Det snurrar i mitt huvud...

Det är mycket tankar i mitt huvud nu.
Det är vissa insikter som verkligen sjunkit in i mitt vardagligt bekymmerslösa sinne. Insikter om hur viktigt livet är. Nu får inget mer jobbigt hända. Jag är inte särskilt religiös, men jag ber för goda besked. Jag är ensam om att bära tyngd och jag vill verkligen inte bära mer än den tyngd jag redan har.
Inte nu.
Jag är ung. Jag har mitt långa liv att leva. Jag har mycket kvar att lära. Jag har mycket kvar att känna.
Så jag vill känna glädje. Ingenting annat. Inte onda besked. Jag vill inte måla fan på väggen, men ibland måste man dekorera lite med honom för att förbereda sig mentalt.

Hjärnan kan ibland inte skilja på tankar och verklighet. Innan tävlingar kan idrottsmän gå igenom en bana mentalt, för att hjärnan vid tävlingstillfället då tror att man redan genomfört banan tidigare, vilket är fördelaktigt för idrottsmannen.
Jag tänker mig onda besked som en bana att springa. Jag är idrottsmannen på startstrecket som ska springa en ond bana, så att jag inte blir en förlorare om banan är ond i verkligheten.
Jag vet inte om det i detta fall skulle vara fördelaktigt, för tyngden att bära skulle bli densamma.

Nu ska jag sluta med mitt fan-målande och gå och sova. Lämna alla besked utanför min hjärna så jag kan sova i natt. Lugna ned mig lite och tänka rationellt.  Man vet faktiskt inget förrän man tagit reda på det. Och det kan man inte göra kl. 23.45 en tisdagkväll.
Godnatt!