Jag har fått ta ett lite besvärligt beslut. Jag har beslutat att inte träna på gym detta halvår. Jag brukar ju träna lite halvregelbundet på ett gym i närheten, men förra terminen fanns inte så mycket tid över och min dröm om Superkroppen med stort S krackelerade rätt snabbt. Nu inser jag att jag inte kommer hinna träna alls denna termin, för vi har så mycket att göra på jobbet. Jag jobbar över hela tiden och när jag kommer hem är jag redan färdig, så det blir inte så mycket träning.
Fast jag har trots allt en ambition av att springa i vår/sommar, fastän det är en plåga. Det sägs att man vänjer sig efter ett litet tag, men det har jag upptäckt är skitsnack. Jag sprang hela förra våren/sommaren och det är precis lika plågsamt hela tiden. Det enda är väl att uppförsbackarna blir lite lättare efter ett tag. Alltid något!
Hm. Jag erkänner nog också att det känns riktigt skönt när man väl kommer hem sen. Eftersom jag ändå lever ensam, och troligen kommer göra så i resten av mitt liv och har ställt in mig på detta, så är joggingen nog det närmaste jag kan komma en endorfinliknande klimaxkänsla. Jag inser just nu något ännu mer jobbigt än att jag inte tränar, jag måste helt enkelt gifta mig med fucking joggingen. Yay. Not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar