Pluggpanik

Ajaj, jag har varit här så många gånger förut. Att jag inte lär mig...
Ska vara påläst som attan till torsdag, har inte läst något alls. Är upptagen med utlandsbesök, det är roligt men det tar tid. Jag har klarat detta förr, det brukar ju lösa sig, men nu hänger hela x-jobbet bara på mig. Det är verkligen upp till mig om jag ska klara av det så fort som möjligt, och det stressar mig. Jag letar i blindo efter något som jag ska tycka är intressant eller givande för min uppgift. Jag blir vilseledd och förvirrad av andras goda råd.
Nu ska jag iaf sova, i morgon blir det en låååång dag.

Kors i taket!

En hel vecka som gått smidigt!

En helg med komplimanger och må-bra-känslor!

Och en morgondag som jag helst borde lagt mig och sovit till.

Men en hel, smidig vecka!

Jag är så glad! :D

Ikväll kommer pappa hem igen!

Ikväll kommer pappa och min kusin Kata hit till Sverige! Pappa har varit borta nu sen april, så han är efterlängtad! De har kört hela vägen hem från Kroatien, skulle tagit färjan från Polen men pga. blåst var alla avgångar inställda. Så de var tvugna att köra via Tyskland och Danmark istället. Jag ska dit och fixa middag. Det blir nog laxbulgurotto för dom! :)

Jag tog en lunchpromenad med hunden och passerade söta byggkillen med kompis, har inte sett dom på flera dagar. Jag hade min ipod och de höll på och kånka runt på saker så det blev liksom inget ordentligt hejande denna gång. :( Jag sa iaf. typ "hallåååå hallåååå", det lät nog fruktansvärt ansträngt och töntigt (så som det brukar göra när jag ska försöka impa) och jag hörde ju inte ens om de svarade eftersom jag hade musik i mina lurar. De har nog tappat intresset, om det någonsin funnits något (!?), för de jobbar på så hårt hela tiden och det känns så konstigt (och efterhängset) att avbryta det för att småprata när man egentligen inte har något att säga. De kommer iaf. tillbaka så då får vi se vilka drastiska åtgärder jag tar då... muahaha. Men inga framgångar där inte. Heller. :(

Läste i tidningen om konsekvenserna efter läkaren som gav för mycket narkosmedel till ett döende barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Nu vågar läkarna inte ge för mycket av någonting, vilket leder till att barnen lider istället. Reportern hade intervjuat ett par som förlorade sin lilla son, och hans sista stund i livet var panikartad och plågsam. Föräldrarna hade önskat att han fått vad som helst som hade knockat honom så han slapp det slut han nu fick. Jag kan förstå dom fullt ut. Jag började storgråta när jag läste artikeln, det gör så ont att tänka på. Stackars, stackars föräldrar och stackars barn! Jag kan bara inte tänka mig vilka fruktansvärda scener som utspelade sig i den stunden.

Döden möter vi alla, och vi möter den ensam. Men det känns så illa om det är plågsamt. Själva dödsögonblicket vet ingen hur det är, och jag hoppas för allas vår del att den är vacker och smärtfri, men tiden innan dess kan säkert vara nog så plågsam. Jag tror min mamma dog fridfullt och det är jag tacksam för. Det är många tankar som kommer nu, det är tunga tankar, det är existentiella tankar. Jag önskar bara att jag själv, när jag är jättegammal och har levt jättelyckligt, kommer sluta ändera genom att bara somna in, eller genom att typ sprängas i luften utan någon som helst förvarning när man sitter på en strand med en Pina Colada i handen och tittar på solnedgången. Men verkligheten ser ju inte ut så... Och verkligheten tänker jag på alldeles, alldeles för mycket.

Senilsnören? Nooo!

Idag fick jag åka tillbaka till optikern för den nya inställningen på mina linser funkade inte riktigt. Det visar sig att jag får sänka styrkan på båda ögonen! Jippie, tänkte jag, eftersom det är bättre att det går tillbaka än åt andra hållet. Men sen kom jag ju på varför, och då var det inte lika roligt längre. Jag är närsynt, dvs ser illa på långt håll (eller om jag själv får uttrycka det så är jag ju nästan blind) men när jag blir 40+ och mina ögon blir stelare, samma tidpunkt när de andra börjar behöva läsglasögon, så kommer min syn att bli bättre. Så... att sänka styrkan, innebär det då att jag håller på att bli gammal? Jag är påväg mot senilsnörena! My god!

Igår hade jag värsta ångesten. Det var mammas namnsdag. Min syster var ledsen tidigare under dagen, men för mig kommer det alltid på kvällen. Det är tufft, det blir svårt att somna då.

Men kvällen räddades av Micke hundinstruktör, som jag chattade lite med på kvällskvisten.

Idag är det mycket bättre, jag har dansat lite i mitt kök. Det var länge, länge sen!

Sara kanske börjar komma tillbaka ändå? :) Fast bara lite.

Tvättbjörn

Min extra panna har ett eget liv. Först var det en jättebula, dagen efter var det en extra panna, och nu är det en blå bula i mitten men min egen panna börjar synas igen. Pannan kommer ju bli blå och gul också, det är bara en fråga om tid. Dock är blodkärlen så himla känsliga att så fort jag råkar klia eller gnugga blir det blåmärken. Så nu har jag ett precis vid ögat. Jag ser misshandlad ut. Jag ser ut som en halv tvättbjörn.

I morgon ska jag ju ut med min brukare och dansa, hur skall detta gå? Måste jag sminka mig med grön ögonskugga över hela ögat nu, och se ut som Mimi i Drew Carrey show?

Fortsättning

Nu har jag vilat ett tag med isbeslag på, för det kändes som om bulan blev större.

