söndag, september 27, 2009

Orolig för min vän

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har en mycket nära vän som spårat ut totalt. Hon tycker hennes beteende är jättehäftigt och vill att man ska bli avundsjuk eller glad, men jag blir bara mer och mer bekymrad. Hon beter sig som en tonåring som just upptäckt sex. Jag är verkligen inte intresserad av andras sexliv, varken hennes eller någon annans. Om någon ligger med kungen själv bryr jag mig inte. Sex har alla människor på ett eller annat sätt, hon är inte den enda i världen. Och tittar man på livet i helhet är sex bara en liten pyttedel av ens liv. Det finns så mycket mer annat som är viktigt! Men det kanske krävs lite mer motgångar i livet för att man ska börja inse det? Hon säger själv att hon är erfaren, men jag tror egentligen att hon inte är det, för varje ny kille är den bästa upplevelsen hon haft. Hon har kanske inte varit med om så mycket ändå? 

Jag har inte energi att hjälpa henne mer, och den dagen hon kraschar, för det gör hon eftersom hon inte är så stark som hon tror, så kanske jag inte kommer kunna vara där som jag var förra gången. Jag säger inte att jag själv är exemplarisk, jag har mina egna demoner att leva med, men jag försöker iaf. inte förvärra dom. Jag tycker synd om mig själv ibland, men jag är medveten om att det bara är jag. I slutet är det ändå ingen som tycker synd om dig, så sluta vara martyr eller offer. 

När jag frågar henne hur hon egentligen mår så svarar hon att hon inte vill tänka på det (underförstått att hon egentligen inte mår så bra men skiter i det). Men baby, what goes around comes around. Sanningen om ditt välmående kommer jaga dig, och hitta dig och straffa dig. Du väljer att vara olycklig och har egentligen bara dig själv att skylla. 
Hårda ord, jag vet, men de är sanna. Jag vet inte om du läser detta, och gör du det så kommer du bli arg. Det har du blivit förut när jag har haft rätt om dig och det var jobbigt att tillsist inse det själv. Men jag står även för det. En vän ska inte bara hålla med, en vän ska också varna när det går för långt. Du vet var jag står och det skäms jag inte för. 
Det är bara jobbigt att se ens vän göra sig själv illa, och inte vilja sluta, och samtidigt inte kunna göra något åt det. Jag har mitt eget att ta hand om.

1 kommentar: