I allafall så tänkte jag (igen!) först att meningen med livet skulle vara något rent biologiskt, djur som vi är, t.ex någort i stil med att skaffa barn. Producera avkomma helt enkelt.
Vad lätt livet hade varit då. Eller tja, kanske inte för min del eftersom jag inte ens lyckas med det, men rent teoretiskt sett alltså. Klämma ut en liten unge och sen har man fullfilled all vows. Men nu är ju inte meningen med livet att man ska producera avkomma, för vad hade då alla barnlösa i världen för mening med att leva?
Nej, det måste vara något annat. Frågan är bara vad.
Jag har klurat på det här ett tag, och kommit fram till några lösningar som stämmer för mig just nu i det skede av livet som jag befinner mig i.
Meningen med livet är:
1. Att försöka bryta gamla mönster
2. Att göra någonting nyttigt i livet
3. Att inte bli som sina föräldrar
4. Att känna sig behövd
5. Att ha många på sin begravning
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats för varje punkt på denna lista, men måste hålla mig kort.
1. Att bryta gamla mönster är så extremt viktigt. Hela livet består av mönster, en viss uppfostran man har fått, fördomar man besitter, rutiner man alltid kör med. Så länge man kör sina gamla spår så kommer man inte utvecklas. Utveckling kräver förändring. Vissa rutiner kan vara bra, eller t.o.m. nödvändiga för att vardagen ska gå ihop, men dåliga mönster eller mönster som man känner igen från generationer innan och som inte går hand i hand med vad man själv strävar efter måste brytas. Det är så enkelt att göra si eller så för att man alltid har gjort så. Och så går man vidare i livet utan att något händer. Men livet är inte enkelt. Det är asläskigt, men face the fear för fan.
2. Att göra någonting nyttigt i livet. Som gynnar andra. Finns det något bättre? För ger man till någon annan så mår man, om man är normalt funtad, bra själv. Jag vill fortfarande åka till Uganda och volontärjobba, trots att många tycker det är en dum idé. Jag har ju egentligen ingenting att förlora på det. Jag har ingen familj, jag bor ensam, jag har inga framtidsplaner. Dör jag är det synd för min familj, men efter deras generation så är det ingen som kommer ihåg mig ändå. Så varför kan jag inte försöka hinna med lite nytta i livet, göra något värdefullt fotavtryck på jordens yta innan det är försent?
3. Att inte bli som sina föräldrar. Mina föräldrar har varit bra på många sätt! Jag är en bra människa, och det har jag mina föräldrar att tacka för! Men den generationen är så förlegad. Allt som styrs av någon dataliknande form är science fiction. Saker får inte förändras, de ska vara precis som förut. Auktoriteter, som t.ex. läkare får absolut inte ifrågasättas. Respekt för folk innebär inte ett ömsesidigt lyssnande, man får order och dom ska man lyda utan att ifrågasätta. Det är mina föräldrars dåliga sidor jag inte vill ta efter. Det skulle göra mig absolut livrädd! Ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur lik mina föräldrar jag är. Både på gott och ont, och det är det där onda jag inte vill ta efter.
4. Att känna sig behövd är nog ett sorts behov jag tror att alla människor känner åtminstone någon gång under sitt liv. Det må tänkas vara själviskt att man vill vara behövd, men om man t.ex. gör nytta i livet för andra så blir man ju automatiskt behövd. Livet skulle kännas så onödigt om ingen alls behövde en, ens kunskap, ens vänskap, ens hjälp. Så som en förälder är behövd av sina barn vill jag vara behövd av någon/något, jag har bara inte kommit på vad ännu. Drar man det ytterligare så skulle jag kunna säga att man vill bli saknad och efterlängtad också, men då har man plötsligt kommit in på ett egocentriskt tänkande istället, och det är inte samma sak.
5. Att ha många på sin begravning innebär att man har många vänner. Har man många vänner så har man i mina ögon lyckats som människa på det sociala planet. Man har lyckats med att lyssna, att bli lyssnad på, att underhålla och bli underhållen, att gråta mot eller bli motgråten, att argumentera med, att bråka med, att ge eller få råd, att älska. Tänk vad hemskt det hade varit att begravas och ha sig själv som enda sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar