Sommaren

Min semester blev inte som jag tänkt mig. Den blev inte så bra som jag önskade och framför allt hade behövt. Semestern gick mest åt att ta hänsyn till att andra skulle ha en bra semester, för andras semester är bevisligen mer helig än min. Halva semestern blev perfekt, den andra halvan värdelös. Men hur illa det ändå var har jag så svårt för att sommaren är över. Jag saknar min semester, jag saknar det adriatiska havet och de (oftast) bekymmerslösa timmarna på dygnen. Jag saknar ljudet från kajen, och lukten, det luktar sommar! Här hemma luktar det höst. Hur fint och varmt det än är i solen så luktar det höst.

Jag sitter här i vintersverige varje år och undrar varför jag är kvar? Jag älskar sommaren, jag älskar ljuset, de lätta kläderna och doften av hav. Sommaren gör mig glad och ung, jag känner mig vacker och inte så ensam under sommaren, folk vaknar till, blir trevliga och umgås. Sen kommer vintern som stänger in. Det blir mörkt och kallt och tungrott, och folk försvinner från stadens gator. Man bär tunga, tjocka och svettiga kläder och det är surt och mulet när man råkar stöta till folk av misstag. Man ser inte en själ. Det blir ensamt. Dagarna blir likadana och tillsist vet man inte när på dygnet det är, eftersom det är mörkt hela tiden. Jag säger inte att jag hatar vintern, för det gör jag inte, men vintern är fin i tre veckor. Sen räcker det för mig. Och jag föddes i Sverige... Sverige är inte rätt land att bo i när man älskar sommaren, eftersom det är sommar i snitt 1,5 månader om året om man räknar rent och vackert sommarväder. Jag kanske är mer sydlänning än svensk ändå? Visserligen har Sverige fantastiska årstider, när det är höst är det verkligen höst, när det är vinter är det verkligen vinter. Men det är fint i små mängder, förutom sommaren, den är vacker hela tiden.

Så jag sitter här, halvgammal, och tiden bara rinner iväg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv, för det händer ju inte så mycket. Inte så mycket som är roligt. Jag menar inte att livet ska vara roligt hela tiden, men det är ju kul om det händer något nytt i livet någon gång. Det är väl inte för mycket att begära? Men jag kanske ska ta mig lilla själv och flytta någonstans där det är sommar året runt? Inte för att något roligt kommer hända då, men då kanske jag inte känner mig så nedstämd av hösten. För jag blir ledsen av att tänka på att det är ett helt, långt jävla år kvar innan havet och solen, de bekymmerslösa timmarna, nagellacket som hinner torka innan man sätter det på nageln och glassen som smälter innan man hunnit äta upp den kommer igen. Och då är jag också ännu äldre.