11 september

Följer minnesceremonin från N.Y på TV. Det är 10 år sen flygplanen kraschade in i World Trade Center. Jag sitter givetvis och gråter lite, det är känslosamt eftersom det hela var så stort. Men jag tänker också på när jag fick reda på det för 10 år sen. Då var jag blott 20 år gammal och stod inne på förberedningen på mitt förra jobb och förberedde operationsmaterial, när min kollega kom inspringande och sa att det hade kraschat ett plan i ett av WTC-tornen. Vi fattade inte riktigt, det måste ha varit en olycka, men tänk att planet lyckades träffa tornen av alla byggnader. Det lät så osannolikt så vi trodde nästan inte det var sant. Sen fortsatte vi att förbereda instrumenten ett tag, när hon kom in igen och sa att det hade kraschat ett plan till i det andra tornet. Då fattade vi allvaret och att det inte var tal om någon olycka, så vi gick ut i väntrummet och tittade på nyhetssändningen. Jag tror nästan hela jobbet samt alla patienter i väntrummet stod och tittade. Tysta. Chockade. Och sen rasade tornen, där på TV:n mitt framför våra ögon. Helt ofattbart.