Den är lite större nu, fast den är mer liksom utsmetad över pannan. Det ser ut som om jag har en extra panna. Jag hoppas bara den inte blir större i natt, och går ner mot ögat. Det trycker så jobbigt då. Jag tror det kanske går att fixa så det inte syns om man gör en snedlugg eller något. Men än så länge är det hudfärgat, men det kommer ju bli blått och gult sen, och då blir det lite jobbigt...

Blodutgutelse

Jävla skit. Det bara finns inte. Hur jävla klantig kan man vara?

Skulle iväg på middag, stod i finklänning och bar ut en hylla som skulle med ut från förrådet, när jag kommer åt lampan uppe i taket. Den hänger såklart precis över mig, så glaskulan som väger nästan 1 kg trillar rakt ner i min panna och sen ned på golvet i 1000 bitar.

Jag känner hur det börjar spänna under huden och släpper allt och springer upp för trapporna, det tar kanske 15 sekunder. På den tiden har jag fått en blodutgutelse lika stor som en valnöt i pannan. På med is, ringa sjukvårdsupplysningen som rekommenderar vila. Det blir ingen middag, jag får be grannen gå ned och sopa upp glasskärvorna efter mig och jag sitter med finklänning i köket och en stor påse med frysta rönnbär i pannan.

Känner mig skakig, vet inte om det är pga. smällen eller att jag inte ätit på 8 timmar. Jag som verkligen ville gå på middag ikväll, jävla h-vete. Nu har jag tagit bort isen och det gör så himla ont!! Det blir inte större iaf. Det är bra. I morgon ska jag träffa min handledare, det är ju tur att jag inte skulle på en date iaf. 

(Jag pratade lite med söta byggkillen idag iaf, de kommer tillbaka till vår länga! Yess! Hoppas bulan har lagt sig då, annars måste jag klippa håret själv och fixa lugg, haha).

Har bett syster att ringa mig och kolla lite då och då så jag inte har tuppat av. Det är nackdelen med att leva själv, för händer det något så är det inte alltid någon som har koll över det.

Måste nog ta två panodil och sova lite tror jag, för det gör verkligen jätteont nu. Detta är nog straffet för att jag hade roligt i fredags. Man får inte ha rolig om man är jag. Sist jag hade en helt igenom härlig helg, blev Rusti sjuk och fick åka in på Bagis någon dag efter. Jag hoppas för guds skull att detta försvinner helt från pannan, så det inte blir som min lårkaka på låret som är kvar efter 10 års tid. Jag vill verkligen inte gå runt som en unicorn i resten av mitt liv...

Aj aj aj

Igeln

Det blev ju dans, såklart. Vi gick på självaste premiärkvällen av nyöppnade tranceklubben Clustret, i Münchenbryggeriet (gamla kolingsborg, dvs jag har t.o.m. varit där på efterfest efter senaste DM-konserten). Jag har ingen erfarenhet alls av trancemusik, men jag är såld! Dansade 4 timmar i sträck. Det är så lustigt det där, det är jobbigt att gå med hunden, det är jättejobbigt att gå i alla trappor, men det är inte ett dugg jobbigt att dansa timmar i sträck?

Däremot träffade jag (tyvärr?) en ytligt bekant som vill fika med mig, han var jättefull och förklarade att jag var hans livs kärlek och att vi skulle passa så bra ihop, för det har han sett via bilderna på min facebook. Det var massa saker han sa, som skrämde mig lite. Vi har nämligen inte setts på 10 år, och vi kände inte varandra särskilt bra innan dess heller. Han gav sig inte utan var som en jävla igel hela kvällen. Det finns ingen chans i världen att vi ska fika nu, han gjorde bort sig så himla mycket. 

Och så fick jag ett mail där han skyllde på spriten, och att han inte kommer ihåg någonting. En bortförklaring som jag inte alls köper, se till att dricka mindre nästa gång istället om du vill lyckas med tjejerna, för så som han gjorde springer dom istället.

Jag måste skriva ett "stay away"-mail ikväll, vet inte hur jag ska formulera det bara.

Glo på folk!

Ja, ikväll ska jag minsann ut och glo på folk. Jag har chansen att dansa också, men jag har inte riktigt lust just nu. Fast det kan alltid ändras förstås! Får se om det finns något ute som kan vara fint att titta på, eftersom det fina här (läs: byggjobbarkillar) inte är kvar. De är vid det andra huset. :(  Men, men, ut och "ögongodisa" nu!

Han är otrogen!! Oh no!

Nu springer det bara runt gubbar i 50+ runt huset (fast väldigt trevliga), och mina unga, vältränade snyggingar är borta! MEN- det byggs upp ställningar på ett hus lite längre bort (det gäller att ha ögonen med sig), och idag såg jag en bil mycket misstänkt lik den bil som tillhör mitt favvospan (hmm, riktig stalkervarning här) köra förbi upp mot det andra huset. 

Han är otrogen Bjursätragatan!!! Snyft!

Jag som hade tänkt att det skulle vara dom som tar ner ställningarna också, tänk om det är gubbarna som gör det? Vilken sorg i så fall! Vi får väl se, huset har inte ens börjat målas än så det får tiden utvisa. Jag och Rusti ska nog kanske ta en promenad förbi andra huset sen, det kan ju vara en av våra "vägar" som vi "brukar gå". Eller det kanske blir för mycket stalker? 

Äh. Jag struntar i vilket, jag har ändå inget bättre för mig och inget att förlora på det heller. 

Idag ska jag hämta ut mina kläder från Ellos, jippie!

Och försöka få någon att skriva under mitt papper till CSN, och låna en bok, och fika med några kompisar jag inte sett på länge! Jippie!