onsdag, februari 23, 2011

Drunkna

Jag håller på att drunkna på jobbet. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, jag verkar ha ett finger med i varenda jävla kurs som alla elever har. Det går inte fem minuter utan att jag störs, jag får aldrig sitta i lugn och ro. Hur fan är det meningen att man ska kunna rätta prov när man blir störd hela, hela tiden? Jag fick jobba hemma en förmiddag denna vecka, och det var så helvetes skönt att slippa allt spring efter datornycklar eller hundratusen frågor från elever som skolkat eller som kräver någon extrauppgift för att de har någon specialdeal. Jag är så trött. Och sliten, så sliten. Så fort jag visar mig på stället drar folk i mig från alla håll och kanter, det kommer elever och undrar om de kan få hjälp på min lunchrast (idag fick jag hela 15 min lunch!), de kommer in när jag har lektioner med andra klasser och frågar, de frågar när jag sitter och har planering med någon annan lärare, de frågar när jag går in i klassrum för att säga något till en kollega... Ger man dom fingret äter de upp hela mig. Alla äter på mig. Och idag kom det ännu mer uppgifter som jag förväntas fixa. Varsågod, lassa på bara! Jag klarar nog en kurs till! Why not! Det är bara att ignorera den där klumpen i mellangärdet eller yrseln som kommer allt oftare. Sova får man göra när man är död. På vårt jobb heter det att "alla har som du". Det är djävlar i mig en sanning med modifikation.

Och hemma är det så tyst, så tyst. Ibland känns det som att komma hem till ett svart hål. Jag har ingen att prata med, ingen som tar i mig, ingen som ser mig, ingen som längtar efter mig eller ingen som hjälper till här hemma. Fy satan vad det ser ut här, jag kan inte bjuda hem folk längre, men jag jobbar ofta så sent och kommer hem för att laga middag och sen är jag så slut att jag inte orkar något mer. Så den där diskhögen och smutstvätthögen och pappershögen får vänta, och det där dammet på golvet ser jag inte ens längre. Jag pratar med mina arbetskamrater men de lyssnar oftast inte så det brukar sluta med att jag står och pratar med mig själv och de stirrar på sina datorskärmar. Det var ett tag sen jag fick cred för någonting på jobbet, så jag känner mig inte så duktig just nu. Om man inte orkar, ser eller förmår att ge sig själv cred, om man inte får cred på arbetet för det jobb man gör och inte heller från något annat håll blir det ju faktiskt väldigt tungt. Så det är väldigt tungt just nu.

1 kommentar:

  1. du måste säga nej, avgränsa lärarollen...lättare sagt än gjort, det blir ännu ett arbete i början, men det är nödvändigt. Jag kan ge dig råd.

    SvaraRadera