Hata CSN

Ja, jag hatar CSN. Det är sjukt vilken tid det tar för dom att skita ut lite pengar. Jag har verkligen ingenting i min plånbok och är alldeles fruktansvärt stressad över detta. Det i sin tur ger ju inte direkt några välmåendekänslor hos mig. Gud vet (haha, vilket jävla skämt) hur mycket jag bara längtar, längtar, längtar efter lite lugn och ro i mitt liv! LUGN och RO! Lite smidighet! 

Så jag kan slippa den tunga klumpen i magen som varit där i snart 2 år, slippa tigga pengar från min stackars pappa som tar sina sparpengar eller slippa skammen när jag inte ens kan betala veterinärräkningen. Då kanske jag kan laga riktiga middagar för jag har rätt mat hemma, och inte hoppa över middagar och trycka i mig sötsaker under tiden jag jobbar för att orka. Jag måste ju jobba för att dra in några pengar, men tiderna är precis vid middagstid och hela kvällen, så det blir ju inte till att hinna laga middag eller äta ordentligt på jobbet, vilket leder till min nya mysmage. Fast det är fel ord, det är ingen jävla mysmage. Jag hatar den. Också. Men bara att kunna slippa sovsvårigheterna på kvällarna, slippa magontet och den svullna kroppen med utslag eller att bara kunna få skratta hejdlöst åt något roligt som jag annars missar för jag går i mina egna bekymrade tankar. Lite lugn och ro var det... Går det att önska sig i julklapp? 

Min syster klagar att hon inte har pengar, hon har just färgat håret x 2. Jag har inte ens råd att köpa toapapper. Och det får absolut inte hända något, för det har jag inga pengar till. Bryter jag benet får jag sitta där med brutet ben. Några alvedon kanske hjälper. Fast de börjar ju också ta slut. Jag måste köpa alvedon, allergitabletter och nässpray, men det finns inte ens på kartan. Jag får gå omkring och inte kunna andas helt enkelt. Det är lugnt. 

Jag tänkte sälja min trasiga bil och skulle beställa nytt registreringsbevis, för mitt försvann någonstans i flytten. Men det går ju inte, det kostar 100 spänn. Jag ska försöka sälja min soffa, en loftsäng och en hylla kanske, men jag måste ner nu till källaren och mäta upp dem så jag vet hur stora de är. 

Min granne är efter mig för jag har lovat att plugga engelska med henne (stress), men jag ska till stallet ikväll och fodra och ta in hästar, fast det inte alls ingår i kontraktet. Nu är jag ju där igen, att alla utnyttjar mig. Jag hatar det. Också. Jag ska ta in en ny häst från hagen, den kommer antagligen vara asstressad eftersom allt är nytt, och utanför stallet blåser det storm och är mörkt, så det är ju bäddat för att jag just ska trilla, bli översprungen och bryta benen. Men jag får ligga kvar där på stallbacken, jag har ändå inget planerat i morgon förutom tvätten. Det är lugnt.