Magsår?

Har inte skrivit på länge nu. Det ger mig lite ångest, jag som gillar att skriva av mig...
Nu har jag gått längre än en vecka med konstant illamående. Det känns ungefär som när man druckit för mycket alkohol och magen protesterar. Fast utan att jag druckit något alls. Så det finns fem olika scenarion:

1. Vinterkräksjukan.
Sannolikhet: 30%
Analys: Har haft vinterkräksjukan på jobbet. Hade jag haft den dock, hade jag sannolikt varit sängliggande vid detta laget och åkt Gustavsbergsbussen för flera dagar sen.

2. Ätit något dåligt.
Sannolikhet: 10%
Analys: Alltså, jag har ju skitit ett antal gånger på en vecka, så det borde passerat ut för ett bra tag sen. Och jag äter mest bara mina smörgåsar då jag inte hinner laga något annat, och den maten är ju ändå rätt safe.

3. Laktosintolerans.
Sannolikhet: 15%
Analys: Jag älskar, ÄLSKAR mjölk! Jag kan inte leva utan mjölk! Och man blir tydligen gasig och lös i magen vid laktorintolerans, och det lider jag inte av. Det är inte det.  Det får inte vara det. När jag blir tant kommer jag kunna meja ned Chuck Norris med mina bara ben.

4. Gravid.
Sannolikhet: -100%
Analys: Jag vet inte ens vad ordet betyder längre. No further discussions.

5. Magsår.
Sannolikhet: 90%
Analys: Det finns i släkten. Det tog min mamma. Jag sover för lite, jag äter för oregelbundet, jag stressar extremt mycket på jobbet. Jag kan inte koppla bort jobbet hemma. Det finns alltid något som jag borde gjort/göra som ständigt piskar mig.

Så jag måste ringa doktorn. De kommer troligtvis avfärda det som analkande magsjuka och hypokondri. Sen kommer jag tvinga till mig en undersökning efter någon mildare gråthistoria, och de kommer få bedöva min esophagus och köra ned en kamera i matstrupen på mig.
Live.
Man får inte sova under undersökningen, det har något med reflexerna att göra. Efteråt får man inte äta eller dricka, eftersom struplocket är helt bedövat. Så jag får inte trilla i en pool eller sörpla soppa, för då drunkar jag och dör.

Jag har gjort något liknande när de körde upp en kamera i mina näsgångar. De böjde in kameran i mina bihålor och varnade mig strängt och tydligt att jag absolut inte fick nysa under några omständigheter som helst. Dels kunde jag förstöra kameran (för ett x antal tusen kronor, vill inte ens veta priset), dels kunde jag också spränga hela konstruktionen i näsgångarna då kameran skulle slitas loss av nysningens tryck. Hur lätt är det att inte nysa när något kallt, metalliskt kittlar dig grovt i näsan och du VET att du inte får nysa, för då kommer du se ut som Woldemort?
Nåväl, jag klarade mig bra, men det var fan inte skönt.

Jag tror att detta är enda gången jag önskar att illamåendet faktiskt "bara" var magsjuka. Och i och med att jag sagt detta (allt negativt jag brukar säga brukar också slår in) så vet jag vad som kommer komma som ett brev på posten...
Stay away. Burp!

Gör det som är roligt!

Jag tror jag genomgår någon 30-årskris. Det är många tankar och mycket idéer i denna överbelastade hjärna. Jag vill ju flytta nu, jag vill ha kommit längre i mitt 30-åriga liv än att bo i en liten etta, överbelamrad med saker (jag älskar min lägenhet men den passar nog bättre för någon som vill bo litet och har mindre prylar). Jag vill så mycket. Jag vill hitta mannen i mitt liv, jag vill ha jättelångt eller jättekort hår, jag vill orka motionera lite mer, jag vill lägga mig tidigare på kvällarna, jag vill ha samma lön som mina arbetskamrater där några presterar mindre än jag men får mer pengar för det (rättvisa?), jag vill slippa jobba hemma för att man inte hinner på arbetstid, jag vill ha ett rättvist samhälle. Jag tänker fortsätta med dansen, för den är väldigt rolig! Jag tänker fortsätta knyppla, för det är min terapi. Jag tänker fortsätta träna min lilla hund (hon kan nya tricks nu!) och sen stod det mellan att köpa ett årskort på Friskis och svettis som jag inte kommer att använda, eller börja spela ett nytt instrument som jag gått och funderat på väldigt, väldigt länge. Jag resonerade så att det inte är fysiskt gynnande med ett nytt instrument, men psykiskt. Och det är ju alltid något. Så idag, alldeles nyss, så skickade jag en förfrågan om att börja spela säckpipa!!!
Det har jag velat behärska huuur länge som helst.
Så nu kommer jag göra något fysiskt, något psykiskt och något terapeutiskt gynnande varje vecka!
Man ska göra det som är roligt!!
Vem vet, vi kan dö när som helst, och det hade ju varit roligt att ha gjort detta innan det är försent. Och jag vill inte ligga där på min dödsbädd vid 94 års ålder och gräma mig över att jag aldrig provade.
Do it!

