tisdag, april 23, 2013

Dagdröm

I natt drömde jag något jättemysigt! Jag drömde att jag var på semester i något exotiskt land, vi bodde i en stor bungalow med bambuväggar och fläktar i taket. Det fanns en bar i köket och stora öppna fönster ut mot det blå havet. Det fanns pool i området också, och vi hade all tid i världen.

Jag vet inte hur många av oss som bodde där, men jag var där ensam med en man som jag var förälskad i, och känslorna var besvarade. Vi skulle iväg på en väns bröllop och jag hade någon lila vacker strandtunika som kläder och accesoarer i snäckskal. Egentligen var vi försenade till bröllopet, vilket i verkligheten skulle ha stressat mig enormt, men i drömmen gjorde det ingenting och jag hann tänka att jag kunde drömma om det igen fast utan förseningen en annan gång. Jag hade inga bekymmer eller något som väntade mig. Jag var i den ålder jag är nu, vilket är ovanligt. Brukar ofta annars drömma att jag är yngre än verkligheten.

Sen vaknade jag och hörde regnet smattra mot fönsterrutorna. Jag tog en halvtimmes sovmorgon bara för att ligga och lyssna på ljudet, vilket var mysigt, men också för att låta drömmen jag haft sjunka in så jag kommer ihåg den bättre under dagen. Nu är jag på jobbet och sitter och dagdrömmer istället, jag vill återfinna dörren in i nattens dröm, så i kväll ska jag se om jag kan ta mig tillbaka.

Såhär ungefär såg det ut i drömmen. Bilden är lånad från gohawaii.about.com
 

onsdag, mars 27, 2013

Rensning pågår!

Jag har för ett tag sen påbörjat min masterplan för framtiden. Det finns ohyggligt mycket att göra för att komma dit men en av sakerna är iaf att rensa rent. Rensa allt egentligen. Hela pappas förråd står fullt med våra prylar och saker efter mamma. Men nu måste jag rensa i lägenheten. Framför allt papper och kläder.

Jag är en person som inte är så moderiktig, jag har ingen särskild stil utan använder de kläder jag tycker om. Jag är inte jättemån om att alltid se asbra ut, min make up-tid på morgonen är ca 5 minuter och jag köper inte det senaste modet. (Men jag är en jävel på att matcha med örhängen och nagellack!). Jag har ett par projekt i min garderob som jag tänkt sy om "när jag hinner". Men jag hinner aldrig. Min walk-in closet har blivit en throw-in closet för allt möjligt. Så nu har jag bestämt att göra mig av med sådana projekt. Jag kommer inte hinna göra dem och jag kommer inte heller ha användning för dem sen.

Men holy crap vad jag har mycket kläder! Och jag använder kanske 3/10 av det. Mycket vill jag ha kvar för att jag tycker om dom! Men nu ska det rensas! Så ikväll har jag dragit fram massor och åter massor av klädkassar i lägenheten. Klockan är redan 21.22 så jag kommer hinna kanske två påsar, men det är iaf ett steg på vägen.! Man ska se det positivt! Jag är på väg!
Tjihoo! :)

söndag, mars 24, 2013

Fatzo i repris

Åh, by the way, jag måste börja träna lite mer ordentligt nu för nu har jag gått upp i vikt igen. Jag var så fin i Australien men sen hände något när jag kom hem igen. Det är inget som syns och ingen annan som verkar märka viktuppgången förutom jag och jag trivs inte i det.
När jag joggade förra sommaren så rasade kilona, eller åtminstone lite grann, så det ska jag börja med när det är varmare ute. Det jobbiga är att jag är så rosslig i lungorna hela tiden och att det kommer upp så mycket slem när jag börjar röra på mig. Och så kloggar det igen så fort jag sitter stilla. Har jag cystisk fibros eller vad är det frågan om? *kanske borde kolla upp...*

Jag tror faktiskt inte...

...att jag kommer gifta mig i mitt liv.
Jag tror inte heller jag kommer hinna få biologiska barn innan jag blir för gammal.
Jag tror inte jag kommer ha råd med det där fina huset vid havet som jag vill ha.
Jag tar alldeles för lång tid på mig.

Ibland har jag visioner om mitt liv. Eller det kanske bara är drömmar och förhoppningar, vad vet jag.
Jag tar tid på mig, det gäller det mesta. Vardagsmässigt går allt fort, tempot är plattan i mattan, jobbet tar all min tid och energi, det snurrar i hjärnan och tankarna rusar och ofta känner jag behov av att bara göra ingenting för att landa och reflektera. Men för att skapa starka band med mig och släppas in i mitt inre tar tid. Lång tid. Få om någon orkar vänta.
Jag är nog ingen tjej man blir kär i. Det händer i princip aldrig. Jag vet nog inte någon som varit kär i mig förutom mitt ex, och jag är inte ens säker på att han var så himla kär i mig med tanke på att han nu är tillbaka med sitt tidigare ex igen.

Jag är inte så jätteung längre. Känslorna varierar, det är dagsformen som gäller. Vissa dagar känner jag mig fortfarande ung och har hela världen kvar att upptäcka. Andra dagar känner jag mig så gammal. Och som en leftover. Mina visioner kommer nog inte uppfyllas. Det tar lite tid att vänja sig vid den tanken. Jag som tar sådan tid på mig kommer inte hinna få det jag önskade, det jag hoppades på och det jag drömde om. Jag är redan lite för gammal. Det finns bara två visioner kvar som jag kan uppfylla och de jobbar jag på. Att hitta en livspartner ingår tyvärr inte i någon av dem.
Jag har hört att mina händer är vackra. Ibland när de kommit med på foto brukar jag titta på dom och undra om en ring någonsin kommer pryda det där vänstra ringfingret. Antagligen inte. De får förbli vackra, osmyckade händer.

lördag, februari 09, 2013

Länge sen!

Hej bloggen!

Nu har det gått sådär lång tid igen sen sist. Jag kanske är lite som en periodare?
Egentligen älskar jag att skriva såhär, jag skulle kunna leva som en bloggare om världen såg annorlunda ut. Jag får dåligt samvete, jag borde skriva på en uppsats istället för att skriva här.

Jag tog tag i min dröm och åkte på semester 1 mån till Australien över jul och nyår! :)
Det kostade mig så nu är jag pank ett par år framåt, men det var det värt. Jag ska berätta mer om resan sen. Många drömmar och tankar som sovit och som åter väckts under och efter resan.

Men det får komma i andra inlägg, nu ska jag borsta tänderna först! :)

fredag, november 16, 2012

Stannade hemma idag

Jag är i princip aldrig sjuk.
Men idag fick jag minsann stanna hemma. Kollar jag mina tweets förstår jag varför. 

15 november, kl 14.59:
"Hmm. Nu händer något i min mage. Hela havet stormar därinne. Slagverket i magorkestern går bananas och dirigenten är frånvarande. Crescendo!"
kl 16.31:
"Nu har magen hårdkört ett slagverkssolo med martellando och allmän fortissimo, för att avslutas i ett vattnigt, explosivt finito. Inga applåder."
kl 17.42:
"Min slagverkskonsert i magen kan vara biverkningar av Losec, som jag tar mot slagverkskonserter i magen. Känns som pest eller kolera. El magsår."
kl 21.47:
"Man kan sitta frisk i veckor utan att någon vill träffas. Sen får man rännskita o migrän som väntas hålla över helgen och då vill alla ses!"
kl. 23.26:
"1 immodium hemma. Ingen resorb. Och jag som har så svårt att dricka vatten. Det här blir en rolig natt."
kl. 06.56
"Vaknar 04.20 av kraftig huvudvärk. Upp, tabletter, värmekudde, somna. Känner mig helt slut i huvudet idag. Trögt att tänka. Vill vara hemma."

