Klockan är över halv fyra på morgonen och jag bara kan inte sova.
Idag sov jag länge på morgonen, gjorde färdigt massa jobb, hade en lugn stund hos min pappa och åt gott med min familj, kom hem vid 22.00 för att varva ned lagom till att lägga mig vid 23.00. Sådär lagom trött efter en kopp te och lite planering av kommande jobb.
Men sen kunde jag bara inte somna. Jag har skrivit ned mina virvlande jobb-idéer, jag har läst 25 sidor i en av mina favoritböcker Anna Karenina, jag har hunnit komponera en dikt, surfat på facebook, legat och tänkt, vridit mig hundra varv, kastat av mig pyjamasen, gått på toa 4 gånger utan att egentligen behöva, samt slutligen petat i mig maxdos (4 tabletter) Valeriana, men är likt förbannat inte sömnig nog att somna.
Åh, vad jag hatar sånt här. Och så tittar man på klockan, vars tickande låter som hammarslag genom det tryckande, tysta rummet. Man vet att man måste upp tidigt på morgonen, man vet att man vid 14-15 kommer bli medvetslöst trött och kommer tänka att "jag sover lite när jag kommer hem", vilket man inte gör för då har man massa annat att pyssla med, alternativt att man "bara ska sova en timme" när man kommer hem och vaknar 23.30 helt klarvaken och har därmed sabbat ytterligare en natts sömn.
Ungefär nu borde Valerianatabletterna ha börjat verka, men min kropp verkar rätt immun mot mjukare naturprodukter. Jag behöver tydligen starka grejer. Fast denna sömnlöshet är snarare ett undantag. Men likförbannat jobbigt. Bara tanken på de mörka ringarna som skiner igenom de vackra påsarna jag kommer ha under mina ögon i morgon gör mig psykiskt trött. Nu måste jag sova. Tralalalalaaaa.... *suck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar