Bubblan

Jag och min mamma brukade tycka om att "glo". Att glo innebär inte att stå och stirra på något, utan det går ut på att endera till fots eller i bil åka förbi hus/lägenheter/radhus och kika in i dom längs vägen. Förutsättningarna är ju att det är någon hemma (läs: belyst) så man hinner se något när man passerar. Och så kan man sakta ned lite extra utanför husen. Så kan man se hur fint och städat, eller tvärtom, folk har det. Titta in som i små dockskåp och fantisera ihop historier om vilka som bor där, hur dom lever, vad dom pysslar med under dagarna, hur deras familjer ser ut, hur de inrett sina rum. Det är bra att ha hund, då kan man glo mycket! Och idag glodde jag på kvällspromenaden. Jag tittade in i alla husen och deras perfekta värld. Jag vill också leva och bo som dom. Det är inte jag som är i en bubbla, det är dom som är i en. Och jag svävar utanför bubblan, i ett okänt mörker. Rastlös, rotlös. Jag vill också in i bubblan. Deras perfekta bubbel-liv.

Mamma

3 år har gått idag. 3 år och jag fattar det inte. Idag har vi gjort roliga saker för att få tiden att gå. Det har varit en bra dag, men vi saknar dig. Jag var vid graven och lämnade blommor och ljus, men jag tror inte du var där. Du var nog hos de andra då, där du behövdes mest. Jag tänker på vad vi gjorde denna dag för 3 år sen, men jag vill inte. Jag vet att jag måste gå igenom det någon gång då och då, men inte idag. Inte sabba den bra dagen som varit. För dagen har varit för dig, och du var bra och älskad! Och du är fortfarande älskad och väldigt saknad. Jag älskar dig min fina mamma!

Lazy

Alltså, jag är lat. Eller orkeslös, valet är fritt.
Jag som var så duktig på att skriva av mig här, jag vill fortfarande skriva av mig men varje gång jag känner "suget" är det klockan ett på natten när jag precis ska till att somna, eller så orkar jag helt enkelt inte att skriva något.
Men jag måste bättra mig, jag mår bättre av att skriva. Och nu när jag är ledig och hemma blir jag nästan helt galen eftersom jag inte klarar av att bara inte göra någonting.

Nåväl, på torsdag ska jag iväg till Gotland på en kortare weekend med ett par goda vänner, och det ska bli så jäkla kul! Jag har aldrig varit på Gotland, och jag struntar i om det är dåligt väder. Bara att komma bort och se något nytt ger mig mycket!

Julen flöt på bra och var riktigt lyckad, även om jag saknade mamma fruktansvärt mycket. I morgon är det 3 år sedan hon gick bort, och jag kan inte fatta att det gått så lång tid. Jag bara fattar det inte!

Nu ska jag betala mina räkningar och se vilka pengar jag har över, och sen måste jag till jobbet och mata djur. Jag kanske passar på att stanna till och köpa något i centrum också, lite nya underkläder behövs.
Efter nyår och innan Gotland ska jag rensa lite hemma, och jobba.

Ledig?

Sjukt, denna vecka rivstartade också. Ingen rast och ingen ro, ständig stress och oförberedd, dåliga kvälls- och helgrutiner och jobbiga mornar.
Enda gången jag verkligen skulle hinna med alltihop, och det inkluderar mina vänner, är om jag hade varit mammaledig. Så lyxigt det måste vara, dels att överhuvudtaget ha någon som vill skaffa familj med en, och dels att få vara hemma från jobb under ett år.
Men om det är den enda chansen, så är det ju rätt så kört för min del.
Jag får välja att jobba. Yay.... not.

Bättring

Hm. Jag borde bättra mig med att skriva här oftare. Inte för att många läser, men för att jag själv känner att jag måste skriva av mig. Men jag har inte hunnit eller orkat. Jag vet inte om det beror på mörka hösten eller för att det har varit så mycket nu på jobbet. Den här veckan har t.ex. varit alldeles galen. Jag har bara flugit och flängt runt och kört hit och dit och känner mig nästan lite rotlös. Visserligen älskar jag att resa, men inte riktigt på det här sättet. Och tiden bara rusar, idag är det första advent. Hur sjukt är inte det?

Vad skönt det var när man var liten och helt obekymrad över omvärldens sysslor och tvång, och satt i skolan när fröken läste högt ur en bok på första advent och ett levande ljus stod tänt på varje barns bänk. Man blev nästan hypnotiserad av ljuset. Jag kommer inte alls ihåg vilken bok som lästes, men själva adventsstämningen sitter som fastnaglad i minnet. Lukten av stearinet, den lite skumma belysningen i rummet, tystnaden och så frökens bokläsning. Nu är jag och jobbar, men när jag kommer hem ska jag stearinmysa.
Det tråkiga är bara att det är så vidrigt stökigt hos mig just nu, för jag har inte hunnit med att städa. Jag har i princip inte varit hemma.

Nåväl, var på en irländsk pub igår och firade en av mina allra närmaste vänner som fyllde 30. Det var väldigt trevligt och maten var god! Uppsala är en vacker stad men ligger i topp på min städer-jag-hatar-att-köra-i-lista. På plats nummer två kommer Göteborg, och på tredje plats Stockholm. Men Uppsala ligger i topp. Det är bara bussfiler, enkelriktat och en miljard cyklister som ger fullständigt fan i trafikregler och bilister. Så det var med lite nervositet jag körde dit, men det var verkligen hur lätt som helst att hitta. Och jag har inte ens en GPS. Det ni!

Ensamt

I natt är det en sådan där ensam natt igen. Och jag kan dessutom inte sova. Jag hatar hur man är utlämnad åt sig själv, vara ens eget sällskap, ägna all energi åt ens egna tankar när jag mest av allt skulle behöva rikta dom åt någon annan, och nej, man får faktiskt inte de bästa svaren av sig själv alltid.

Söndag

Klockan är strax efter åtta, räkningarna är betalda, jag har ätit middag, dammsugit, våttorkat, diskat och haft det trevligt hela helgen.
Det är första gången på länge, länge som jag faktiskt tänker njuta av att inte göra ett skit mer idag! :)