Verdict: stannade hemma. 


tisdag, november 06, 2012

Tankspridd paus

Jag tar faktiskt en liten paus just nu. Tycker jag förtjänar det. Ska förbereda morgondagens lektion och om jag är effektiv (troligen inte idag) kanske tom torsdagens lektion också. Sortera in alla dessa högar med papper och rätta arbeten borde jag nog också. Det finns ju massor att välja mellan, så jag vet inte var jag ska börja. Ett välkänt fenomen.

Men idag är det meningen att jag ska utkämpa mitt första slagfält på gymmet! Och så skriva på uppsatsen (för i helvete!!!!!!!!!!!!!). Så vi får väl se hur det går ikväll, och hur invalid jag kommer vara på torsdag morgon (min träningsvärk kommer alltid två dagar efter träningstillfället så jag alltid lurar mig själv och tror att jag är superfit för att jag känner mig så bra och mjuk dagen efter och sen kommer jag knappt ur sängen dag nr 2).

Jag lyssnar på hård och peppande musik hela dagen för att hålla känslan vid liv!

söndag, november 04, 2012

Framtiden

Alright.
Jag har ju planer, det har alla.
Jag har planer för min närmaste framtid, och planer för framtiden om något år.
Planerna för min framtid ut ur ett långt perspektiv är en karamell jag suger på ett tag till, det kommer sannerligen att bli allmäna nedräkningar, ångest, förväntan och hysteri inför det så småningom, men för att ens nå dit måste jag klättra upp för det första stora berget, vilket är att slutföra min uppsats. Det berget är sjukt stort eftersom jag jobbar heltid samtidigt och aldrig finner ro att slå mig ned och läsa in mig på det jag ska. Men man kan alltid börja med att strukturera upp den kommande veckan.

Måndag:
-Omdömen klara.
-Säckpipan klar.
-Boka tågbiljett till lördag.
Tisdag:
-Träna! Yay, 1:a gången på nya gymet! #Note to self: ta inte livet av dig i maskinerna! Långsamt tempo!!
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!!!
Onsdag:
-Tvätta kläder.
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!!
Torsdag:
-Kanske en powerwalk på morgonen, om jag orkar...
-Föredrag hundar, kommer ta hela kvällen. Måste förberett lektionen till fredag långt innan detta, annars blir det till att sitta uppe till 02 igen. Och det vill jag inte. Jag är gammal nu.
Fredag:
-Dö i soffan. Inte svara i telefon. Vara lite asocial. Duscha i 30 minuter. Gud så skönt!
Lördag:
-Bröllop i Västerås, och det sista för i år. Sen ska jag inte gå på bröllop på minst 5 år till.
Söndag:
-Hem igen och kanske, kanske gymma?
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!
Saker som borde göras under veckans gång (men som antagligen inte kommer hinnas med som jag tänker mig, vilket kommer göra mig stressad):
-Uppsatsen för i helvete!!!!!!!!!!!!
-Planera lektionerna för veckan, innan de faktiskt börjar. Är trött på tröskelpedagogik!
-Rätta alla arbeten så att omdömena faktiskt kan få vara omdömen -på riktigt.
-Pimpa bilen innan försäljning. Hm, när ska jag hinna med det?
-Beställa biljett till Australien? Tiden går, tiden går... Jag vill åka NU och bara strunta i allt annat.
Tänk om man kunde göra så. Hur underbart hade inte det varit?

Så nu får jag ta ett djupt andetag och vänta in halvhysteriska vecka 45.
Here we go!

fredag, november 02, 2012

Jag har äntligen vaknat!

Just nu genomgår jag en livskris, eller det har jag gjort i flera år nu fast min livskris är uppdelad i små delar. Jag vet inte om jag är på väg att lösa den eller inte.
Jag har insett att jag har tappat mig själv för ett par år sedan pga en rad oförutsedda händelser som jag inte var beredd på, och nu försöker jag komma ikapp och hitta mig själv igen. Jag har förändrats rätt så mycket av livet och nu vet jag inte riktigt vem jag är. Men jag tror jag gillar den jag är.
Det är en jävla process som tar lång tid och jag är en otålig människa och vill att det ska lösas NU!
Jag vill ha ett facit som säger åt mig om jag är rätt eller fel. Om jag är på rätt eller fel väg. Eller snarare ett facit som säger vad jag gör för fel.

Men jag är också en långsam människa, eller seg kanske är ett bättre ord.
Jag är sist med allting, och det har tagit ett tag för mig att acceptera det. Eftersom jag är otålig så gillar jag det inte. Men någon måste väl vara sist med allting också, antar jag. Alla andra i min omgivning börjar med sådant som förväntas av en människa i min ålder. Jag är glad å deras vägnar, men ibland blir det lite för mycket att ta in för en person som jag. Som inte lyckas med det som alla andra lyckas med. Jag ser inte mig själv som ett misslyckande, inte än. Jag väljer att se det positiva med att vara friare än alla andra. Det tråkiga är att jag är rätt så ensam på den nivån just nu.

Jag har påbörjat processen med att acceptera att mitt liv inte alls blev, och antagligen inte alls blir, vad jag hade hoppats och tänkt mig. Jag står inför ett helt öppet hav och utan varken segel eller roder och vet inte vad som väntar när jag simmar i. Min framtid är därför helt osynlig, vilket både är väldigt lockande men också skrämmande. Jag har en plan, men eftersom inget någonsin blir vad jag tänkt mig, så undrar jag över hur den planen kommer att bli? Kommer det äntligen bli rätt? Eller tom bättre än jag tänkt mig? Kommer jag känna mig "hemma"? Kommer jag känna mig "rätt"? Kommer jag känna att jag tillhör det livet på riktigt?

Jag vet inte heller om jag ska kämpa mig blodig med mina framtidsplaner eller om jag borde låta tiden bara gå. Jag har låtit tiden bara gå nu i ett par år med inställningen att "händer det så händer det" och insett att det inte händer ett jävla skit. Det som hänt är tack vare min bångstyrighet och vilja.
Så det blir till att kämpa mig blodig.
Som en jävla tjur.
Jag ska krossa er alla!

söndag, september 23, 2012

Fattiglapp

Jag brukar verkligen inte slösa pengar. Jag har alltid haft lite pengar på ett sparkonto. Ifall att. Jag kanske lever över mina tillgångar såtillvida att jag har kör och äger en bil när jag kan åka kommunalt, eller att jag lägger ut över 2000 kr på att någon kommer hem till mig och rastar hunden eftersom jag inte kan ha henne på jobbet. Och tittar man på mina bankuttag så säger 90% av dom bensinpengar eller matkostnader. Ingenting annat. Inte detta halvår.

Däremot har det varit en galen sommar med bröllop och möhippor var och varannan helg. Sådant är inte billigt ska ni veta. Det är resor och boenden och presenter och aktiviteter. Det har varit inbrott i min bil i somras som kostade mig ännu mer pengar. Så september månad har nog varit den absolut värsta månaden ekonomiskt för mig på flera år. Jag har fått tömma alla mina sparkonton, jag är skyldig min far pengar och jag har fått sälja mina värdepapper. Och det enda jag betalat för har varit- mat. Att leva.
Jag har avsagt mig alla hobbies, alla aktiviteter som kostar något (föriutom bröllopen för dom går jag på om jag så måste sälja min kropp). Jag har tömt alla mina skåp på soppor och hårt bröd. Och jag längar fruktansvärt mycket efter tisdag när lönen kommer! Jag har nog inte längtat efter en lön såhär mycket sedan jag var fattig student!
Det skulle bara vara så fruktansvärt skönt om jag fick ett tillskott i min budget så jag är ikapp igen. Jag hatar att ligga back ekonomiskt, det är en av de största stressmomenten jag har svårast att klara av.
En Triss kanske? En sisådär 100 000 kr i månaden i 25 år? Tja, varför inte?!

onsdag, september 19, 2012

Oslo

Yep. Så har man varit på sin första Sensation White i Oslo.
Det var roligt att bli av med den oskulden!
Det var fantastiskt med alla vitklädda människor!
Det var succé att jag bar en vit peruk!

