Ny cykel

Idag "köpte" jag en cykel för ett symboliskt pris. Min kompis kompis hade en vinröd mountainbike som stod och dammade, så den hamnade hos min kompis och dammade där istället. Min egna, gamla, älskade röda cykel fick åka till cykelhimlen i höstas då t.o.m. mossa börjat växa på den. *skäms för cykelvanvård*
Min nya idé är att jag ska cykla till jobbet, vilket tar ca 35-40 min. och behöver en ny cykel, då det blir ju perfekt nu! :) Imagine that ass till sommaren...
Nu står min, för mig nya, ännu odöpta cykel i cykelförrådet och sniffar på grannarnas cyklar och vänjer sig med sitt nya hem. I morgon kanske jag åker till cykelverkstaden och pimpar den om jag hinner.

Jag kan inte förklara det, men cyklar är så speciella. Dels är det är en stor grej när man är liten, att lära sig cykla. Det ögonblicket är magiskt, och de flesta kommer ihåg det. Första cykeln är alltid ett fantastiskt minne, min var ljusrosa med tjocka vita däck! Jag var jättestolt! Mamma och pappa hade inte så mycket omslagspapper, så när jag fick den på födelsedagen så hade de klätt den sidan jag såg med papper! :)

Och jag tycker på ett oförklarligt sätt att cyklar är vackra med sina ekrar och stålrör i olika former. De är...sirliga! Det klickande eller kluckande ljudet när hjulen snurrar runt är betryggande, och så det där metalliska skimret av lacken i solen. Cyklar är personliga och går ofta i arv. De blir gamla och håller länge om man tar väl hand om dom. (Förlåt Oja röda blixten!) Flera cyklar i ett cykelrum är fint! Eller många samlade cyklar. Jag vet inte om det också beror på att cyklar förknippas med lätt framkomlighet, är miljövänliga och socialt gynnande fordon. När jag var liten lekte vi med våra cyklar i evigheter. Vi lekte att de var bilar som vi körde runt med i området, bland syrenbuskarna under ljumma, ljusa sommarkvällar!
Jag älskar cyklar! De är verkligen magiska!