lördag, januari 15, 2011

Rastlös

Idag skrev jag på min FB-status: The only thing I fear in this world is my own very restless soul. Det är faktiskt helt och hållet sant. Usch, det är så hemskt att inse, men jag är så rastlös. Jag är så rädd att satsa på saker, för jag är rädd att jag tröttnar. Jag strävar faktiskt efter ro. Tänk vad skönt att veta vad man har och jobba efter det. Men jag verkar vara motsägelsefull.
Jag känner folk som aldrig slår sig till ro, som reser runt, som ska prova alla utmaningar som finns, som ska gå olika utbildningar, som ska ändra åsikter, politiska partier, vänner, familijeförhållanden, matvanor, musikstil, jobb... listan kan göras hur lång som helst. Där skulle jag snarast kalla mig tråkig. Visserligen reser jag så ofta jag kan och har råd, och bangar väldigt sällan att prova nya saker, men jag stannar på samma jobb, stannade på samma utbildning, tar alltid samma pizza-sort. Men sen när jag tänker på mig själv som människa så är jag så rastlös. Jag skulle lätt kunna ha varit en bonnmora på landet, haft 4 barn och levt på en stor gård. Jag skulle kunna ha bundit mig totalt och nöjt mig med det. Kapitulerat för det andra i livet som eventuellt väntade. Men jag är rädd för att jag skulle tröttna. Jag behöver äventyr och händelser. Jag behöver utmaningar. Inte för att jag brukar tröttna, men tänk om?  Jag festar och jobbar och dansar och flänger och far. Men samtidigt längtar jag efter lugn och ro. Det skulle vara skönt.
Herregud, jag låter som en kille nu. Livrädd för att binda sig. Fast ändå inte.
Jag kanske bara har en livskris. Ännu en, alltså... :P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar