Ryska rymddieten

Ok. Såhär är det. För 1,5 år sen var jag tvungen att ta bort min hund, vilket innebar att alla promenader i vardagen försvann. För 6 månader sen hade jag så mycket att göra på jobbet att jag inte hann träna på gymmet, vilket innebar att precis all fysisk aktivitet för min kropp försvann. Men jag fortsatte äta. Visserligen mest nyttiga saker, t.ex. tomater i överflöd och massa frukter, men grejen är att jag åt hela tiden.

Det syns inte för den ovane betraktaren, vilket innefattar så gott som alla eftersom det inte finns någon som betraktar mig grundligt dagligen, men det känns för mig. Det känns att kroppen inte är slimmad och jag själv börjar se det på foton. Min matchvikt är 57 kg. 56 kg är också bra. I min ungdom vägde jag en gång 54 kg men då började de på min dåvarande arbetsplats bli oroliga för mig. Nu väger jag 61 kg, vilket inte är för mycket egenltigen men jag vill nå min matchvikt för jag trivs inte i den kropp jag har nu.
Rumpa och lår har jag alltid haft och kommer alltid att ha, men det är annat jag stör mig på. Så nu ska jag köra den ryska rymddieten. Enligt folk på nätet är den oseriös och ger utövaren huvudvärk, men jag kommer justera lite och ska försöka hålla den någorlunda iaf.
Wish me good luck och några kilo mindre...

Update Russin

Jag har inte skrivit på ett tag. Jag har haft fullt upp (som vanligt alltså) och det har gått bra med Russin, hon har sannerligen varit med om mycket sen hon kom till mig! Det har varit allt från att möta vanlig vardag med skola och elever, mött lastbilar, vandrat på broar och skällt på sopgubbar, blivit inskolad på dagis och träffat kompisar och lärt sig gå i koppel med flera andra hundar samtidigt, till att vara med på barnkalas och hälsat på kompis i Skåne med både katter och stora hundar. Jag har försökt klippa hennes klor- det var ingen hit! Snarare rätt panikslaget. Hon kan sitt och ligg och kontaktövningar, fast hon tycker inte om när man ska lägga godis på tassarna (hennes tassar är det mest värdefulla hon har tycker hon nog) eller att vara ensam hemma. Hon är alldeles fantastiskt söt och jag blir mer och mer förälskad i denna lilla varelse för varje dag! Vi ska bli bästa kompisar (fast det är vi redan) men vi ska träna (utan att bli tjocka) och ha roligt! :)

Russin!

Russin

Här är hon, den nya familjemedlemmen! 

Nu har jag lyckats sätta 178 omdömen i skolan, gjort klart nästan så gott som alla betyg (förutom de elever som går sommarskola en vecka till, men sen ska det fasiken i mig vara över) och nu börjar sommaren. Då jag inte jobbar för en kommunal skola har jag inte sommarlov, så sommaren börjar på jobbet, men jag har mer ledigt helger och kvällar! Tyvärr går ju sommaren så fort, men jag har redan hunnit med att bada!

Och blivit hundägare igen! Det har gått 1,5 år sen min senaste hund lämnade mig pga sin epilepsi, så jag har varit lite osäker och reserverad till att skaffa en ny. Att vara obunden är ju sweet life, men om sanningen ska fram så gör jag inte mycket mer på min fritid utan som med hund, och det är mycket roligare med hund! Dessutom så är det ett hälsoskäl, nu har jag både ett tvång och en anledning till att röra på mig.

Hon heter egentligen något annat och är en pigg liten matgalen krabat som bott i princip hela sitt 1,5 år långa liv på en kennel. Det innebär att hon inte tränats så himla mycket, så det där med koppel och kontakt med sin förare ska vi jobba på. Visserligen är hon van vid andra hundar och katter, men det har varit hennes flock. Nya hundar är roligt och dom vill hon bara rusa fram till och leka järnet med. Likaså nytt folk, de är ju inte längre någon som kommer in på hennes gård, så hon vet inte riktigt hur hon ska göra. Men hon lär sig fort så det här kommer gå bra! 

En mycket bra egenskap är att hon gillar att sova på morgonen, så det bådar ju mer än gott!!! ;)

Rastlöshet av tidslöshet (eller: jag hatar att vara sjuk)

I torsdags förra veckan var jag lite dämpad. Inte på humör. Orkade inte med något tjafs. På kvällen var jag osedvanligt trött och la mig ganska tidigt (halvt tolv, det är tidigt i min värld). Jag vaknade kl. 02 av feberfrossa, huvudvärk och ovanligt tjock i näsan. Great. Sen dess har jag varit sjuk. Över en vecka, och det tär. Jag var tvungen att vara hemma under fredagen, och var helt sänkt under hela helgen. I söndags blev tipspromenaden med naturkyddsföreningen inställd pga dåligt väder (vilket bara var bra, för de andra i föreningen hade glömt bort att de skulle hjälpa mig så jag skulle stått där helt själv, inte så roligt tycker jag :( ) så jag gick och la mig och sen stannade jag i sängen till 16.30. Helt sjukt! Hela dagen gick och jag gjorde inte ett skit. Jag kan inte sova på nätterna för jag hostar så det känns som lungorna ska flyga upp.

Sen kämpade jag mig igenom en halv vecka på jobbet, hostandes, svettandes, snörvlandes och kände mig så jävla ofoxy man bara kunde (inte för att jag vanligtvis går omkring och känner mig foxy, vanligtvis känner jag ingenting om mig själv men nu kändes det bara ofräscht). Eleverna slackar och inser sen när det är mindre än två veckor kvar att de har asmycket kvar att göra och kommer och kräver att jag (!) ska fixa något sorts mirakel åt dom. Ibland blir man lite trött på dagens ungdomar, de är så in i h-vete curlade, men det är så det är och inget jag kan ändra på. Bara att kämpa på. Piska mig själv vidare.

