Jag har inte energi att hjälpa henne mer, och den dagen hon kraschar, för det gör hon eftersom hon inte är så stark som hon tror, så kanske jag inte kommer kunna vara där som jag var förra gången. Jag säger inte att jag själv är exemplarisk, jag har mina egna demoner att leva med, men jag försöker iaf. inte förvärra dom. Jag tycker synd om mig själv ibland, men jag är medveten om att det bara är jag. I slutet är det ändå ingen som tycker synd om dig, så sluta vara martyr eller offer.
När jag frågar henne hur hon egentligen mår så svarar hon att hon inte vill tänka på det (underförstått att hon egentligen inte mår så bra men skiter i det). Men baby, what goes around comes around. Sanningen om ditt välmående kommer jaga dig, och hitta dig och straffa dig. Du väljer att vara olycklig och har egentligen bara dig själv att skylla.
Hårda ord, jag vet, men de är sanna. Jag vet inte om du läser detta, och gör du det så kommer du bli arg. Det har du blivit förut när jag har haft rätt om dig och det var jobbigt att tillsist inse det själv. Men jag står även för det. En vän ska inte bara hålla med, en vän ska också varna när det går för långt. Du vet var jag står och det skäms jag inte för.
Det är bara jobbigt att se ens vän göra sig själv illa, och inte vilja sluta, och samtidigt inte kunna göra något åt det. Jag har mitt eget att ta hand om.
Well said.
SvaraRadera