Dock var det tre saker jag irriterade mig lite på:
1) Det var vårt gäng, och resten var 18 år.
2) 18-åringar kan inte hantera alkohol. Jag hann se tre stycken spy redan utanför arenan vid 19-tiden innan vi ens blivit insläppta. Inne så kom 18-åriga killar vinglandes fram och försökte klämma en på brösten och magen i hopp om att man skulle börja hångla med dom. Dom fick käftsmällar istället.
3) Jag hade nog väntat mig mer show. Introt var ascoolt, sen avtog det lite under kvällen. Några fyrverkerier avfyrades här och var för att hotta upp stämningen lite. Men det hela slutade vid halv tre på natten med att DJ:n säger: "We started early and we finish early, that's how they do it in Oslo. Thank you and good night." Sen tände de i taket och vi alla fick överrumplade gå hemåt.

För övrigt är Oslo en vacker stad, jag tyckte mycket om den. Men de är lite lustiga allt, de där norrmännen. De tog inte Visa-kort på kortautomaterna för de specialabbonerade bussarna (för turister) utan bara norska bankomatkort. Hur ofta har en turist ett norskt bankomatkort?
De sa inte till att vi satt på "fel" taxistation under kall nattetid. Det kom dom på efter en halvtimme och sa till då. Great, tack. De hade bara sett oss vänta där och hört oss ringa taxi och fråga om bilar.
Och så är det dyrt. Nej, det är dyrare än dyrt! På arenan kostade två par öronproppar 90 NKR!
Likaså en smörgås! EN smörgås! Och skåp kostade 100 NKR!
Om jag träffar en norrman kommer jag nog inte att bo i Oslo iaf.

onsdag, september 12, 2012

Degen

Ja. Det är min mage jag talar om. Den där degiga. Vad hände sen sommaren? My god, jag måste börja röra lite på mig. Jag som var så fin i somras.

Jag fick ledigt över jul. Detta innebär att jag har möjlighet att åka till Australien på semester. Dock har jag inga pengar att åka för, så det känns ju lite trist. Det är det enda som hindrar mig just nu. Om, OM jag åker vill jag vara lite mer tränad. De har ju sommar där, jag måste alltså vandra runt i bikini och degig mage. Suck.

onsdag, september 05, 2012

Hösten

Alltså, jag som älskar att skriva, men inte har tiden... :(
Jag gillar den här bloggen och jag måste bättra mig!
Jag behöver skriva av mig för jag har så många planer inför framtiden nu så jag måste strukturera upp mig och rita mindmaps för att få ordning och kunna planera i mitt överbelastade lilla huvud.
Jag måste erkänna att mina framtidsplaner är en enorm morot och att jag egentligen inte vill något annat än att strunta i allt jag har här och bara göra det jag har som plan, typ NU, men det kan jag inte. Men att veta vad man vill göra i framtiden, iaf den närmaste framtiden (1-5 år) ger mig ett enormt lugn och en lättnadskänsla som genererar massor av energi! Jag tänker inte låta mig slås ned av arbetsstress och mörka höstkvällar i en ostädad lägenhet, jag ska framåt och utåt i livet (ännu mer). Jag vet precis vad jag vill göra, nu är det bara tre saker som hindrar mig från att nå mitt mål:

1) Måste göra klart uppsatsen    -working on it!
2) Måste skaffa mig pengar     -den där är ju knepig...
3) Måste tillgodogöra mig mer tid     -den där är ännu värre men jag har bättrat mig något.