Mintgrön

Förra året hade jag dille på en färg och det var turkos. Jag ville ha allt i turkost; kläder, smycken, accesoarer... Året innan var det färgen korall och orange. Men i år är det en ny färg. I år är det mintgrön jag har fått dille på. När jag var liten fanns mintkulor som godis, de var rosa, vita och mintgröna. Den mintgröna färgen är den jag vill ha!

SOL!

Ja, det är SOL ute idag! Det kanske är den tredje dagen på hela vintern som det varit SOL ute! Varför bor man i ett land utan sol? Jag kanske borde flytta till Kalifornien och sluta klaga på det depressiva, självmordsbenägna folket i mörka Skandinavien...

Bubblan

Jag och min mamma brukade tycka om att "glo". Att glo innebär inte att stå och stirra på något, utan det går ut på att endera till fots eller i bil åka förbi hus/lägenheter/radhus och kika in i dom längs vägen. Förutsättningarna är ju att det är någon hemma (läs: belyst) så man hinner se något när man passerar. Och så kan man sakta ned lite extra utanför husen. Så kan man se hur fint och städat, eller tvärtom, folk har det. Titta in som i små dockskåp och fantisera ihop historier om vilka som bor där, hur dom lever, vad dom pysslar med under dagarna, hur deras familjer ser ut, hur de inrett sina rum. Det är bra att ha hund, då kan man glo mycket! Och idag glodde jag på kvällspromenaden. Jag tittade in i alla husen och deras perfekta värld. Jag vill också leva och bo som dom. Det är inte jag som är i en bubbla, det är dom som är i en. Och jag svävar utanför bubblan, i ett okänt mörker. Rastlös, rotlös. Jag vill också in i bubblan. Deras perfekta bubbel-liv.

Mamma

3 år har gått idag. 3 år och jag fattar det inte. Idag har vi gjort roliga saker för att få tiden att gå. Det har varit en bra dag, men vi saknar dig. Jag var vid graven och lämnade blommor och ljus, men jag tror inte du var där. Du var nog hos de andra då, där du behövdes mest. Jag tänker på vad vi gjorde denna dag för 3 år sen, men jag vill inte. Jag vet att jag måste gå igenom det någon gång då och då, men inte idag. Inte sabba den bra dagen som varit. För dagen har varit för dig, och du var bra och älskad! Och du är fortfarande älskad och väldigt saknad. Jag älskar dig min fina mamma!

Lazy

Alltså, jag är lat. Eller orkeslös, valet är fritt.
Jag som var så duktig på att skriva av mig här, jag vill fortfarande skriva av mig men varje gång jag känner "suget" är det klockan ett på natten när jag precis ska till att somna, eller så orkar jag helt enkelt inte att skriva något.
Men jag måste bättra mig, jag mår bättre av att skriva. Och nu när jag är ledig och hemma blir jag nästan helt galen eftersom jag inte klarar av att bara inte göra någonting.

Nåväl, på torsdag ska jag iväg till Gotland på en kortare weekend med ett par goda vänner, och det ska bli så jäkla kul! Jag har aldrig varit på Gotland, och jag struntar i om det är dåligt väder. Bara att komma bort och se något nytt ger mig mycket!

Julen flöt på bra och var riktigt lyckad, även om jag saknade mamma fruktansvärt mycket. I morgon är det 3 år sedan hon gick bort, och jag kan inte fatta att det gått så lång tid. Jag bara fattar det inte!

Nu ska jag betala mina räkningar och se vilka pengar jag har över, och sen måste jag till jobbet och mata djur. Jag kanske passar på att stanna till och köpa något i centrum också, lite nya underkläder behövs.
Efter nyår och innan Gotland ska jag rensa lite hemma, och jobba.