Kärt återseende

I dag (eller igår blir det nu) så hade jag en magisk stund hemma hos mamma och pappa! Jag var ensam i huset och det var alldeles tyst. Då satte jag mig ned och började spela på pianot! Jag har inte spelat på det sen mamma gick bort, jag har inte klarat av det tidigare. Jag har inte spelat på pianot på minst 1,5 år, om inte mer. Det har ropat på mig, men jag har svikit. Men då, just då kändes det plötsligt rätt! Och det var falskt och ostämt, men kändes underbart att få smeka tangenterna ännu en gång! Låta fingrarna leka över oktaverna, känna rytmen i armleden.

Mitt älskade piano! Jag är här nu igen! Du har saknat mig, liksom du har varit saknad!