lördag, februari 12, 2011

Har du hört talas om kalender?

Idag jobbade jag på ett öppet hus i en annan stad än den jag bor i. I denna stad bor också en gammal vän till mig. En gång i tiden stod vi varandra så nära, vi pratade om allt. Sen fick hon familj och har helt slutat höra av sig. Visserligen ligger det i bådas intresse att höra av sig, men jag uppfattar det som att när jag försökt har gensvaret varit rätt ljummet. Jag bor själv och behöver inte anpassa mig efter något annat, så det känns som att det är rätt mycket upp till henne att säga när hon kan eller inte, eftersom hennes barn självklart kommer i första hand. Men då blir det inte av alls. Så jag tänkte att jag skulle testa henne lite genom att inte höra av mig för att se vad som hände. Och då hände ingenting alls.

Så skulle jag till denna stad idag och hon fick reda på det och blev eld och lågor, hon ville så gärna träffas och vi skulle fika och allt. Hon visste precis vart vi skulle hålla till och det skulle bli så kul.
Och idag dök hon inte upp, så jag skickade ett sms och fick svaret att jag (!) borde ha påmint henne, hon hade ju glömt bort det helt och nu var det för sent så vi fick ses någon annan dag. Ligger det inte i hennes intresse också undrar jag? Det var ju hon som så gärna ville hälsa på, jag skulle ju dit ändå för jobbets skull. Ska jag behöva påminna henne om att hon föreslog att träffas? Har hon hört talas om en kalender?
Hon åkte sen och fikade med en annan kompis, som dessutom bor i samma stad. :(
Det är väl strunt samma antar jag, jag skulle ändå hem med alla djuren, och det dröjer antagligen något år till innan hon hör av sig igen. Jag blir ju självklart ledsen, men vad förstår jag, jag har ju ingen familj och förståelse för hur det är för dom som kommit så otroligt långt i livet.

1 kommentar:

  1. Hon har troligtvis ingen egen kalender, bara en med alla barnakutbesök och tandläkare och barnkalas.
    Och kommit långt i livet? Snarare fastnat. Hon kan aldrig mer göra något för SIN EGEN skull, för hennes barn är hennes barn hela hennes liv. Det är iaf min personliga åsikt.
    Jag grämer mig inte över att inte komma "så långt" i livet även om jag kanske vill dit en vacker dag jag med. Och när jag hamnar där så kommer mina vänner finnas med i kalendern.

    SvaraRadera