Hollywoodfru? Nej tack!

Alltså, jag bara måste få kommentera 3:ans nya TV-serie Svenska Hollywoodfruar.
Jag lovade mig själv att inte se det, för just sådana människor gör mig upprörd, men jag kunde inte hålla mig. Och nu är jag upprörd.

Vem längtar inte efter ett rikt liv? Ett rikt liv behöver inte betyda rikedom i pengar, det kan vara rikedom i annat. Men de flesta vill ha mycket pengar. Jag också. Jag menar inte att man behöver vara så rik att man torkar sig i baken med sedlar, men livet skulle mycket väl bli enklare (dock inte lyckligare för det) med rikedom i form av pengar. Många orosmoln hade kanske försvunnit.
Dock har jag svårt att tro att man blir som dessa blondiner som serien handlar om. De är ju snälla, men ack så bortskämda. Största problemet i deras vardag är hur dåliga städerskorna är (utan att reflektera över personernas bakgrund, personlighet etc.) eller hur jobbigt det är att alltid vara i strålkastarljuset och alltid se bra ut. Hard life, indeed.

Men det som gjorde mig mest upprörd är inte hur man lär sig koka kaffe när man är över 40 år, eller att man går på en show med smycken värda 17,5 miljoner kronor, utan att kvinnorna verkar vara livegna. De är som slavar i mina ögon. En av dem berättade att om hennes man ville bli tillfredsställd sexuellt varje morgon så fick hon gott finna sig i det, för det var priset att leva det liv hon levde. I mina öron låter det mer som prostitution. Hon beklagade att livet som lyxhustru inte var så lätt. Har hon ingen egen vilja? Jag tycker nog det är lite skrämmande...
Jag brukar skoja med mina kompisar om ett lyxliv med Ljungberg (hihi), men efter att ha sett det här så vet jag inte längre...