Badkar

En gång berättade en kursare till mig i biologin om hur han var precis innan en tenta.
Han beskrev sig själv som ett badkar, fyllt med vatten (korvstoppad kunskap) upp till badkarskanten. När han sedermera satte sig ned i bänken och fick det vita, tomma papperet framför sig, var det som om badkarsproppen drogs ur, all kunskap flödade och han skrev ned precis allt han kom på. Beskrivningen var så bra tycker jag, för jag kunde dels se det hela framför mig, och dels känna igen mig själv i scenariot.

Jag är lite av ett badkar nu. Fast inte gällande tentakunskaper utan sparare att prata. Jag är fasiken gjort för att prata, synd bara att folk får skavsår i öronen. Man kanske borde skriva en bok istället. Det skulle bli en lång bok...