Hm. Svårt i dagens samhälle när man pusslar ihop vardagen efter hysteriska krav och förväntningar, inte minst från mig själv. Men jag har ingått en helig pakt med mig själv att hålla gott mod hela vägen tills jag når mitt mål. Säga nej mer än ja denna termin. Inse att man inte kan göra mer än sitt bästa och att folk helt enkelt får ta det. Jag behöver pepp och glad musik och sömn och LJUS och massor av choklad. I'm getting there!
Har massor att skriva av mig om men det får bli en annan gång. Jag hinner ju inte nu... (here we go again...)

måndag, augusti 20, 2012

Mina vackra vänner!

Idag åt jag ute med två av mina söta vänner!
De har i princip allt, de är snygga, de har jobb, boende, tar ansvar, är trevliga och roliga. Och de är singlar och har sån otur med killar. Vi är egentligen alla tre i samma sits. Vi träffar bara svin, män som beter sig svinigt, män som vill ha kakan och äta den, eller så har man bara vanlig förbannad otur.
Jag blir bara så ledsen av att se dem så ledsna. Jag önskar att jag kunde säga eller göra något som tröstar, men jag kan/vet inte vad.

Jag kan inte hjälpa till genom att säga att det händer något på den fronten snart, för det har inte hänt mig och jag tror inte på det själv. "Det händer när du minst anar det" är den absolut värsta, falska och skittråkiga klyschan man kan säga till tjejer som vi, och det är alltid, alltid den man får höra. "Det händer när du anar det" kan ta sig i arslet. Dock har jag efter denna sommar hamnat i en fantastisk sommarflow i huvudet och självkänslan är mestadels på topp, så jag tänker inte på männen lika mycket som mina söta vänner. Jag skiter i vilket nu, jag har andra planer för framtiden och det ger mig en enorm styrka! Och vilja! Jag vill att de också ska hamna i den här flowen och få må lite bättre. Men det går ju inte riktigt, men jag önskar att de inte var så ledsna.

Min sommar!

Det var länge sen jag skrev här, så nu är det dags igen.
Det är ju trots allt någon som läser detta någon gång.

Jag har haft den bästa sommaren på säkert 5 år!
Jag har inte planerat morgondagen alls!
Jag har inte brytt mig om jobbet en sekund!
Jag har inte brytt mig om vad som hänt i världen!
Jag har druckit, sjungit och festat nästan varje kväll!
Jag har dansat skiten ur mig själv och njutit av musiken!
Jag har fått uppmärksamhet och komplimanger!
Jag har känt mig vacker!
Jag har fått sova på mornarna!
Jag har solat och badat och åkt med båten!
Jag har badat varje dag i varmt, salt hav!
Jag har betett mig som 24 igen!
Jag har hittat mig själv och min plan för framtiden!
Och jag ville inte hem.



söndag, juli 01, 2012

Kanelmandlar

Den här helgen är den första på länge som jag är helt ledig! Det finns ju alltid saker att göra (packa bort kartonger, rensa bort kläder, köra till återvinningen, dammsuga, montera ihop soffan, skriva på uppsatsen...), men denna helg har jag medvetet struntat i att göra något. Jag har haft sovmorgon båda dagarna (LYX!) och har verkligen sovit!
Idag är det som om jag aldrig vaknade ordentligt. Jag sitter nu i köket i underkläderna och är släpigt trött och nästan lite snurrig, men jag är lugn eftersom jag inte behöver göra något och ingen behöver se mig (vilken tur!). Idag har jag gått ut med hunden, duschat och sen sovit igen några timmar på soffan. Alltså, jag har inte gjort ett jävla skit. Och det är så jävla skönt!!!
Jag orkar inte ens ha ågren över att inte ha gjort något.

Kanelmandel 35kr.jpgIkväll, för den kommer snart, ska jag göra kanelmandlar för första gången. Jag blev fullkomligt kär i Granits kanelmandlar (extremt beroendeframkallande) men jag vet inte om det är choklad eller nougat runt deras mandlar. Jag kör iaf ett vedertaget recept som innefattar nougat (svindyrt men svingott) så får vi se hur det smakar sen. Det är nog egentligen ett julgodis, men varför ska man följa normen? Jag äter ju kräftor och sill året om.

fredag, juni 29, 2012

Knuten i magen

Idag fick jag reda på att jag är den 4:e sämst betalda på mitt jobb. Jag är således också en av fyra som jobbat här längst och som har en 5-årig högskoleutbildning i ryggen.
Det kändes onekligen alldeles fruktansvärt förjävligt.

Och snart ska en person komma hit för att söka en lärartjänst, hon har ingen lärarutbildning eller särskild erfarenhet av arbete i skola och kommer med stor sannolikhet att få samma lön som jag, fick jag reda på idag. Om inte mer. Varför är jag inte värd  mer? Vad är det som de andra (flera utan utbildning och erfarenhet) har som är värt 2000-4000 kr mer i lön än jag? Jag sliter röv på det här stället. Mitt jobb tar hela mitt liv.
Det känns onekligen ännu mer förjävligt.

Jag har också talat i förtroende med folk om våra löner, men fick veta idag att de inte talat sanning om sina löner. Att de ligger högre än de sagt. När jag har varit ärlig i mitt svar.
Det känns onekligen överjävligt.

Jag får en knut i magen av det här. Jag mår inte alls bra av denna sortens orättvisa. Det tär extremt mycket på mig. Det känns onekligen förjävligt och jag måste göra något drastiskt åt detta innan jag tappar all tro på mig själv.

måndag, juni 25, 2012

Halvfart

Nu är det banne mig sommarlov! Fast bara för eleverna. Vi andra har ju semestertjänst, så vi får jobba vidare, men jag måste erkänna att det är skönt att vara elevfria för en liten stund. Och dessutom vara ute i god tid för en gångs skull. Jag kommer inte hinna allt jag tänkt mig, eftersom min kropp och mitt sinne automatiskt gått ned på halvfart sen den sista eleven gick ut genom dörren, men jag kommer hinna med betydligt mer denna termin än jag gjort tidigare och det känns onekligen bra! Vi har bra koll inför nästa år, även om det är ännu fler nya elever och nya lärare som tillkommer. Lite spännande är det allt!
Och idag bokade och betalade jag resan till Kroatien i sommar. Har dessutom två dagar i Sverige innan jag åker, så jag kommer hinna pyssla lite hemma. Kanske måla om då? Jag är full av framtidsplaner nu gällande lägenheten. :) Det känns inte bara onekligen bra, utan jävligt bra. Och nu har nedräkningen börjat, nu är det bara två arbetsveckor kvaaaaaaar! Wiiee!

onsdag, juni 20, 2012

Rosé

Är inte det lite överskattat? Jag vet inte. På Tjärnö, när vi var 11 flickor och 3 män, när solen sken och havet skimrade, när saltvattnet stänkte och måsarna skriade, när vår ledare Johan -som f.ö. var född för att vara i våtdräkt- spelade gitarr på altanen, då smakade rosévinet fantastiskt!
Men nu smakar det mestadels lite surt. Min kompis hade en gång ett rosévin som var rätt gammalt, och smakade hur gott som helst! Det var sött och ganska starkt. Man kanske borde lagra rosévin?

söndag, juni 10, 2012

Hrvatska!

Jag skriver alltid om stress och jobb, men mitt liv består faktiskt av annat också. Idag hann jag rensa lite kartonger och tjuvlyssnade på matchen mellan Kroatien och Irland (såklart). Och Kroatien vann! Tjihoooo!