Just nu genomgår jag en livskris, eller det har jag gjort i flera år nu fast min livskris är uppdelad i små delar. Jag vet inte om jag är på väg att lösa den eller inte.
Jag har insett att jag har tappat mig själv för ett par år sedan pga en rad oförutsedda händelser som jag inte var beredd på, och nu försöker jag komma ikapp och hitta mig själv igen. Jag har förändrats rätt så mycket av livet och nu vet jag inte riktigt vem jag är. Men jag tror jag gillar den jag är.
Det är en jävla process som tar lång tid och jag är en otålig människa och vill att det ska lösas NU!
Jag vill ha ett facit som säger åt mig om jag är rätt eller fel. Om jag är på rätt eller fel väg. Eller snarare ett facit som säger vad jag gör för fel.
Men jag är också en långsam människa, eller seg kanske är ett bättre ord.
Jag är sist med allting, och det har tagit ett tag för mig att acceptera det. Eftersom jag är otålig så gillar jag det inte. Men någon måste väl vara sist med allting också, antar jag. Alla andra i min omgivning börjar med sådant som förväntas av en människa i min ålder. Jag är glad å deras vägnar, men ibland blir det lite för mycket att ta in för en person som jag. Som inte lyckas med det som alla andra lyckas med. Jag ser inte mig själv som ett misslyckande, inte än. Jag väljer att se det positiva med att vara friare än alla andra. Det tråkiga är att jag är rätt så ensam på den nivån just nu.
Jag har påbörjat processen med att acceptera att mitt liv inte alls blev, och antagligen inte alls blir, vad jag hade hoppats och tänkt mig. Jag står inför ett helt öppet hav och utan varken segel eller roder och vet inte vad som väntar när jag simmar i. Min framtid är därför helt osynlig, vilket både är väldigt lockande men också skrämmande. Jag har en plan, men eftersom inget någonsin blir vad jag tänkt mig, så undrar jag över hur den planen kommer att bli? Kommer det äntligen bli rätt? Eller tom bättre än jag tänkt mig? Kommer jag känna mig "hemma"? Kommer jag känna mig "rätt"? Kommer jag känna att jag tillhör det livet på riktigt?
Jag vet inte heller om jag ska kämpa mig blodig med mina framtidsplaner eller om jag borde låta tiden bara gå. Jag har låtit tiden bara gå nu i ett par år med inställningen att "händer det så händer det" och insett att det inte händer ett jävla skit. Det som hänt är tack vare min bångstyrighet och vilja.
Så det blir till att kämpa mig blodig.
Som en jävla tjur.
Jag ska krossa er alla!
Jag försöker att inte tänka så mycket på åren som gått. Förutom när jag försöker boosta mig själv med allt man har hunnit med! Så försök sluta snegla på allt det där som inte blev precis som du ville och fokusera bara på det som du faktiskt har lyckats med!
SvaraRaderaJag har inte känt dig så länge men ser ju att du är en person som tar för dig av livet. Om du vill lära dig mer om något så gör du det! Jag tror att vi är väldigt många människor som måste sluta tänka på hur alla andra lever livet. Det finns ingen "rätt" ordning med karriär och familj och pension blablabla. Gränserna suddas ut mer och mer. Vi gör andra val än på 1800 och 1900 talet.
Vet att det är sjukt svårt att hinna mer med än att ta sig upp på morgonen och gå till jobbet. Du rättar läxor på helgerna och har sjukt mycket att göra. Kanske kan du börja med att snacka lite med de där idioterna på jobbet om att du behöver avlastning eller något som hjälper dig att få vara ledig när du är ledig så att du har tid att fixa uppsatsen och ordna allt inför din resa som du så gärna vill göra?
Det inte är lätt men det är inte omöjligt att försöka ordna till det lite istället för att du kanske aldrig kommer ha tid till att göra det du verkligen vill. Eller bara dra från allt. Tycker iofs att du bara ska dra men fattar ju själv att det inte går :-)
Hoppas att du inte tar mina "råd" på fel sätt. Blir bara frustrerad över att du inte har tid att nå dit du egentligen vill pga det där skitjobbet som kör skiten ur dig. Men du kommer ta dig ur livskrisen och du kommer att kunna se tillbaka på ditt liv när du är pensionär och vara nöjd med vad du har hunnit med. Det tror jag verkligen. Och jag tror att det ligger en massa år framför dig med roliga äventyr. Och försök att inte tappa hoppet om kärleken. Den finns där ute. Du har mött den förut och du kommer möta den igen :-)
Kärlek till dig/Greken
<3
SvaraRadera