Är det verkligen så illa att säga att man inte har råd?

Idag blev det ett aerobicspass, så jag är stolt över mig själv! I morgon är jag ledig, så jag sitter här hemma och dricker vin, äter gott och tittar på Lyxfällan. Jag blir så irriterad på folk. Hur tänker på dom egentligen? Inte för att jag är den mest ekonomiska människan i världen, men är folk dumma i huvudet? Är det verkligen så fruktansvärt illa att säga att man inte har råd? Det säger jag jämt. Jag bryr mig inte om auktoriteter särskilt mycket, och inte heller om folks rikedomar. Jag är rik på andra sätt, vi alla skiter, gråter och blir bakis oberoende av hur mycket pengar vi har! Det jag inte fattar är hur de kan äventyra sin familj, speciellt om de har barn?!!

Jag vill också, bara som en liten parentes, säga att jag anser att vara ekonomisk inte är samma sak som att vara snål, även om jag vet att det uttrycket numera är vedertaget som en synonym till just snål.
I min värld är man snål då man är beräknande och lägger inte ut ett öre extra eller kan bjuda på något. Man ser pengar som föremål som ägs och inte skall spenderas. Är man ekonomisk däremot så tänker man efter före, men man bjuder fortfarande och kan unna sig lite övrig lyx även om man kanske inte borde. Ibland är det för lite i slutet av månaden, ibland lite extra. Man ser pengar som en investering. Är man slösa så har man ingen förmåga att se framtiden alls. Man ser inte värdet i pengar. Lustigt hur olika man är, kan det bero på den uppfostran man har? Hur var den ekonomiska situationen under uppväxten, och hur mycket påverkar det ens sätt att se pengar? Hur skulle man förändras om man plötsligt en dag blev snuskigt rik? Tja, jag skulle inte ha något emot att testa den sista frågeställningen... ;)

Jag har fått årets första julbok! Det är lite lycka för mig, det sitter i sen "Den stora julboken" som vi hade när jag var liten (jag har fortfarande kvar den). Det är lite magiskt att bläddra i dom! :) Bra torsdagskväll med andra ord!