Igår var vi alla lediga pga röd dag och jag satt verkligen i soffan och gjorde INGENTING på hela dagen. Inte ett skit. Nothing! Nista! Jag vet inte riktigt vad jag känner över det. Det var så länge sen, jag blir rastlös av att inte göra något på en hel dag. Jag får ångest, för det känns som om man slösar på dagarna i livet. Jag blir ju inte yngre direkt. Men kroppen behöver bevisligen vilan.

En släkting avled igår morse, och även där är känslorna blandade. Hon var inte en genomsnäll människa, hon behandlade inte andra alltid så bra. Hon behandlade sig själv väldigt bra. Men det är alltid sorgligt när någon dör, och hon var ju trots allt en släkting. I varje människa finns någon god sida tror jag och när en själ lämnar jordelivet bör man välsigna den med sin tanke, så en tanke skänktes till henne också. Hon har fått sin frid och antagligen återförenats med hennes älskade (och underbara) make.

Idag har jag tvättat typ allt som går att stoppa in i en maskin under dagen. Jag har inte tvättat mina kläder på kanske 2 månader. Det har legat 6-8 tvätthögar i min lägenhet som har förflyttats mellan soffan, sängen och golvet. Jag har handtvättat mina underkläder dag för dag för att ha något rent på kroppen. Nu blir rubbet rent och ihopvikt, och jag ska försöka sortera fram sommarkläderna och bort med vinterkläderna. Jag har mina två asstora plastbackar från Ikea, som är ett helvete att bära upp och ned till källaren eftersom locken faller av, men med lite gaffatejp och envishet ska det funka! Det vore så skönt att ha bara två, högst tre boxar per klädsäsong, och lätt att gå ned och hämta och sortera fram. Fast jag gillar inte att vara i källaren. Det är ett gammalt ombyggt skyddsrum, så man måste öppna en stor betongdörr med rattar, och jag har förrådet längst in så jag ser inte om det kommer någon. Huva!

Egentligen borde jag ta upp exakt ALLA kläder i lägenheten, rensa bort MASSOR och sen ned med det i källaren igen. Men det får bli en annan dag. När jag är frisk. Och har tid. Nu måste jag fokusera på att sätta betyg denna "lediga" helg.

Morsdag

Älskade mamma!
Jag tänker på dig och saknar dig! Inte bara en dag som denna, utan även 364 dagar till under året.
Jag besökte din viloplats idag och gav dig blommor.
Inombords gråter jag över att ännu en sommar nalkas utan dig, du som älskade sommaren!
Jag doftade på en syrén idag och tänkte på dig, jag tänkte på alla sommaravslutningar och studenter.

Jag vet att du är nära, det har du visat mig.

Jag tänker mycket och ofta på dig, men det vet du nog.
Trevlig morsdag, där du än är!
Ja te volim!
Kram Sara

Skärgården

Min far fyller år i juni och det är har på senare tiden varit svårt att köpa något till honom, för han vill inte ha något eftersom han hävdar att han redan har allting han behöver (kanske förutom några miljoner att slösa på onödiga saker såklart, men det blir svårt att ge). Men förra året bjöd familjen honom på en resa till Siarö som hade ett gammalt fort sedan andra världskriget, och på vägen hem åkte vi ångbåt. Min far verkligen älskar ångbåtar, och detta besök som även handlade om gammal militärhistoria satte djupa spår i honom, så nu har han äntligen klämt ur sig ett önskemål att få göra en liknande resa på sin födelsedag. Så jag har varit inne på Waxholmsbolagets hemsida och inser nu, 30 år gammal, att jag missat hela Stockholms fantastiska skärgård i hela mitt liv. Det är så förbannat enkelt att åka ut med färjorna, man kan t.o.m. ta sig dit kommunalt, och det är inte alls så dyrt. De flesta öar är fantastiska i sig med sina pittoreska små röda fiskestugor och handelsbodar, eller har gammal spännande historia, och många av dom har vackra sandstränder eller varma badklippor. Det är bara att ta med sig picnic eller kanske en grill och göra en heldag i skärgården. Kanske man har turen att få syn på en och annan vacker skärgårdsman?! ;) Jag är dels glad att jag ska försöka utnyttja min egen skärgård denna sommar, men också lite ledsen att jag missat den i hela mitt liv. Det är fy skam.

I väntan på inspiration

Min syster har rätt. Hon köpte pärlor på en mässa vi gick på och har gjort fina armband och halsband av dom, för det är bättre än att låta dom ligga i väntan på inspiration. Jag vill också! För någon vecka sen hade jag en god vän på besök över helgen, vi gick bl.a. på Pandurohobby i stan och det är alltid helt livsfarligt. Jag vill i princip ha allting. För jag gillar att göra allting.
Jag är en periodare på det sättet, ibland är det pärlor, jag har provat på scrapbooking, det är roligt att sticka och virka, jag går iväg och knypplar med tanterna, har fixat jobbmugg med decoupage... Och jag har allt hemma, väntandes på mig att sätta igång. T.ex. ett helt fat med färggranna garner hälsar mig välkommen hem varje dag. Men jag hinner inte just nu, för det är fullt upp med annat, men jag kanske borde ta min syster på orden och göra något istället för väntan på inspiration. För inspiration har jag, för mig är det snarare i väntan på tiden. Nu ska jag börjar sticka en klänning av vackert garn jag fått av en annan god vän! Jag ska banne mig göra det nu!