Idag skulle jag iväg på ett 1-årskalas i Strängnäs, och tänkte på vägen passa på att passera Babyland i Kungens kurva för att köpa en present. Jag vet inte varför jag valde den andra infarten till Ikea, eftersom jag kollat upp vägen från den första avfarten, men jag hamnade iaf på baksidan på något konstigt sätt och snurrade runt i alla rondeller (ni som kört där vet hur snurrigt det kan bli) innan jag tillsist hittade en jättestor Toys'R'us-butik. Det var nog den största leksaksbutik jag sett. Jag tog ett stort andetag och kastade mig in i butiken.
Igår hade jag yrsel och fick ta lite Postafen för att hamna på rätsida igen, så jag var inte helt stabil idag. Och så när jag kom in så fick jag nästan panik. Halvsvettig, småsvajig och lite stressad gick jag rad upp och rad ned bland hyllorna med dessa tusentals och svindyra leksaker i brokiga färger, som stint stirrade på mig med uppspärrade, glada Bambi-ögon. Jag frågade en kille var jag hittade badleksakerna, och skulle gå till den ljusblå sektionen (alltså, bara det att prata om sektioner i en butik... då är den stor). Under denna period jag befann mig i butiken fick min lilla överarbetade hjärna hur många intyck som helst i form av glada färger, ljus och ljud, det pep, det ringde, det spelades musik i hysteriska polyfoniska signaler, barn som grät, barn som skrattade, barn som snorade, pappor och mammor som nekade, som sa ja, som sprang efter barn, tröstade barn, bar på barn. Tillsist kom jag ut ur denna ursoppa av barn och lek, och kunde andas lite friskluft igen. Som barn hade detta varit som att stiga in i en LSD-tablett. För mig var det en bekräftelse på att jag verkligen är en lång väg bort från att bli mamma. Efter denna upplevelse är jag osäker på om det är något att sträva efter... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar