I torsdags förra veckan var jag lite dämpad. Inte på humör. Orkade inte med något tjafs. På kvällen var jag osedvanligt trött och la mig ganska tidigt (halvt tolv, det är tidigt i min värld). Jag vaknade kl. 02 av feberfrossa, huvudvärk och ovanligt tjock i näsan. Great. Sen dess har jag varit sjuk. Över en vecka, och det tär. Jag var tvungen att vara hemma under fredagen, och var helt sänkt under hela helgen. I söndags blev tipspromenaden med naturkyddsföreningen inställd pga dåligt väder (vilket bara var bra, för de andra i föreningen hade glömt bort att de skulle hjälpa mig så jag skulle stått där helt själv, inte så roligt tycker jag :( ) så jag gick och la mig och sen stannade jag i sängen till 16.30. Helt sjukt! Hela dagen gick och jag gjorde inte ett skit. Jag kan inte sova på nätterna för jag hostar så det känns som lungorna ska flyga upp.
Sen kämpade jag mig igenom en halv vecka på jobbet, hostandes, svettandes, snörvlandes och kände mig så jävla ofoxy man bara kunde (inte för att jag vanligtvis går omkring och känner mig foxy, vanligtvis känner jag ingenting om mig själv men nu kändes det bara ofräscht). Eleverna slackar och inser sen när det är mindre än två veckor kvar att de har asmycket kvar att göra och kommer och kräver att jag (!) ska fixa något sorts mirakel åt dom. Ibland blir man lite trött på dagens ungdomar, de är så in i h-vete curlade, men det är så det är och inget jag kan ändra på. Bara att kämpa på. Piska mig själv vidare.
Igår var vi alla lediga pga röd dag och jag satt verkligen i soffan och gjorde INGENTING på hela dagen. Inte ett skit. Nothing! Nista! Jag vet inte riktigt vad jag känner över det. Det var så länge sen, jag blir rastlös av att inte göra något på en hel dag. Jag får ångest, för det känns som om man slösar på dagarna i livet. Jag blir ju inte yngre direkt. Men kroppen behöver bevisligen vilan.
En släkting avled igår morse, och även där är känslorna blandade. Hon var inte en genomsnäll människa, hon behandlade inte andra alltid så bra. Hon behandlade sig själv väldigt bra. Men det är alltid sorgligt när någon dör, och hon var ju trots allt en släkting. I varje människa finns någon god sida tror jag och när en själ lämnar jordelivet bör man välsigna den med sin tanke, så en tanke skänktes till henne också. Hon har fått sin frid och antagligen återförenats med hennes älskade (och underbara) make.
Idag har jag tvättat typ allt som går att stoppa in i en maskin under dagen. Jag har inte tvättat mina kläder på kanske 2 månader. Det har legat 6-8 tvätthögar i min lägenhet som har förflyttats mellan soffan, sängen och golvet. Jag har handtvättat mina underkläder dag för dag för att ha något rent på kroppen. Nu blir rubbet rent och ihopvikt, och jag ska försöka sortera fram sommarkläderna och bort med vinterkläderna. Jag har mina två asstora plastbackar från Ikea, som är ett helvete att bära upp och ned till källaren eftersom locken faller av, men med lite gaffatejp och envishet ska det funka! Det vore så skönt att ha bara två, högst tre boxar per klädsäsong, och lätt att gå ned och hämta och sortera fram. Fast jag gillar inte att vara i källaren. Det är ett gammalt ombyggt skyddsrum, så man måste öppna en stor betongdörr med rattar, och jag har förrådet längst in så jag ser inte om det kommer någon. Huva!
Egentligen borde jag ta upp exakt ALLA kläder i lägenheten, rensa bort MASSOR och sen ned med det i källaren igen. Men det får bli en annan dag. När jag är frisk. Och har tid. Nu måste jag fokusera på att sätta betyg denna "lediga" helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar