Jobbet har varit roligt hittills, jag har gått och mått bra nu i 3 veckor. Arbetslaget är ett jättebra lag, kontakten är tät och rolig. Jag har nog vunnit största delen av klassen nu, de ville såklart känna av min puls lite i början och det var ömsesidigt. Klassen är lite av en "testklass" för min del, och jag har redan provat lite olika metoder på dem för att se vad som funkar och inte funkar.
Det som jag fort som attan konstaterar är att när man är 16-18 år är man fortfarande pytteliten och inte alls så medveten om världen som man gärna anser att man är när i den åldern. Jag har själv haft funderingar på om jag utvecklats något sedan jag tog studenten för 10 år sedan, och när jag vickade för en klass beståendes av massa 16-åringar insåg jag att jag nog har mognat en hel del sen den tiden (gud ske lov! Tänk vad mycket energi man lade ned på massa obetydliga saker)! Idag är det facebook och Paradise hotel som gäller!!
Matten är största orosmomentet, majoriteten tycker matematik är jätteläskigt, det är jobbigt att ens prova att ta tag i, och många har någon konstig inbillning att de är "korkade" när det gäller matte. Detta är naturligtvis fel! Oftast handlar det ju om att man måste få tid på sig att förstå. En mattelektion består oftast i att läraren måste hålla undervisningen på en medelnivå, och för att spara tid så räknar han/hon bort 3 av alla 6 led i uträkningen. Om man som elev inte har läst alla dessa led i boken innan lektionen så sitter man som en guldfisk och fattar ingenting. Och att läsa i boken innan lektionen är något som kanske 1, eller 0,5% skulle göra.
Jag vet ju själv hur det känns, jag tyckte precis likadant när jag gick i gymnasiet. Fast jag var en medelelev och klarade proven rätt ok. Egentligen var D-matten den allra roligaste, men det är inte något jag behöver undervisa i just nu. Nu är det matte A som gäller, och min ambition (jag har många sådana) är att "få med alla elever i båten", alla måste ha chansen att förstå. Det kommer ta tid, antagligen mycket mer tid än vad vi egentligen har, men jag vill lyckas med denna klass. Jag vill ro det i land! Det kommer krävas väldigt, väldigt mycket från mig har jag märkt (och jag som redan har en tendens till att arbeta ihjäl mig) så jag får försöka portionera ut min egen arbetsinsats lite varje dag i veckan istället för allt på en söndagseftermiddag, vilket är fallet just denna vecka tyvärr. Men nu när jag är ensam och inte har någon fritid kan jag ju jobba istället...
Idag var det öppet hus på skolan. Vi försöker rekrytera nya elever till nästa termin. En kvinna anställd inom företaget hade med sig tre boa constrictor (rödsvansad kunsgboa), och jag tog mig an uppgiften att hålla dom under dagen så att folk fick klappa på dem. Det var så länge sen jag fick hålla i en orm, så jag stod där och mös riktigt ordentligt! Vilka muskelpaket! Filippa orm tyckte min kropp var varm och mysig så hon kröp in under min T-shirt! :) Hon fick värme, jag fick kramar och lite massage... ;)
Jag tycker det är så hemskt med jordbävningen i Haiti. Självklart har jag gett pengar, många bäckar små! Det är lite av ens plikt som medmänniska att bry sig på något sätt tycker jag. Mitt sätt att bry mig i situationer som dessa är att skänka pengar via Röda korset, Svenska kyrkan och Läkare utan gränser som ber om hjälp via sms. Jag har också gett till cancerforskning och djurhjälp. Organisationerna brukar oftast be om 50 kr. Vad är 50 kr för mig?
En lunch. En vanlig, västerländsk lunch, som i 3:e världens ögon skulle kallas för överflödig lyx! Vi lever i ett samhälle som överkonsumerar (det finns värre länder, tex USA) och som dessutom har ett extremt bra socialt nät. Vi lever också i ett skyddat land som inte ligger längst "The ring of fire", subduktionszoner där jordbävningar inträffar ofta på grund av att de tektoniska plattornas rörelse. Vi har inga vulkaner, inga skogsbränder, orkaner eller tsunamirisker. Vi har inga diktatorer som spenderar pengar på vapen och krig istället för utbildning. Vi har stadig ekonomi och ett relativt tryggs rättssystem. Vi kan aldrig sätta oss in i hur Haitierna har det. Men om man kan hjälpa, så vill jag göra det. Då kan jag sova gott på natten!
Det jag inte visste om Haiti är att många av barnen är HIV-smittade. Det kom som en nyhet, HIV förknippar jag först och främst med afrika, indien och ryssland. Haiti är ett land som man lätt glömmer bort bland de andra av öarna på västra delen av jordklotet (sett från oss, såklart). Så inte nog med att de drabbas av naturliga men fruktansvärda geologiska scenarion, de hade redan problem med sjukdomar och våld innan jordbävningen.
Människor tyckte det var så fruktansvärt när Twin towers rasade och alla människor som krossades under. Detta är ju om ännu mer fruktansvärt!! En hel stad! Min tanke går till alla de som förlorat sina anhöriga, och jag hoppas att landet hamnar på någorlunda rätsida snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar