Magsår?

Har inte skrivit på länge nu. Det ger mig lite ångest, jag som gillar att skriva av mig...
Nu har jag gått längre än en vecka med konstant illamående. Det känns ungefär som när man druckit för mycket alkohol och magen protesterar. Fast utan att jag druckit något alls. Så det finns fem olika scenarion:

1. Vinterkräksjukan.
Sannolikhet: 30%
Analys: Har haft vinterkräksjukan på jobbet. Hade jag haft den dock, hade jag sannolikt varit sängliggande vid detta laget och åkt Gustavsbergsbussen för flera dagar sen.

2. Ätit något dåligt.
Sannolikhet: 10%
Analys: Alltså, jag har ju skitit ett antal gånger på en vecka, så det borde passerat ut för ett bra tag sen. Och jag äter mest bara mina smörgåsar då jag inte hinner laga något annat, och den maten är ju ändå rätt safe.

3. Laktosintolerans.
Sannolikhet: 15%
Analys: Jag älskar, ÄLSKAR mjölk! Jag kan inte leva utan mjölk! Och man blir tydligen gasig och lös i magen vid laktorintolerans, och det lider jag inte av. Det är inte det.  Det får inte vara det. När jag blir tant kommer jag kunna meja ned Chuck Norris med mina bara ben.

4. Gravid.
Sannolikhet: -100%
Analys: Jag vet inte ens vad ordet betyder längre. No further discussions.

5. Magsår.
Sannolikhet: 90%
Analys: Det finns i släkten. Det tog min mamma. Jag sover för lite, jag äter för oregelbundet, jag stressar extremt mycket på jobbet. Jag kan inte koppla bort jobbet hemma. Det finns alltid något som jag borde gjort/göra som ständigt piskar mig.

Så jag måste ringa doktorn. De kommer troligtvis avfärda det som analkande magsjuka och hypokondri. Sen kommer jag tvinga till mig en undersökning efter någon mildare gråthistoria, och de kommer få bedöva min esophagus och köra ned en kamera i matstrupen på mig.
Live.
Man får inte sova under undersökningen, det har något med reflexerna att göra. Efteråt får man inte äta eller dricka, eftersom struplocket är helt bedövat. Så jag får inte trilla i en pool eller sörpla soppa, för då drunkar jag och dör.

Jag har gjort något liknande när de körde upp en kamera i mina näsgångar. De böjde in kameran i mina bihålor och varnade mig strängt och tydligt att jag absolut inte fick nysa under några omständigheter som helst. Dels kunde jag förstöra kameran (för ett x antal tusen kronor, vill inte ens veta priset), dels kunde jag också spränga hela konstruktionen i näsgångarna då kameran skulle slitas loss av nysningens tryck. Hur lätt är det att inte nysa när något kallt, metalliskt kittlar dig grovt i näsan och du VET att du inte får nysa, för då kommer du se ut som Woldemort?
Nåväl, jag klarade mig bra, men det var fan inte skönt.

Jag tror att detta är enda gången jag önskar att illamåendet faktiskt "bara" var magsjuka. Och i och med att jag sagt detta (allt negativt jag brukar säga brukar också slår in) så vet jag vad som kommer komma som ett brev på posten...
Stay away. Burp!