket. På jobbet har gamla chefen slutat, vi har hankat fram utan, och nu har det kommit en tf chef (jag gillar henne). På privata fronten har jag flyttat. Jag har senaste månaden jobbat heltid dagtid, flyttpackat kvällstid och flyttstädat nattetid. Så jag är sliten. Men jag älskar min nya lägenhet! Det är lycka i mig just nu.
Igår var jag ute och dansade rave på Kolingsborg. Det var sjukt bra musik! Riktigt, riktigt bra! Själv var jag rätt trött efter flytt och jobb och allt därtill, så jag kunde inte ösa lika mycket fysiskt som jag brukar, men det fanns så många fina män att titta på där, musiken var grym, stämningen på topp och lokalen fullproppad med folk, så jag var euforisk! Lyckorus på dansgolvet, det var ett tag sen jag kände exakt såhär! Folk såg så bra ut, folk dansade så bra! Jag vill tillägga att jag var spiknykter, så det var inget mer än lycka som berusade mina omdömen.
Det finns många fina sötnosar där som tyvärr är upptagna, varför är det alltid så? Och nej, jag ser inte bara dom som är upptagna för att dom är upptagna, men de som inte är upptagna kanske inte ser mig?
Blev också lite trött på min situation (hej emotionella berg- och dalbana där mitt på dansgolvet), jag börjar faktiskt tycka att jag är fin och bra, men jag blir aldrig vald. På riktigt. Det känns bara så jävla illa ibland. Jag är så trött på det. Men, men, sånt är livet, mitt syfte verkar vara något annat än att hitta min livs kärlek. Jag får titta på sötnosarna istället och drömma, min fantasi har aldrig varit dålig (tvärtom) och det är den som räddat mig många gånger i den grå vardagen.
Nåväl, idag är det skit-aprilväder med snö och mulet, men det enda som står på schemat är att packa upp kartonger, äta påskmiddag med familjen och bara slappa. Det låter inte helt illa, va! Och sovmorgon i morgon! Wiiieee! (Men nu blev jag astrött så jag kanske borde sova någon timme?)
Jag har verkligen inte skrivit på länge, det är nästan en månad sen. Den här bloggen skulle ju vara min terapi. Iaf har det hänt mycket. På jobbet har gamla chefen slutat, vi har hankat fram utan, och nu har det kommit en tf chef (jag gillar henne). På privata fronten har jag flyttat. Jag har senaste månaden jobbat heltid dagtid, flyttpackat kvällstid och flyttstädat nattetid. Så jag är sliten. Men jag älskar min nya lägenhet! Det är lycka i mig just nu.
Igår var jag ute och dansade rave på Kolingsborg. Det var sjukt bra musik! Riktigt, riktigt bra! Själv var jag rätt trött efter flytt och jobb och allt därtill, så jag kunde inte ösa lika mycket fysiskt som jag brukar, men det fanns så många fina män att titta på där, musiken var grym, stämningen på topp och lokalen fullproppad med folk, så jag var euforisk! Lyckorus på dansgolvet, det var ett tag sen jag kände exakt såhär! Folk såg så bra ut, folk dansade så bra! Jag vill tillägga att jag var spiknykter, så det var inget mer än lycka som berusade mina omdömen.
Det finns många fina sötnosar där som tyvärr är upptagna, varför är det alltid så? Och nej, jag ser inte bara dom som är upptagna för att dom är upptagna, men de som inte är upptagna kanske inte ser mig?
Blev också lite trött på min situation (hej emotionella berg- och dalbana där mitt på dansgolvet), jag börjar faktiskt tycka att jag är fin och bra, men jag blir aldrig vald. På riktigt. Det känns bara så jävla illa ibland. Jag är så trött på det. Men, men, sånt är livet, mitt syfte verkar vara något annat än att hitta min livs kärlek. Jag får titta på sötnosarna istället och drömma, min fantasi har aldrig varit dålig (tvärtom) och det är den som räddat mig många gånger i den grå vardagen.
Nåväl, idag är det skit-aprilväder med snö och mulet, men det enda som står på schemat är att packa upp kartonger, äta påskmiddag med familjen och bara slappa. Det låter inte helt illa, va! Och sovmorgon i morgon! Wiiieee! (Men nu blev jag astrött så jag kanske borde sova någon timme?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)