Janes död

Fan också, hon klarade sig inte, den lilla söta leopardgeckon Jane. :( Hon verkade rätt pigg i morse och hade t.o.m tömt tarmen, det gick bra att tvångsmata henne och hon fick i sig en del krossade larver, men när jag skulle gå hem (det händer alltid när man vill hem) så hittade jag henne död. Lilla pluttan, jag blev faktiskt ledsen nu. Det blir lite mer personligt när man kämpar med all tvångsmatning och pipetter och oljor. Känns inte så kul att berätta för eleverna i morgon, de tycker ju att det är deras fel fastän jag är så noga med att säga att så inte är fallet. Vi har ju åtminstone gjort allt vi kunnat denna gång. Men tråkigt är det.
Idag hade jag en tuff start med skolans stökklass, de är ju gulliga människor innerst inne men ibland känner man bara att de är bortskämda, curlade snorvalpar som inte har en aning om livet. Men de kommer få smaka på livet, det är något jag kan lova. Det gäller bara att finnas där för dom fram tills dess, men det tar mycket energi. All min energi idag gick åt att vara uppfostrare.
Hade iaf ett medarbetarsamtal idag med min chef och fick bara lovord så jag kände mig bäst när jag skulle gå hem (och upptäckte ödlan, så det tog ju bort en del av min glädje). Men det känns jätteskönt att veta att man är bra och gör ett bra jobb, även om det kan vara kämpigt och motvind och död.
Jag älskar iaf mitt jobb, den saken är klar!