söndag, oktober 09, 2011

När saker tas bort som ska vara kvar

Idag besökte jag min mammas grav. Jag åker dit ganska så ofta, men senast var i slutet av augusti så det har gått ett tag. Vid hennes grav har det funnits en pryl som suttit på ett högt skaft. Den har inte varit den vackraste prylen (en gång i tiden var den vacker), men den har alltid funnits där.
På vintern, när gravarna vilar under djupa täcken av snö brukar folk generellt sett inte gå till kyrkogårdarna. Speciellt de senaste två åren när det har varit sjukt mycket snö. Men jag går dit ändå. Jag går dit och gräver fram graven och placerar blommor där även under den hårdaste vintern. Och då har prylen varit bra, för då har man sett var graven funnits under den metertjocka snön.
Vet ni hur homogen en gravplats blir av så mycket snö? Man ser inga gravar överhuvudtaget, om man inte är där ofta har man ingen aning om vart man ska för det är bara ett endaste, stort vitt täcke över dem alla. Det är samtidigt väldigt vackert också. Så vilsamt och fridfullt. Fast jag hittar graven alltid ändå, jag vet ju var den ligger för jag är där så ofta.
Men prylen är nu borta. Någon måste ha tagit den. Den satt nedstucken djupt i marken, nära en buske, så den kan omöjligt ha blåst iväg. Den har stått där i mer än ett år minst och varit med om alla väder och vindar, utan att flytta sig. Och gravmästarna har inte klippt gräset nu på hösten, annars kan de vara duktiga på att plocka bort sånt som råkat hamna i vägen. Men de är också rätt duktiga på att sätta tillbaka saker på sin plats om de ser var det hör hemma. Jag har hört efter med den enda personen mer än jag som faktiskt tar sig till graven då och då, och den personen har inte heller flyttat på prylen.
Jag blir så ledsen, tänk om någon tagit den? Det finns folk som tar från andras gravar. Som snor andras blommor och ljus osv. Vad har man för jävla samvete då? Sakerna som sätts på gravar har ju oftast en orsak varför dom sätts dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar